Jag hörde nyligen om ett gäng kloka snickare, ekohusvisionärer och ett stort fastighetsbolag som gått ihop för att tillsammans söka innovationspengar. De ville testa något nytt i fastighetsbolagets lägenheter: Att sätta in återbrukade kök. Tanken var att ta tillvara bra material och formelement som annars bara skulle ha hamnat på tippen, och att börja jobba för förändring. Snickarna skulle platsbygga och anpassa så att gamla skåp, lådor och bänkar åter kunde komma i bruk.
Så blev det aldrig. För finansiären trodde inte att det skulle finnas ett intresse hos köparna. De kan varken ha känt vartåt de hårda vindarna blåser, eller förstått vikten av att stötta nya idéer som kan inspirera till mer hållbart byggande.
Kanske är nytänkande extra viktigt i kristider. Eller gammaltänkande, om man så vill. Som att ta bättre hand om de material som redan finns där ute. Bygga om, fixa till, styra upp. Vårda och värna. Sånt som slöjdare har drillats i i alla tider.
Jag tänker ibland på begreppet byggnadsvård. Det har olika innebörd beroende på vem man frågar. Men oftast används det i sammanhang där gamla hus och konstruktioner på ett respektfullt sätt tas om hand och, just, vårdas. Massproducerade yngre byggnader däremot, göre sig icke besvär. Hus som klonats i klungor, hamnar betydligt mer sällan under byggnadsvårdsparaplyet. Då används oftare ordet underhåll.
Jag undrar vad det får för följder i det långa loppet. Att sakligt underhålla alternativt ömsint vårda. Vad får synen på vad man sysslar med för konsekvenser i förlängningen – både för hus och dess människor?
Så har tankarna snurrat när vi till det här numret gjort olika byggnadsvårdande nedslag. Ofta i kompotter där gamla hållbara idéer fått möta nya tankar.
Håll till godo!
Malin Vessby
Chefredaktör
