Drömmar av ull

Omar Oumansour är madrassmakare i tredje generationen. Sandra Ottersten är nybörjare. Bägge vill få oss att sova på ull istället för på plast och kemikalier. Tillsammans räddar de ett utdöende hantverk.

Text Liv Blomberg
Foto Fredrik Jalhed
1 april 2021

Sandra Ottersten kunde inte sova. Hon vände och vred sig i sängen men kunde inte hitta en bekväm ställning. Hela tiden rullade hon in mot mitten och stötte ihop med sin man. Kroppen gjorde ont, höfterna värkte och när hon väl sov, var sömnen ytlig.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

En ny säng behövdes.

Fem år senare står Sandra i en egen verkstad i Hovås utanför Göteborg och ler stort. Madrasser i olika tjocklekar och stoppade soffkuddar ligger staplade från golv till tak. En ullplysmaskin, ett bord och en stadig symaskin tar upp halva rummet. Här tillverkar Sandra Ottersten ullmadrasser tillsammans med Omar Oumansour, en fransk madrassmakare med verkstad i hjärtat av Paris. Och allt började faktiskt med sömnproblem och en önskan om att leva hållbart.

– Jag ville ha en giftfri säng som skulle gå att återvinna och upptäckte att det inte var det enklaste att få tag på, berättar Sandra.

Men efter fyra år av undersökningar hade hon hittat en som kändes rätt. Och när hon sedan såg ett inlägg på Facebook om en man i Paris som tillverkade madrasser av ull och ville föra yrket vidare, blev hon intresserad.

– Jag hade kommit så långt i sängkunskap att jag ville lära mig mer och jag har alltid varit ullnörd, så jag och två till från Sverige tog kontakt med Omar, berättar Sandra.

Vi fick göra kuddar av tagel och våra fingrar blödde, men vi fick med oss en fin känsla och jag ville gå vidare.

I oktober för ett och ett halvt år sedan åkte de ner till Frankrike och stannade en vecka. I Omars ateljé i hantverkarkvarteren vid Bastiljen i Paris, fick de en första introduktion till ett gammalt, utdöende hantverk.

– Han satte oss verkligen på prov, skrattar Sandra. Vi fick göra kuddar av tagel och våra fingrar blödde, men vi fick med oss en fin känsla och jag ville gå vidare.

När de andra två med tiden slog in på andra spår, bestämde hon sig för att starta eget och försöka själv.

– Men med stor hjälp av Omar, säger hon med värme i rösten.

Nästan dagligen hörs de över skärm och telefon. I september förra året kom han och hälsade på. Sandra visar ett av arbetsredskapen, en ram av träreglar, stor som
en 90-säng, som står uppställd på bockar.

– Den här var Omar missnöjd med, den var inte tillräckligt stabil så den hjälpte han mig att förstärka.

I kanterna sitter sylvassa piggar som hakar fast ett blivande madrassvar; två lager av stadig bomullscanvas. Sandra sticker ner en lång knappnål. Med en tråd tar hon ut avståndet till nästa punkt och sätter ännu en nål. Snart är hela tyget översållat med stora gula knappnålshuvuden. Där nålarna sitter ritar hon kryss och kryper sedan ner på golvet under ramen. Sittande ritar hon kryss även på det undre canvaslagret. De markerade punkterna visar var hon ska sy madrassens fästpunkter efter att ha fyllt varet med ull. Stygnen sys genom hela madrassen och i gropen som bildas när tråden dras åt, fäster hon pyskor, mjuka små tofsar, eller klädda knappar. Stygnens placering avgör hur hård madrassen blir samtidigt som de håller ullen på plats.

– Jag frågar ofta Omar om var jag ska placera punkterna, säger Sandra som brukar använda mobilkameran för att visa honom hur hon gjort. Omar tittar från Paris, kommer med tips och instruerar.

– Han har en känsla för hur det ska vara. Ett slags omdöme som utvecklas med tiden och många timmars arbete, säger Sandra.

Omar själv är madrassmakare i tredje generationen. Familjen kommer från Algeriet och hans farfar vandrade runt i städer och byar i början av 1900-talet och tillverkade madrasser hemma hos folk.

– Madrassmakarna på den tiden hade med sig sina verktyg och stannade till hos familjer som samlat in tillräckligt med ull för att kunna få en madrass tillverkad, berättar Sandra.

Omars far lärde sig yrket och tog med sig det när han flyttade till Frankrike och lärde upp Omar som nu har över 40 års erfarenhet.

Bonjour! Omar ger tips och råd över telefon.

– Bonjour, säger Sandra glatt. Hon har ringt upp sin mentor. De småpratar en stund och Omar berättar att han är mycket nöjd med samarbetet Paris – Hovås.

– Sandra är läraktig, inte lika snabb som jag ännu, men hon kommer att bli, säger han övertygat och förklarar att det känns viktigt att föra yrket vidare.

– Förut var det många som gjorde madrasser på det här sättet, men nu finns det bara en handfull kvar här i Frankrike.

Han har stora förhoppningar om att Sandra ska sprida kunskaperna vidare.

– Att sova på ull är det bästa för hälsan och miljön, säger han och vinkar »au revoir« från sitt vardagsrum i Paris.

Sandra går ut ur rummet. Under trappan står en jättelik, stenhård bal på 300 kg.

– När jag öppnade den sist sköt ullen ut och lyfte hela trappan. Den har en enorm lyftkraft vilket gör den perfekt för madrasser, säger hon och väger upp drygt tio kilo som hon släpar upp till ullplysen, en grönskimrande maskin som hon köpt av en fransk madrassmakare redo för pension. Den suger in ullen i en tratt, drar den några varv mellan piggade skivor och spottar ut fibrerna, uppfluffade som lätta sommarmoln.

Ullskyarna fördelar Sandra jämnt på canvasduken. Sedan hämtar hon ett nytt lass. Högre och högre tronar ullmassan. Femtio centimeter ger en 17 centimeter tjock madrass.

En sådan här madrass kan du slänga ute i skogen och den kommer vara borta inom ett år.

Ullen kommer från svenska texelfår, en köttras vars fibrer inte lämpar sig särskilt bra i spinnings- och stickningssammanhang. Däremot har de egenskaper som passar för madrasstillverkning. Ullen filtar sig inte och kommer därför heller inte att klumpa ihop sig inne i madrassen. Stråna är väldigt spänstiga och strävar emot det tryck som de utsätts för.

– Det gör ullmadrassen tryckutjämnande. Den formar sig efter kroppen men bjuder också motstånd mot tyngden. Och när man stigit upp strävar fibrerna uppåt och utåt vilket gör att madrassen behåller formen, säger Sandra, lyrisk över ullens egenskaper.

– En sådan här madrass kan du slänga ute i skogen och den kommer vara borta inom ett år, säger hon och fortsätter:

– I Sverige är vi vana vid Ikea. Men det går att komma bort från skum, plast och moderna resårmadrasser, fulla av metaller och kemikalier.

Tungt! En 90 cm madrass innehåller 14 kg ull och en 180 cm madrass 30 kg.

Att ull är smaskens för insekter som mal och pälsängrar, ser hon inte som en risk. När hon diskuterat det med Omar, har han aldrig hört talas om skadedjursattacker.

Inte heller Johan Peterson på skadedjursbekämpningsföretaget Nomor, som jobbat 20 år inom branschen, har mött sådana i kombination med ullmadrasser. Risken att de skulle ta sig in i ullstoppningen bedömer han som liten.

– Det skulle i så fall vara om de kryper in vid tillverkningen, säger han och beskriver istället somliga av dagens avancerade madrasser som problematiska, de som är gjorda av flera olika material, eftersom de kan rymma många ställen för exempelvis vägglöss att gömma sig i.

En ullätande larv som pälsängern trivs dessutom bäst om den får vara i fred.

– Vilken tröja är det som angrips? Jo, det är den där som ligger oanvänd längst in i garderoben. Där kan de kalasa i fred, säger Johan Peterson och förklarar att ängrarna jagar efter protein. Så tipset blir helt enkelt att hålla rent i säng och garderober och kanske göra en höst- och vårstädning ibland.

– Det behövs inga bekämpningsmedel, ängrarnas ägg faller av när man skakar ett plagg. Det räcker med att vädra och städa. Och madrasser används hela tiden, så risken för angrepp är liten.

Sandra berättar att hon råder sina kunder att vädra madrassen vid fuktigt väder för att utnyttja ullens förmåga till självrening.

– Öppna fönstret och låt madrassen ligga utan sängkläder, när det regnar ute. Då tar ullen upp fukt från luften och släpper ifrån sig den när det blir torrare igen och på det sättet renar den sig.

Hon blir entusiastisk igen.

–  Min mission är att folk ska sluta sova på plast, bromerade flamskyddsmedel och metall och istället upptäcka hur gott du sover på ull.

Ull
1 april 2021

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram