I fredags fick jag chansen att gå på en utställning på Östasiatiska museet här i Stockholm, Boro – Nödens konst. Nödens konst, en fin formulering tycker jag, som har funderat högt och ventilerat här kring estetik och uttryck som springer ur behov och funktion. Jag tycker utställningen var så spännande och snyggt gjord, tipsar om den ifall man är det minsta intresserad av att lappa och laga, japanska hantverkstekniker, klädhistoria, ja ni fattar!

Bara att gå på en utställning i sig kändes kul och uppfyllande på ett sätt som jag hade glömt att det kan kännas…? Jag hade knappt koll på att det gick att gå på museum igen. Efter skolan har jag känt att kvoten för hur mycket mer konst och hantverk jag kan ta in har varit fylld, så den ofrivilliga pausen som pandemin satte på utställningsbesökandet har inte påverkat mig nämnvärt. Men! Den här utställningen iallafall, det var som att få en present. Tillräckligt med tid hade väl gått utan att jag fattat det själv, antar jag.

Vi tog 2:ans buss dit, i Slussen byttes busschaufförerna av, och han som klev av sitt pass bar en tygkasse som var förstärkt av och lagad med silvertejp. Den såg ut att hålla och alla sätt är bra utom de dåliga.

Boro alltså, den japanska benämningen på textilier som lagas och lappas i evinnerlighet, av nödvändighet och sparsamhet. Här är en artikel om boro på Hemslöjden och sen kan du googla dig till andra detaljer. Jag är för dåligt påläst om boro specifikt för att säga så mycket om det, jag tänker mest på lappat och lagat i allmänhet. Och hur likt man har gjort det världen över, likheter finns fler av än skillnader, eller hur.

Några plagg för överkroppen, lappade så många gånger att det är svårt att urskilja vad som är det ursprungliga skjortan… Precis som med sockan från Bohuslän jag skrev om för ett tag sen. Lapp över lapp förhindrar att håligheter rivs upp än mer men fyller också en termosfunktion, där lagren av material värmer snarare än materialen i sig (bomull, hampa, rami).

Så vackert!

Ett täcke/värmande textil av ihopskarvade trasvävnader (så smala våder, nyfiken på hur de har vävts, vad för typ av vävstol?) som har sytts ihop med en baksida, och sen nedsytt med ganska långa stygn i oregelbunda rader. Förmodligen nån slags stoppning i också, det stod inte. Hur fint! Och så likt sängtäckena i östgötadräll. Klicka på bilden nedan för att lära dig mer om dom.

Angående våder och ihopskarvade textilier, kan jag meddela att jag har en mapp full med bilder på såna också. Det är så mycket nödens konst det med. Tycker det är så fint med gamla ryor, och andra textilier som är ihopsydda på mitten, särskilt om de är mönstrade och det inte har kunnat gå att passa ihop våderna helt perfekt, fastän kanske intentionen är att de ska passa ihop perfekt. Som att skarven är given och typ osynlig, eftersom det inte går att få till en bredare textil på annat sätt. Det kommer nog dyka upp en liten bildkavalkad här om det snart.

Tillbaka med en bild på min älsklingssocka. Nu kommer lite bilder på svensk lappning och lagning från… digitaltmuseum.se. Man kan trycka på bilden och komma till källan. Finns det någon samling med lappat och lagat någonstans som man kan se IRL? Hör av dig om du vet! Har googlat mig blodig. Vill se gamla grejer alltså, inget nutida.

En till socka. En lappning i nivå med sockan ovan, men utan lika sjuka stygn.

Ett litet inpass med min egen socka. De två små bruna stoppningarna blev till idag.

Ja nu blev det ännu mer sockar men det här är det sista paret. Så fint visst? Lagom hafsigt, lagom ömsint lagat.

En skjorta som använts runt sekelskiftet, lagad med 19 lappar. Fint med dom snarlika randningarna på grundskjorta och lapp.

Det var det hela! Eller förresten, länkar också till senaste avsnittet av min favoritpodd Crazy Town där dom pratar om att dom ska börja lappa byxor ca 50 min in och vad dom tänker att man kan göra åt problemet att även ett lagat/lappat par byxor ser trasiga ut.

Hej!

I april förra året var jag ju och tittade på Boro – nödens konst  och utlovade i inlägget om den utställningen en kommande bildkavalkad på skarvade handvävda textilier. Här kommer den! Med skarvat menar jag handvävt som sytts ihop på mitten – för att man inte haft en tillräckligt bred vävstol för den vävbredd som önskas. Jag är ju mycket intresserad av nödens estetik och den är särskilt uppenbar i något handvävt mönstrat som inte riktigt passas ihop perfekt, men nästan. Det är så mänskligt, pynt och praktiskt.

De smala intressenas textilblogg.

Bilderna är som vanligt länkar till där dom kommer ifrån.

Trasväv från Hälsingland. Smidigt med schackrutigt mönster, inte så knixigt.

Täcke från Östergötland. Munkabälte.

Ett till täcke från Östergötland (det blir många täcken).

Täcket ovan som också har den här genialiska lagningen som jag postat nån gång förut. Love!!

Täcke, från Östergötland.

Täcke i rosengång från Hälsingland. Bredden på den här är bara 125 cm – alltså har man vävt typ 63 cm brett, det är verkligen en liten vävstol. Vänstra sidan är bra mycket mer sliten, kanske har den legat nedåt om det använts som sängtäcke?

Täcke i munkabälte.

Bordtäcke i rosengång. Känns som att man försökte göra två mycket lika delar tills det mörka garnet tog slut och då kunde man lika gärna freestylea lite.

Den här! Den minns jag så väl från när jag gick på HV och skulle hålla ett föredrag om ryor. Den är från Uppland och daterad till 1773 (!!).

Smålandsväv.

Väldigt prydligt ihoppassat!

En skarv som inte är helt tydlig, men den finns där! Prydnadsrya från Uppland. Snyggt med den blåa sicksacklinjen med svart kontur.

Här är nåt som inte ens ska passa ihop i mönster. Bäddtäcke från Dalarna.

Rya från tidigt 1800-tal

Hästtäcke. Gulligt.

Otroligt väl osynliggjord söm.

Men här på baksidan ser man ändå att den finns. Så fint.

Okej det här är absolut sista. Knappt synlig skarv här heller – men så otroligt nice mönstring. Emo-cute rosa (egentligen rött som bleknat) och svarta kors. Rock n roll rya.

Mitt liv har blivit blessed med en helt intakt spinnrock som jag hittade på Myrorna Södra Förstadsgatan för 49 kr. 49 kr?! Sa jag. Ja snälla bara ta den, sa killen i kassan.

Den är i ett ljust trä med (tror jag) handsmidda detaljer och går som tåget. Jag har tidigare bara spunnit på spinnrockar av modernare snitt (Louët S 10 och Ashford traveller) och det tog ett tag innan jag vande mig vid det här gigantiska hjulet. Den är snabb och svår att trampa långsamt. Fattade efter lite googlande att det här är en linrock, en linrock har nyss nämnda stort hjul som driver på snabbt och små krokar på spinnvingen med täta avstånd.

Jag har bara en spole och jag trodde först att det skulle vara ett problem, men det funkar såklart hur bra som helst. Jag är ganska dålig på att ta pauser och tänka på ergonomi så att tvingas göra ett annat moment (nysta) efter varje fylld spole är nog inte helt dumt. Det jag spunnit nu är finull från lamm och det blir ungefär 50 grams nystan om jag fyller spolen.

Sen ska det tvinnas ihop också.

Här har jag spunnit en lite tjockare tråd för att tvinna ihop med ett 16/1 lingarn.

Så fint faktiskt! Tycker det känns fräscht och cute.

Och en bild jag tog idag när jag spunnit, tvinnat och tvättat allt och det är färdigt för leverans. Nu tror jag att nästa spinnprojekt blir att fortsätta spinna det grova mattgarnet av helsingeull som jag började med i somras och spåna på vad det ska bli.

Det senaste jag gjort till mig själv är en dörrmatta till min nya lilla lägenhet. Schackrutig i bindningen taqueté med bomullstrasor som inslag. Två begagnade underlakan gick åt.

Jag är helt insnöad på att göra taglade fransar på allt så det fick det bli. Eftersom varpen var gles, 3 tr/cm, la jag i varje frans till trådar från efsingar jag hade från en linvarp. Såhär tjocka och fina blev dom då, och ger typ ett tecknat stiliserat uttryck som jag gillar.