Dealing with the c-word
Lite om mitt examensarbete. För mig ett uttjatat ämne men något jag trots allt är stolt över. Jag vävde vadderad metervara (när räknas något som metervara egentligen?) som jag ställde ut uppsatt i vävstolen. Varpen är i lin 16/1 från Växbo Lin, oblekt samt blekt som jag färgade laxrosa/orange (en högst rörig och improviserad sista minuten-färgning). I inslaget använde jag samma färgade lin samt ofärgat pälsullgarn från Östergötlands Ullspinneri.
En liten video på hur jag vadderade tyget. Kan se ut som aggressiv hantering av varpen men faktum är att inte en enda varptråd gick av under hela vävningen.
Själva tyget kallar jag för Ravioli. Jag har alltid gillat referenser till mat, vet inte varför, och när jag såg den här videon på hur raviolin tillverkas spikades namnet. Vilket hantverk! När jag fick marknadsföra mitt projekt på Konstfacks instagram fick jag en kommentar om att det såg ut som rågrut knäckebröd. Kul.
Idén med ett vadderat tyg var inspirerad av gamla sängtäcken i östgötadräll. Så vackra och smart gjorda, jag ville göra något inspirerat av det men också med koppling till industriell tillverkning av textilier och hantverksindustri. Göra allt i ett, utan själva quiltningsprocessen. Roligt, jobbigt, stressigt var det och tack och lov att det är klart.