Framgångsmodell?

Frågan gick till bildhuggaren Christer Björkman på Stockholms förgyllning och träbildhuggeri. Inredningsarkitekten hade särskilt siktat in sig på två anonyma metallpelare i butiken. Nu såg hon framför sig pelarhuvuden, så kallade kapitäler, helt tillverkade i trä och med massor av snidade sneakers i specifika modeller. Den ena med Adidas- och den andra med Nike-tema.

– Det var jättekul att få frågan och jättekul att skissa på olika förslag. När jag sedan fick ja på jobbet blev det riktigt nervöst. Hur skulle det här gå till? säger Christer Björkman.

Han beskriver sneakersvärlden som »extremt nördig« och visste när han drog igång att varje söm och varje räffling i sulorna behövde bli på pricken rätt. Därför bad han skoföretaget skicka över ett exemplar av varje skomodell som skulle avbildas. Redan från början valde han att uteslutande jobba med lindträ. Dels är det mjukt och lätt att skära i. Dels väger det mindre än de flesta andra träslag. Ändå vägde kapitälerna 80–90 kilo vardera när de var klara.

– När man tar ett vardagsföremål av textil och avbildar i ett annat material blir människor ganska fascinerade. Folk ifrågasätter att de är gjorda av trä. Jag snidade en träsneaker och ställde i mitt skyltfönster också. Två äldre damer undrade vilken färg jag använde för att få det att se ut som trä. Det är faktiskt många som reagerar så, säger han.

Arbetet tog tre månader. Vid det här laget har Christer Björkman snidat butiksinredning till sammanlagt tre av kedjans butiker runt om i världen. Han har försett ett glasbord med bordsben av träsneakers till butiken i London. Han har till och med byggt en hel bänk med snidade sneakers och traditionell drake till butiken i Tokyo.

Vi behöver deras erfarenhet för att förbättra våra grejer.

Att företag samarbetar med slöjdare är inte helt ovanligt. Ett annat exempel på det är Morakniv. De har en mängd ambassadörer inom olika produktområden, som exempelvis slöjd, outdoor och överlevnad. I Moraknivs stall finns rentav några av landets mest kända slöjdare, som Jögge Sundqvist och Beth Moen.

– Vi är duktiga på att göra knivar, men vi vet inte alltid vad användarna behöver. Vanliga slöjdknivar hade länge en eggvinkel på 24 grader, men Beth och Jögge berättade att de alltid slipade om dem till 27. Så nu finns det 27 också. Vi behöver deras erfarenhet för att förbättra våra grejer, säger Thomas Eriksson, produktspecialist på Morakniv.

Samarbetet ger alltså knivföretaget värdefull feedback. Vissa ambassadörer medverkar också i instruktionsfilmer som demonstrerar hur knivarna ska användas. Slöjdarna i sin tur får en liten summa betalt och exponering i företagets sociala medier. De får också knivar att använda i kursverksamhet. Om de reser till olika slöjdfestivaler kan de få resebidrag.

– Vi får bättre genomslag om en ambassadör pratar om våra knivar än om vi själva gör det. Så är det, säger han.

I Malmö har kvinnokooperativet Yalla Trappans lilla syateljé fått ordentlig draghjälp av två globala storbolag. Det var det nog inte så många som trodde när verksamheten startade för drygt tio år sedan. Allt började med att Christina Merker-Siesjö hade noterat att arbetslösheten var hög bland kvinnor som kommit till Sverige från andra länder. Ofta saknade de utbildning och flera hade flytt från krig. Christina Merker-Siesjö utgick från kvinnornas färdigheter inom sömnad, städning och matlagning och startade ett socialt företag. En av kvinnorna blev sömmerska på halvtid.

I början var det en kulturkrock. Det lilla non profit-företaget i Rosengård och så det globala storföretaget Ikea, det var stora vargen och lilla musen.

De två första åren gick syateljén med förlust, men övriga verksamhetsgrenar gick desto bättre. Vändningen kom med Ikea i Malmö. När deras kunder ville få gardiner uppsydda skickades tyget till Polen. Det var inte särskilt hållbart och nu letade varuhuset efter en lokal leverantör. Till mångas förvåning föll valet på Yalla Trappan.

– I början var det en kulturkrock. Det lilla non profit-företaget i Rosengård och så det globala storföretaget Ikea, det var stora vargen och lilla musen. De la fram ritningar på bordet och vi fattade ingenting, men det var en sak som överbyggde alltihop och det var att båda verkligen ville att samarbetet skulle fungera. Alla blir fortfarande så imponerade över Ikea-samarbetet. Det har varit viktigt för oss, säger Christina Merker-Siesjö.

I dag har Yalla Trappan en egen ateljé efter kassorna på Ikea i Malmö. Kunder kan alltså köpa tyg i butiken och därefter beställa olika sömnadstjänster. Kvinnorna syr också hijabs och annat som används av Ikea-personal både globalt och nationellt. Malin Herder är kundtjänstchef på Ikea Malmö:

– Som företag är vi genuint intresserade av att veta mer om livet hemma hos våra kunder. Det började med att några medarbetare från varuhuset tog kontakt med boende på Rosengård. Så föddes idén om ett samarbete med de här kvinnorna. Det har gett oss som företag möjlighet att samarbeta med människor med olika kompetenser, men det har förstås även gett oss möjligheten att erbjuda en uppskattad syservice, säger hon.

Småskalighet är populärt och Yalla Trappan har inte behövt ragga kunder. I stället har kunderna kommit och knackat på. Sedan ett par år tillbaka samarbetar de också med H&M. I Malmöbutiken kan kunder få plagg lagade, ändrade samt försedda med brodyr. Själva betonar H&M särskilt hållbarhetsaspekten:

– Vi vill uppmana våra kunder att förlänga livslängden på sina modefavoriter. För oss är partnerskapet med Yalla Trappan både spännande och viktigt. Tillsammans kan vi också skapa fler arbetstillfällen för utlandsfödda kvinnor i Malmö och bidra till ökad självkänsla, säger Felicia Reuterswärd, hållbarhetsansvarig på H&M Sverige.

Att både Ikea och H&M kan stoltsera med hantverk och slöjd samtidigt som de samarbetar med ett socialt företag är förstås en bonus för marknadsavdelningarna.

Hantverk har blivit hett och vi märker att många större företag vill kidnappa ordet.

Är slöjdtåget en win-win för alla parter? Det verkar onekligen så. I alla fall nästan. Bara Caroline Eriksson, kommunikationschef på Hantverkarnas riksorganisation, höjer ett varningens finger. Hon konstaterar att begreppet hantverk har tolkats lite väl vidlyftigt på senare år. Kanske riskerar slöjden att gå samma framtid till mötes? Klart är i alla fall att både öl och bröd numera marknadsförs för sin hantverksmässiga tillverkning.

– Ett riktigt hantverk kräver speciella kunskaper och är i mångt och mycket ett manuellt arbete. Men hantverk har blivit hett och vi märker att många större företag vill kidnappa ordet. Dr Oetker marknadsför till exempel sin fryspizza som »inspirerat av traditionellt hantverk«. Det finns förmodligen ingenting som ligger så långt ifrån traditionellt hantverk som en massproducerad fryspizza. Då har det gått för långt.