Blogg / Linn Karlsson

lite om nödens konst

13 april 2021
lite om nödens konst

I fredags fick jag chansen att gå på en utställning på Östasiatiska museet här i Stockholm, Boro – Nödens konst. Nödens konst, en fin formulering tycker jag, som har funderat högt och ventilerat här kring estetik och uttryck som springer ur behov och funktion. Jag tycker utställningen var så spännande och snyggt gjord, tipsar om den ifall man är det minsta intresserad av att lappa och laga, japanska hantverkstekniker, klädhistoria, ja ni fattar!

Bara att gå på en utställning i sig kändes kul och uppfyllande på ett sätt som jag hade glömt att det kan kännas…? Jag hade knappt koll på att det gick att gå på museum igen. Efter skolan har jag känt att kvoten för hur mycket mer konst och hantverk jag kan ta in har varit fylld, så den ofrivilliga pausen som pandemin satte på utställningsbesökandet har inte påverkat mig nämnvärt. Men! Den här utställningen iallafall, det var som att få en present. Tillräckligt med tid hade väl gått utan att jag fattat det själv, antar jag.

Vi tog 2:ans buss dit, i Slussen byttes busschaufförerna av, och han som klev av sitt pass bar en tygkasse som var förstärkt av och lagad med silvertejp. Den såg ut att hålla och alla sätt är bra utom de dåliga.

Boro alltså, den japanska benämningen på textilier som lagas och lappas i evinnerlighet, av nödvändighet och sparsamhet. Här är en artikel om boro på Hemslöjden och sen kan du googla dig till andra detaljer. Jag är för dåligt påläst om boro specifikt för att säga så mycket om det, jag tänker mest på lappat och lagat i allmänhet. Och hur likt man har gjort det världen över, likheter finns fler av än skillnader, eller hur.

Några plagg för överkroppen, lappade så många gånger att det är svårt att urskilja vad som är det ursprungliga skjortan… Precis som med sockan från Bohuslän jag skrev om för ett tag sen. Lapp över lapp förhindrar att håligheter rivs upp än mer men fyller också en termosfunktion, där lagren av material värmer snarare än materialen i sig (bomull, hampa, rami).

Så vackert!

Ett täcke/värmande textil av ihopskarvade trasvävnader (så smala våder, nyfiken på hur de har vävts, vad för typ av vävstol?) som har sytts ihop med en baksida, och sen nedsytt med ganska långa stygn i oregelbunda rader. Förmodligen nån slags stoppning i också, det stod inte. Hur fint! Och så likt sängtäckena i östgötadräll. Klicka på bilden nedan för att lära dig mer om dom.

Angående våder och ihopskarvade textilier, kan jag meddela att jag har en mapp full med bilder på såna också. Det är så mycket nödens konst det med. Tycker det är så fint med gamla ryor, och andra textilier som är ihopsydda på mitten, särskilt om de är mönstrade och det inte har kunnat gå att passa ihop våderna helt perfekt, fastän kanske intentionen är att de ska passa ihop perfekt. Som att skarven är given och typ osynlig, eftersom det inte går att få till en bredare textil på annat sätt. Det kommer nog dyka upp en liten bildkavalkad här om det snart.

Tillbaka med en bild på min älsklingssocka. Nu kommer lite bilder på svensk lappning och lagning från… digitaltmuseum.se. Man kan trycka på bilden och komma till källan. Finns det någon samling med lappat och lagat någonstans som man kan se IRL? Hör av dig om du vet! Har googlat mig blodig. Vill se gamla grejer alltså, inget nutida.

En till socka. En lappning i nivå med sockan ovan, men utan lika sjuka stygn.

Ett litet inpass med min egen socka. De två små bruna stoppningarna blev till idag.

Ja nu blev det ännu mer sockar men det här är det sista paret. Så fint visst? Lagom hafsigt, lagom ömsint lagat.

En skjorta som använts runt sekelskiftet, lagad med 19 lappar. Fint med dom snarlika randningarna på grundskjorta och lapp.

Det var det hela! Eller förresten, länkar också till senaste avsnittet av min favoritpodd Crazy Town där dom pratar om att dom ska börja lappa byxor ca 50 min in och vad dom tänker att man kan göra åt problemet att även ett lagat/lappat par byxor ser trasiga ut.

Hej!

 

13 april 2021
Blogg / Linn Karlsson

Ett litet hej…

6 april 2021
Ett litet hej…

…från en stökig liten väv gjord på effsingar. Hörs snart igen!

 

6 april 2021
Blogg / Linn Karlsson

pynt och praktiskt

21 januari 2021
pynt och praktiskt

Läste på Sveriges enda blogg om en inredningsspaning för 2021 som handlar om att välja möblemang och stilar kanske efter vad man faktiskt behöver och använder, och inte så mycket baserat på trender och vad som är ”normalt” att ha hemma. Tänker att dom flesta som inte har obegränsat med plats redan håller på så, men hoppas på mer av det tänket, långsiktigt personligt och mindre deppiga skitgrejer. Och mer kul? Vill alltid ha mer kul. Här kommer en rad kul grejer från digitaltmuseum.se, mer kul än så händer fortfarande inte i det här lilla livet, men konstigt vore väl annars.

Alla bilder är också en länk till där dom kommer ifrån.

Jag önskar mig ett hem där alla mina grejer är såhär. Kolla vad fint? En vävstol som också är ett bord. Så Pettson. Jag har aldrig sett något sånt förut och det står ingen information om funktion under bilden, men jag hoppas att det åts ostmacka och kaffe vid bordet på morgonen, sen kunde hon fälla upp bordsskivan och väva lite. Gulligt och smart för hemvävningen. Om nån ser en sån på loppis, mejla mig tack.

Annat fint?

En metallförstärkt skyttel från 1765 (?!). Både pynt och praktiskt. Livsfarligt att väva med flisig skyttel.

Snygga vantar bara. Och genompraktiska.

 

Ett helt ljuvligt livstycke som jag vill kopiera av direkt. Så fint!! Den här har nån levt livet i för 200 år sedan i Småland.

Mer bisarra stygn, se föregående inlägg. Tokerier!! En tunn och tät gåsöga i fina trevliga färger. Boom, lagar hålet med ett skosnöre. Vad är det som pågår? Jag är så intresserad, och inspirerad, av dom här hänsynslösa lagningarna.

 

Strumpstickshållare! Behöver! Finns såna? Googlade men hittade inget. Eller jo, det här, men då är jag hellre utan. Piphuvuden av mässing med elastisk snodd. Från första halvan av 1900-talet verkar det som.

Strumpstickhållare, igen. I form av tofflor. I silver. Producerade 1860. Mums.

Slutligen… Något från samtiden. Hallå? Ja det är ett litet prov på kuddväv som vanligt. Ull från alla håll och kanter.

Skedade om och vävde två små prover på rundväv

Klippte inte isär proverna utan sydde bara en söm nertill vid varpen emellan respektive vävprov, fållade kanterna. Voila – två fickor. Lägg till handtag – en handväska. Som det får plats nästan ingenting i. Mer pynt än praktiskt, men en konstruktionslösning att tänka på kanske.

21 januari 2021
Blogg / Linn Karlsson

Om en socka

23 december 2020
Om en socka

Jag hänger mycket på digitaltmuseum.se.  Cool points! Har så mycket skärmdumpningar därifrån, men upptäckte nyligen att sidan kan fungera som Pinterest, och det älskar man ju tyvärr. Sortera saker och bilder i askar och mappar med teman och etiketter. Kolla bara på den här bilden, till och med en av våra mest rock ’n’ roll håller på såhär.

Idag – om en socka. Hittade den här bilden i september kan jag se i min telefon, och har tänkt på den emellanåt sen dess. Vilket obekymrat liv va, när man kan ägna sig åt att tänka på en strumpa man sett på bild. Ljuvligt! Tryck på första bilden för att komma till sockans sida på digitalt museum.

Okej. Den här sockan. Det är något med den som gör mig… varm.

Jag gillar att laga kläder, även om jag inte behöver göra det så ofta. Man sliter ju inte direkt ut kläder. Det är kanske nån strumpa, söm som spruckit eller en kofta som malen har borrat sig igenom. Att laga kläder och fortsätta bära dom är lite att befinna sig i mallighetens högborg. Jag lagar inte kläder för att jag mååste, för att annars har jag inte någon skjorta att ta på mig eller strumpor att värma fötterna med, utan det är ett aktivt val och lika mycket ett statement, en åsiktsmanifestering. Det är väl det visible mending-svängen handlar om, att göra en lagning så pass synlig att folk fattar vad man håller på med. Att det inte ska kunna misstas för att man är fattig, utan att man har kapital nog (på alla fronter) att göra nånting skoj av det. Sen är det förmodligen så att dom flesta som håller på med spexiga synliga lagningar gör det utan att slå knut på sig själva, och det är nog det bästa alternativet. Hur som helst, en lagning är bättre än ingen lagning, jag önskar kanske bara att det kunde neutraliseras lite och att ett lappat knä inte behövde ses som ett litet konstnärligt verk i sig för att kunna bäras. Jag tror det är därför jag gillar den här sockan så mycket. Den ser ut att vara gjord på en kvart med ena ögat på tv:n (det är inte nödvändigtvis receptet på en bra lagning, men jag uppskattar attityden). 

Det står i beskrivningen att den är ”mycket stoppad och lappad, delvis svårt att avgöra vad som är den ursprungliga sockan och vad som är senare lagningar.” Så många frågor. Jag gissar att skaftet tillhör den ursprungliga sockan som ser ut att vara en tunn fin(are) ullstrumpa. Sen har man sytt på nån slags sula av två olika mycket grövre stickade bitar. Varför skulle man vilja ha en sån grov sula på en strumpa? Var grundstrumpan trasig under hela foten? Kanske så tunnsliten? Sen stygnen, som ser ut att vara sydda av ett barn eller någon som är full. Om man lagt så mycket möda vid att laga, och eventuellt flera gånger, varför har man inte försökt göra det lite tätare, med mindre stygn? Gjort en mer långsiktig stoppning. Den här är lagad lite som att den ska hålla det närmsta dygnet. Det kanske är så? Med den där tjockleken på garn och nål måste man ju ha gjort nya hål i strumpan. Över hälen kan man se att det gjorts en stoppning i tuskaft, vilket ändå lär betyda att det är någon som har haft lite koll på strumpstoppning. Vem har lagat, varför på det här viset och när? Är det nån som verkligen bara haft ett par strumpor och inte kunnat skaffa nya, eller nån som är tokigt sparsam? Jag har eventuellt blivit knäpp av att titta på den här bilden så mycket men jag tycker också att sockan är väldigt snygg. Färgställningen! Obryddheten! Mixen av grovt och tunt! 

Mitt egna bidrag till projekt stoppa och laga till förbannelse är dom här sockarna. Jag har haft dom i 10-15 år, mamma köpte dom på Söderköpings julmarknad till nån jul. Helt perfekta sockar och som synes har jag stoppat dom en del. Det ska bli spännande att se hur länge jag kan ha kvar dom och hur mycket av min socka som kommer vara kvar och hur mycket som kommer vara utbytt till slut. ”Spännande”. Det är det lilla i livet som betyder. :)))

God Jul!

23 december 2020

Vill du läsa fler artiklar om slöjd?

Prenumerera så får du tillgång till hela vår sajt.
Prenumerera

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy