Minnesmärke över Utøya

Rosor utan gränser

Rosor av järn strömmar in från hela världen till de norska smederna Tobbe Malm och Tone Mørk Karlsrud. Projektet Jernrosen började med ett upprop på Facebook och nästa sommar ska alla rosorna ingå i ett monument över offren från Utøya.

Text Lotta Jonson
Foto Linda Cartridge
30 maj 2012

Bilderna från det jättelika havet av rosor framför Domkyrkan i slutet av juli förra året lämnade inte Tone Mørk Karlsrud och Tobbe Malm i Oslo ifred. Minnet brände och tanken dök upp: »Om vi skulle göra något tillsammans, något som finns kvar när blommorna vissnat. Rosor av järn!«

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.

Idén blev till ett upprop på Facebook: »Kom igen! Smid en ros, skicka den till oss. Låt oss tillsammans göra ett monument till minne av de 69 ungdomar som sköts till döds på Utøya.«

Tobbe Malm i arbete med ett blad i smedjan.

Och så var projektet Jernrosen igångsatt.
– Ett pågående solidaritetsarbete bland världens alla smeder, enligt Tobbe Malm.

Uppmaningen på nätet spred sig snabbt, gensvaret blev enormt och det dröjde inte länge förrän smidda rosor började dyka upp med posten. Hittills har Tone Mørk Karlsrud och Tobbe Malm tagit emot över fyrahundra. Bland dem, förutom norska och svenska, rosor från Danmark, Finland, Island, Nederländerna, Tyskland, Kroatien, Frankrike, Italien, Irland, Storbritannien, Österrike, USA, Mexiko, Chile, Kanada, Australien…

Är de lika varandra, alla rosor ni fått? Eller har de olika stilar?
– Du skulle se så många personliga uttryck de bär med sig. Just detta gör hela projektet så fascinerande och levande. Jag visste inte att det fanns så många sätt att visa känslor på bara genom att göra en ros, berättar Tobbe Malm.

– Här finns alla kategorier från stiliserade och enkla till enormt organiska med köttiga kronblad. Ett exemplar är genomborrat av gevärskulor istället för taggar. En av våra skotska kollegor, Eric O’Neill, ville demonstrera hur man kunde förstöra ett vapen på bästa sätt så han gick till lokala polisen och fick några beslagtagna vapen. Bösspiporna smidde han om till rosenbuketter. Till detta har han skrivit fantastiska dikter. Häftigt!

Det är nog något speciellt med medlemmarna i den stora »smedfamiljen«. De verkar ha ett starkt behov av att träffas och lära av varandra. Rent historiskt vet man att smeden hade hög status; smederna byggde landet. Kanske är det för att återkalla den känslan som man vill möta upp vid de stora smidesfestivalerna. Till den i Tjeckien till exempel kommer flera hundra smeder.
– Även om vi är färre yrkesutövande idag än förr så är det lättare att hålla kontakt tack vare internet. Och det finns helt enkelt en tradition bland oss att dela med sig, menar Tobbe Malm.

Har rosen någon speciell betydelse inom smideskulturen?
– Smidet har alltid varit starkt förankrat i kyrkans värld. På medeltida portar finns ofta smidda drakar till exempel. Också rosen har varit en stark symbol för många grupperingar inom kyrkan och på så sätt har den följt med in i det moderna smidet, förklarar Tobbe Malm.

Rosen står ju för politisk frihet men också för kopplingen mellan skönhet och grymhet; sidenmatta kronblad kombinerade med vassa taggar. Rosor har alltid förekommit i olika smidda konstruktioner där fogarna täckts med en rosett eller en blomma, en liten ros.

Är det svårt att smida en ros?
– Det finns många olika sätt att göra en ros på. Både enkla och mer komplicerade. Själva blomformen är ganska lätt. Nu när vi ska börja göra rosor tillsammans med de anhöriga har vi gjort ett upplägg så alla klarar av det. Vi har förberett de svårare momenten innan.

Skissen över Jernrosmonumentet visar ett fundament i sten med samma konturer som Utøya. Där står namnen på alla offer. Vidare syns en portal och ett staket, tänkt bestrött med de inskickade rosorna.

Projektet har vuxit och förgrenat sig. Under året kommer norska smedjor utmed hela kusten att hålla öppet. Professionella smeder ska hjälpa anhöriga och även överlevande från massakern att smida ännu fler rosor till monumentet. Hur många som helst…

Jernrosen

Jernrosen blev ett minnesmärke och finns idag i Domkirkeparken i Oslo. Läs mer på www.jernrosen.no.

Enligt beslut i Norge kommer två mer officiella minnesmärken att resas över terroroffren på Utøya, ett i Oslo och ett i Hole, den kommun där ön ligger. Just nu pågår en tävling bland en rad insända förslag. Också Jernrosen finns med bland aspiranterna.

Och även om Tobbe Malms och Tone Mørk Karlsruds förslag inte faller juryn, som ska utse vinnaren, i smaken kommer Jernrosen att bli verklighet, lovar de. Två andra kommuner i närhet har visat intresse för deras monument.
– Jernrosenprojektet är redan så stort i människors hjärtan att det kommer att få en plats på jorden också, lovar Tobbe Malm.

Att formge ett minnesmärke av det här slaget är inte helt enkelt. Risken att det blir både banalt och kitschigt är överhängande. Eller högtravande och patetiskt istället för laddat med positiva känslor inför det eller dem det ska ära. Hur tänker ni? Hur ser er vision ut vad gäller Jernrosen?
– Vårt monument är ett rum för stillhet. Dit går man för att minnas de drabbade. Tillsammans med de överlevande eller i enskildhet för att uppleva allt det personliga som rosorna gestaltar. Det verkligt stora med projektet är faktiskt människors engagemang. Politikerna här i Norge gick tidigt ut och mötte händelsen på Utøya med öppenhet. Nu samlar vi människor från hela världen som vill ta ställning.

Jernrosen växer för varje dag. Både på nätet och i verkligheten. »Rosor utan gränser« har blivit något av ett smeknamn.

– En folkrörelse som vi inte styr längre, som går sin egen väg. Kanske kommer varje lite by eller stad som tar avstånd från våld och terror beställa en ros av någon lokal smed. Och placera på offentlig plats som en solidaritetshandling. Det är vår vision.

Lotta Jonson är frilansjournalist och designkritiker.
Linda Cartridge är norsk fotograf med stort intresse för slöjd och hantverk som papperstillverkning och bokbinderi.

30 maj 2012

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

Lappa och laga med Hemslöjd

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!