Slöjdläger i skogen

Time out

Fälla asp, göra stol. Det blir nysvarvat till frukost när bröderna Johan och Fredrik drar till skogs.

Text Karin Hylander
Foto Karin Wildheim
1 april 2021

Vi tar oss tillbaka till förra sommaren. Det är semester och söndagsmorgon. Det doftar gräs och ekbacke. De 42-åriga bröderna Fredrik Borghardt och Johan Pettersson har just fyllt släpet efter bilen. Förutom hängmattor och täljhästar har de spänt fast en nybyggd svarv. Det är Fredrik som gjort trädetaljerna, Johan metallarbetet. Äntligen ska maskinen testas.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

Också verktygslådorna är på plats, med knivar och yxor, stämjärn, skölpar, bandknivar, spånhyvlar, borr, vinkelhake, penna och tumstock.

– Egentligen behövs inte allt det här, säger Fredrik och skakar lite på huvudet. Man kommer långt med en såg och yxa.

Mindre än två timmar senare stannar bilen i Hallands inland. Framför dem ligger några dagar av skapande – och ett gammalt sågverk, där de kan ställa upp maskinparken. I skogen bredvid har de tillstånd att hämta allt material som de behöver. Ibland har de varit här och jagat också, med sin kompis sågverksägaren. Men nu är planen en annan: Gemensamma slöjdardygn.

Fredrik Borghart om

analoga maskiner:

»Jag har byggt tre trampsvarvar. Till den senaste har Johan, min bror, tillverkat metalldelarna i sin metallverkstad. Den modellen är av en rätt modern sort men inte byggd efter ritning. Jag har varit på museum och inspirerats, sen gäller det mest att förstå principen. Den kunde ha gått lite snabbare, annars fungerar den fint. Jämför man med att svarva på en eldriven svarv, så måste man vara lite säkrare på att skära för att det ska bli bra. Mina andra svarvar är varianter av sådana som slöjdarstjärnorna Mike Abbott och Roy Underhill gjort i England och USA.

Nyast i maskinparken är repslagningsmaskinerna. Med dem har jag gjort rep av mattrasor till stolsitsar. Jag gillar cirkulärt tänkande. Men det går åt mycket material. Annars brukar jag oftast fläta mina stolsitsar i bomullsgarn, det är lätt att få tag på och inte så elastiskt.

Täljhästar har jag också gjort, senast en nätt sort efter Masashi Kutsuwa som porträtterades i Hemslöjd nr 6/2020. Täljhästar förkroppsligar andemeningen i slöjd för mig: en enkel infrastruktur.«

Egentligen började det med att de ville hålla kontakten lite bättre. Vuxenlivet kommer lätt emellan en tajt syskonrelation, hur gärna man än vill träffas. Så de började schemalägga långa skogsvandringar ett par dagar om året med hängmattor, stormkök och täljknivar. Men med tiden insåg de att de slog läger allt tidigare. Johan ler snett mot sin tvillingbror och beskriver dödsstöten för vandringarna; det var när han hittade en gammal skomakarmaskin »med en fin axel« och de bestämde sig för att bygga om den till en fottrampad svarv. Med tiden växte verktygsparken. Och en svarv, varsin täljhäst och en motorsåg stoppar man svårligen i ryggsäcken. De årliga träffarna har därför numera fått ett basläger.

Att de skulle bli slöjdare hade de inte kunnat förutse som unga killar i Borås på 1980- och 90-talet, eller att slöjden skulle bli ett av kitten dem emellan. Då var det moppe, sport och kompishäng som gällde. Johan satt gärna på rummet och programmerade datorer. Men i tjugoårsåldern vände det. De beskriver aha-upplevelsen inför att få skapa med händer och hjärnor i ett enda flöde. Att känna hur tiden blir till konkreta ting. När de skulle inreda sina första hem for både Johan och Fredrik hem till farsan och snickrade möbler. Johan började dessutom bygga cyklar och sy cykelväskor. Snart blev det skjortor och jeans också. Brorsan har ett par, flitigt använda.

Två bra flugor i en smäll, menar tvillingbröderna Borghardt och Pettersson, som både ses och slöjdar.

Fredrik blev istället snickare, med tiden träslöjdslärare och trähantverkare. Numera gör han »allt«, tillverkar möbler, syr, täljer, flätar, väver, tillverkar verktyg, syr eleganta skinnskor i engelsk modell. Familjens hus i en ekbacke utanför Frillesås – inklusive torn, verkstad och A-formad ateljébyggnad – har han själv byggt, och tillsammans med hustrun Lina bildar han idag formgivarduon Svenska Station, med hantverk i fokus.

Vägen fram till arbete i färskt trä var emellertid inte spikrak, säger han.

– Det tog lång tid för mig att hitta dit. Jag testade gustavianskt möbelsnickeri och allt möjligt!

Men uppenbarelsen kom lastad i en kombination av friluftsliv och bushcraft. Det var som att hitta hem, säger han och kallar färskt trä inbjudande att jobba i, i motsats till mer motsträvigt torrt virke. Dessutom kan man arbeta på plats, i skogen. Det ger en större förståelse för materialet och processen fram till det färdiga föremålet, menar han.

Slöjdlägret, som de säger, är tredagars. Första dagen på plats fäller de träd och samlar material. Det går en liten bäck genom skogen bredvid sågverket. Vid sidan av den växer ask och hassel. Valet faller på just de träslagen idag, med askens styrka och hållfasthet, lämpliga egenskaper i möbelsammanhang, och hasselns sega lättböjlighet.

Det är bäst att veta redan innan man sätter igång vad man tänkt att göra, konstaterar Johan.

– Förra året gjorde jag en fotpall men ville göra en ny i år, med ett lättare intryck. Och hemma behöver vi en stol till. Så nu har jag steppat upp. Dessutom kan det vara bra att ha ett litet sidoarbete att tälja på, när man lessnar på de större. Jag ska satsa på en flaskformad krympburk.

När dag två gryr är Fredrik och Johan redan uppe. Det är dags för yxor, bandknivar och täljhästar att komma till användning.

– Och så svarven! Jag är så sugen på att testa den, säger Fredrik, som under årets läger lägger grunden för en sittpall, en fotpall till en fåtölj och en liten knoppbräda.

Det svirrar lite i luften när pedalen trampas och axeln roterar. Stolsben efter stolsben får sin form under Fredriks stämjärn. Spånhögen under svarven växer. Liksom högen med färdiga ben.

 

Dag tre kommer insikten om att de kommit längre än planerat. Egentligen hade de tänkt jobba i sågverksskjulet också i dag men eftersom alla delar formats så klara som de kan bli i färskt tillstånd, behöver materialet ligga till sig innan de ska borra hål, svarva ner tappar och foga samman. Färskt trä krymper ju när det torkar. Så de
lastar täljhästar och svarv på släpet igen och kör hemåt. Finhyvling och efterskärning är kvar att göra, så att träet får sin handtäljda finish med släta, blanka ytor.

– Det är sådant som är trevligt att sitta med på kvällarna efter jobbet, säger Fredrik. Sedan är det bara att sätta ihop grejerna!

Det är spännande att testa vad man kan få ihop ute i skogen! Det jag söker där är inte perfektion, som hemma i verkstaden. Det handlar mer om en form av rekreation.

Ett par veckor senare står han i skogsbacken bakom huset och verkstan i Frillesås och kikar på slöjden, nu målad med äggoljetempera.

– Det är spännande att testa vad man kan få ihop ute i skogen! Det jag söker där är inte perfektion, som hemma i verkstaden. Det handlar mer om en form av rekreation, säger han eftertänksamt.

Johan är också färdig. Bland annat har han flätat sin första stolsits någonsin. Kan man arbeta med ett material är det rätt lätt att översätta tänket till ett annat, konstaterar han.

Det är ett år till nästa läger. De har redan börjat planera.

– Då ska jag bygga en skin-on-frame-kanot, säger Fredrik.

1 april 2021

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram