Wanja Djanaieff

2. Bakom skåpsdörrarna har jag tyger. Jag har gjort omkring 300 mönster. Jag har fyra meter pärmar med 53 års yrkesverksamhet också, bland annat dokumentation från tiden som designchef på NK. Plaggen vi gjorde till olympiatruppen i München 1974, med gula kronor mot en blå botten, har blivit jättekopierade. För att inte tala om stenmarksmössan, till vinterolympiaden några år senare. Jag hade ingen royalty förstås… Inspirationen kom från gula sämskskinn och samernas blå koltar.

3. Mönstret på baksidan av fällen är inspirerat av en medeltida gotländsk kormålning. Färgen gjorde jag genom att lägga järnskrot i vatten, som jag sett folk göra i Indien. Den blir blågrå på vegetabilgarvat lammskinn och guldgul på alunberett.

4. För tjugo år sen drev jag ett linforskningsprojekt. Jag utvecklade mattgarner och gjorde linvadd med hjälp av skräplin och kardmaskin. Nu har jag använt vadden till flortunna skålar. De väger ingenting och är hårda för jag har blandat i trälim.

5. Brodera ett självporträtt på tre timmar! Jag fick uppgiften av min kompis Monica Zetterström men hann inte klart så klart. Ansiktet är i duchesse med tyll över, håret av olika band och mina turkosa glasögon broderade.

6. Förut satt fågelholken vid mitt hus på Gotland men fåglarna flyttade aldrig in, så jag tog hit den och satte dit egna fåglar. Ser du korpen där uppe i fönstret också? Budbäraren. Jag gillar fåglar. På Gotland ledde jag kvinnokooperativet Näsduken mellan 1991 och 2005. Vi gjorde nya produkter inspirerade av gammalt för att hålla liv i kreativitet och textilkunskap i bygden. Jag har några små stjärnor i himlen. Men Näsduken har nog gett den största.

7. Jag kunde inte sova när jag gjorde folkkonstutställningen på Nordiska Museet. Allt snurrade i huvudet. Då kom jag på att jag ville göra något ädelt av tankarna: Damast! Och så ville jag använda starka färger, inte bara »liniga« toner. Det här är handdukar. Klässbol har vävt.

8. Tygtryck med utsikten från vårt lilla hus i Grekland. Jag har just haft utställning med oljemålningar och tygtryck där i byn. Huset ligger i en gammal olivlund. Vi är självförsörjande på olivolja.

9. Självporträtt av Ludvig, min yngsta son. Jag har fyra barn och är stolt över att ha kunnat försörja dem genom åren med mitt fria yrke.

10. Jag gör formen till en ny permanentutställning på Kulturen i Lund, tre våningar med keramik från hela världen. Högst upp ska det finaste porslinet med guldkant visas, jag sitter med färgproverna nu. Jag tänker mig det mot sidenbakgrund – varmt gula toner, guldväggar, turkos och limegrönt. Det är ett roligt med scenografi.

11. Jag återkommer hela tiden till småjävlar. Det här är en av mina första tuschteckningar av en sådan.

12. Mitt första jobb efter Konstfack var som formgivare på Almedahls och Alingsås bomullsväveri. Jag var 20 år och kom åkande i högklackat på Harley-Davidsonmotorcykel till jobbet. Där jobbade jag bland annat med Boel Matzner som står bredvid Kerstin Boulogner och mig på den här bilden som Aino Östergren tagit. Vi fyra drev Svenska designbyrån på 1980-talet och gjorde bland annat arbetskläder till SJ:s alla anställda. När jag slutade på designbyrån blev jag professor på Konstfack. Sen dess har jag blivit dubbelprofessor. Margot Wallström ringde en dag och berättade att jag fått professors namn. Mamma som tog samtalet ropade: »Wanja, det är nån av dina kvinnor från Norrland.«

13. Apropå vatten. Jag är brunnsborrardotter. Vi var nomader tills jag var sju år och började skolan. Pappa gick med slagruta. Och farfar var diamantborrare i Sibirien. Han var jättestor, drack vodka, grät och sjöng ryska sånger. Och sen, i mitt första äktenskap, gifte jag mig med en rysk prins. Jag gick runt och var prinsessa utan att veta det. Det är min bakgrund.