»En kafka-artad process«

Både i mina studier och mitt arbete har jag kommit i kontakt med många juridiska dokument. De är väldigt trista till utseendet, och har ofta ett tråkigt innehåll för den som får dem. Samtidigt är de enormt betydelsefulla för människors liv. Jag har alltid tyckt om tanken på att göra repliker av vardagsföremål. Det är intressant att se hur ett föremål förändras när det presenteras som konst. Jag beslutade mig för att testa om jag kunde brodera dokumenten så nära originalet jag bara kunde komma.

Jag började med mig själv. När jag gjorde lumpen fick jag problem med en tand. Jag begärde tandvårdsersättning från Räddningsverket, men de ville inte pröjsa. Jag överklagade och hamnade i en segdragen, kafkaartad process. Enligt Europakonventionen har alla rätt till en domstolsprövning av den sortens frågor inom skälig tid, och eftersom jag insåg att den tiden sedan länge passerat gick jag in med en begäran om skadestånd till Justitiekanslern.

Det som händer när man trycker in papper i en myndighet är att det kommer ut ett annat på andra sidan. Hela tandprocessen hade mynnat ut i en massa juridiska dokument, både sådana jag producerat och sådana som förädlats av myndigheterna. Så jag använde dokumenten som förlagor till mina broderier.

Ett av verken är ett svar från Justitiekanslern. Jag ville veta hur lång tid jag kunde få vänta på beslut i frågan. Svaret jag fick var att myndigheten inte kan ge något besked om när besked kommer.

Det blev ett slags metaprocess, som åskådliggjorde tidsaspekten som maktmedel. Staten behöver inte ha bråttom, men för den enskilda människan kan en sådan här process vara enormt frustrerande och stressande. Det kan gälla en parkeringsbot eller vad som helst, men riktigt illa är det ju om det rör någons hela försörjning.

Eftersom jag själv jobbat som domare har jag sett den här frustrationen i mångas ansikten. I jobbet kan jag inte ta hänsyn till det. Det här kanske blir ett sätt för mig att visa att jag faktiskt ser dessa människor.

Jag använder vanlig bomulls- eller polyestertråd och en synål. Allt är sytt för hand, även om många som ser mina verk verkar övertygade om att de görs maskinellt. Duken behöver ha lite styrsel så att den inte rynkar sig för mycket av de kompakta stygnen. Jag arbetar med förlagor, men exakt hur jag för över dokumentet till broderiet håller jag för mig själv. Lite yrkeshemligheter får man ha. Det tar ungefär 40 sekunder från det att jag sätter nålen i duken till det att en bokstav är klar. Till slut lär man sig typsnitten som de olika myndigheterna använder. Efter att ha gjort det här ett antal gånger behöver jag inte ödsla tid på hur ett »g« i Garamond ser ut.«