Nitiskt & kritiskt

»Maktens män är rädda för hår«

Håriga slingor, sakliga kanslistygn och rusig bottensöm. Stygn fyllda av patos, protest och passion. Möt tre brodöser som tar ut svängarna.

Text Liv Blomberg
Foto Alexander Mahmoud
10 oktober 2018

Red Cow: »Jag har broderat med hår på en slöja av vanligt iranskt snitt. Modellen kallas maghnae på persiska. Den är hopsydd som en strut med öppning för ansiktet och man trär den över huvudet så att den täcker håret, halsen, nacken och axlarna. På statliga arbetsplatser och de flesta universitet har alla kvinnor en sådan.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


I Iran måste kvinnor täcka håret. Men jag ville inte det. Därför broderade jag mitt hår utanpå slöjan. Då syns det i alla fall.

Red Cow broderar med hår på slöjor, som protest mot det kvinnoförtryck hon upplevde i Iran. Hon tog sitt konstnärsalias från ett smeknamn hon hade när hon var liten.

Jag kallar verket för Needle in forced identity och ser det som en protesthandling. Jag vill peka fuck you åt den iranska regimens förtryck genom att visa mitt hår, fast på ett listigt sätt. Broderiet är gjort med enkla förstygn och mönstret är typiskt persiskt. Det består av blommor och andra växtliknande former. Men man kan se kopplingen till hår också. Även hår växer – liksom kampen för kvinnors frihet.

Jag kom till Sverige 2009, eftersom jag vill leva i ett fritt land. Jag orkade inte med förtrycket längre. Jag vägrar att vara på deras sätt. När jag precis kommit hit ville jag uttrycka mitt motstånd genom måleri, foto och videokonst. Men efter ett tag upplevde jag att jag inte kunde förmedla det jag kände lika starkt. Jag behövde ett annat sätt – och hår kändes rätt. Det har blivit mitt material. Det trodde jag aldrig. Men nu både broderar och virkar jag med det.

Jag använder mitt eget. Allt hår jag tappar sparar jag. Och jag gillar att det är min egen kropp som producerar materialet. Just nu är det svart, men senare kommer det kanske bli grått.

Att brodera är så befriande! Under min studietid på Kungliga konsthögskolan i Stockholm, började jag göra det nästan på heltid.

Needle in forced identity var en del av min kandidatexamensutställning. Jag hade först ritat mönstret på tyget, som är en tunn och billig trikå, sedan broderat under två år. Nu arbetar jag med flera slöjor samtidigt, som jag på olika sätt vill täcka med broderat hår.

Hår är ett väldigt jobbigt material. Stråna går lätt av, och drar man för snabbt genom tyget, krullar de sig som ett paketsnöre. Då måste jag ta fram plattången och räta ut dem igen. Mina nära och kära tycker att jag är galen.

Men hår bär på så många känslor. Det är väldigt vackert så länge det sitter på huvudet, men så fort det hamnar någon annanstans, till exempel i mat, är det superäckligt.
I Iran har håret politisk sprängkraft. Maktens män är så rädda för det. Hår skulle vara ett första steg för de styrande att förlora makt. När slöjan faller vet de att det kommer komma andra krav från kvinnorna; som rätten att skilja sig och rätten till sina egna barn. Det går också åt extremt mycket tid, pengar och arbetskraft till att hålla kvinnors hår täckt.

Mitt nästa projekt är att göra en slöja helt och hållet av hår. Men jag vet inte om jag kommer att orka. Just nu virkar jag mitt garn. Jag tar fyra hårstrån, plattar dem, knyter ihop dem i ena änden och virkar en lång tråd av luftmaskor. Det tar jättelång tid. Det kommer kanske ta tio år att göra hela sjalen. Men jag kör på, och tänker att bara jag producerar så kanske jag har tillräckligt mycket en dag och kan börja virka själva sjalen.
Jag trodde aldrig att just tråd och broderi skulle bli mitt sätt att protestera. Bara genom att byta ut tråd mot hår, blir slöjan plötsligt farlig.«

10 oktober 2018

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy