Malet kaffe förvaras bättre i näverburk än i många andra burkar. Det beror på att näver är tätt men samtidigt släpper ut kondens. Bra är också att näver varken tar åt sig lukt eller smak.
Sant eller falskt?
Malet kaffe bör inte förvaras i någon burk alls. Det levereras i en aromtät förpackning och om du tippar över det i en ny behållare innebär det en rejäl genomluftning med aromförluster som följd. Använd en påsklämma till ursprungsförpackningen och stoppa ner hela klabbet i en fin hemslöjdad burk. Köp små förpackningar! Och gör av med kaffet snabbt!
För forna tiders långtidsförvaring är det möjligt att näver var det bästa burkmaterial som fanns att tillgå, men nu för tiden när kaffe är vardagsdricka bör det behandlas som den färskvara det är. Det bästa är att skaffa en kaffekvarn för att alltid få nymalet kaffe.
De verkliga nördarna mal dessutom helst för hand eftersom de hävdar att den ruffare behandlingen och den värme som, om än i liten mängd, alstras från en elkvarn påverkar aromerna negativt.
Om du läser det här misstänker jag att du inte är rädd för lite pyssel – så varför inte? Om du köper hela bönor i lösvikt kan du gärna förvara dem i din fina näverburk. Men allra bäst mår de så klart så länge de får ligga i en förseglad och helt aromtät förpackning.
Sant eller falskt?
Inom de flesta rörelser finns »sanningar« som förs vidare snabbt och geschwint mellan generationer och vänner – och som sällan granskas i fogarna. Här följer ett par påståenden om slöjd i matsammanhang som vi snappat upp i slöjdarled. Vi har bett Lisa Förare Winbladh att reflektera över dem. Hon inte är slöjdare. Däremot är hon matskribent, föreläsare och grundare av matsajten taffel.se.
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
En träslev passar bättre till att röra i grytan med än en plastslev. Utöver att materialet är ett garanterat giftfritt bränner man sig inte på den och den skramlar heller inte i kastrullen.
Sant eller falskt?
Jag älskar träslevar och har en hel samling! Träskedar har fördelen att de inte leder värme särskilt väl och därför är de behagliga att arbeta med, det vet alla som bränt sig på en het metallslev.
En annan fördel är att det mjukare träet inte repar teflonpannor och heller inte skramlar.
Nackdelen är att träslevar är svåra att få ordentligt rena och att de spricker i diskmaskinen. Men de kruxen spelar mindre roll om du använder träsleven i kokande grytor och såser, än om du har den i sallader, färser och röror.
Till de senare exemplen kan poröst och sprucket trä (läs: billigt strunt) överföra bakterier. Vissa träsorter innehåller i och för sig naturliga ämnen som är bakteriedödande men detta är sorgligt lite undersökt.
Överhuvudtaget är det märkligt att forskarvärlden är mer intresserad av vad som sker på Mars än hemma i den egna kastrullen. Det finns en kalifornisk undersökning från universitetet i Davis 1994 som tyder på att träskärbrädor av hårda träslag innehåller färre bakterier än plastskärbrädor, men det beror mycket på hur plastskärbrädorna sköts och hur slitna de är.
Fördelen med trä är att ytan hålls relativt bakteriefri eftersom bakterierna sugs in i skärbrädan, där de sakta tynar bort. Ytterligare en fördel är att träskärbrädor är mer långlivade och delvis läker sig själva från skador som orsakats av hackande. Sprickor som uppstår sväller helt enkelt ihop.
Förutom alla dina fysiologiska smaklökar som registrerar de fem grundsmakerna och luktapparaten som registrerar dofter, har du en uppsättning idéer, vanor och förutfattade meningar som påverkar hur hjärnan till slut tolkar matupplevelsen.
Surdegsbröd blir bättre om man jäser degen i trätråg än om den får jäsa i plastbunke. Bäst blir det om man inte diskar tråget mellan bakningarna utan bara skrapar ur det. Sant eller falskt?
Jag bakar inte själv med surdeg eftersom det är min finlandssvenske man som av födsel och ohejdad vana är surdegsbakexperten i familjen. Men jag har svårt att tänka mig att en träskål eller ett trätråg skulle kunna påverka resultatet i ett enstaka bak.
Visserligen kan det finnas rester av tidigare surdegar kvar i en odiskad bunke och då kan sporer av svampar och bakterier återupplivas och införlivas i degen.
Men eftersom det handlar om små spor- och bakteriemängder konkurreras de troligen ut av den stora mängden mikrober i den nya surdegen, och de gamla förgrämda mikroberna hinner nog inte växa till i samma grad.
Om du däremot ska sätta till en helt ny surdegsgrund kan gamla degrester kanske hjälpa till att få fart på den eftersom en surdegsgrund på enbart mjöl och vatten så att säga utgör jungfrulig mark, utan större konkurrens.
Det är gott att äta med träsked. Den avger ingen stålsmak, är mjuk mot tänderna och blir aldrig het som en metallsked. Sant eller falskt?
Vad som är gott eller inte är en smaksak. Är det bra eller dåligt att skeden inte blir varm? Är det härligt sofistikerat eller konstigt när det lite sträva, lätta träet möter läppar, tänder, tunga och gom?
Förutom alla dina fysiologiska smaklökar som registrerar de fem grundsmakerna och luktapparaten som registrerar dofter, har du en uppsättning idéer, vanor och förutfattade meningar som påverkar hur hjärnan till slut tolkar matupplevelsen. Vi kan kalla de psykologiska faktorerna för mentala smaklökar.
Om du äter något med en sked som du själv eller någon du tycker om har tillverkat med stolthet är det troligt att maten smakar extra bra. Har du dessutom just läst en vetenskaplig artikel om att mat smakar godare med träsked så är chansen stor att din hjärna tolkar smaken extra välvilligt.
