Du behöver
Färskt virke, exempelvis en smal björkstam
Torrt virke, gärna lövträ även här
Täljkniv
Skölp
Navare
Bandkniv
Ritsmått
Såg
Krympburkar täljs i färskt trä. Bottenplattan däremot görs av torrt virke. När det fuktiga virket med tiden torkar, krymper botten fast. Frej Lonnfors borrar, hugger och berättar om en urgammal, limbefriad slöjdteknik. Ellinor Hall fotograferar.
Färskt virke, exempelvis en smal björkstam
Torrt virke, gärna lövträ även här
Täljkniv
Skölp
Navare
Bandkniv
Ritsmått
Såg
Stammen av en färsk björk är ett fint material att tillverka krympburkar i, men andra lövträslag går förstås också bra. Använd en del som är kvistfri och kapa till en burklång bit. Jag brukar låta längden vara väl tilltagen. Då kan jag finjustera ändträet efter grovbearbetningen om det blivit fula märken.
Är virket riktigt saftigt och färskt är det inte så dumt att låta det ligga ett par dagar eller upp till en vecka, beroende på burkens storlek, så att den värsta fukten går ur. Annars kan det uppstå sprickor när botten satts i och burken torkar och krymper.
Vill man inte ha en rund krympburk är det bra att skära till utsidan innan man börjar holka ur ämnet. Jag brukar använda en bandkniv för att snabbt kunna fånga formen. I det här fallet, när burken är åttkantig, skärs först ena sidan och sedan sidan mitt emot. Då blir det lättare att ögonmåtta så att faserna blir lika stora.
När utsidan är grovskuren tar man en rejäl navare och borrar ett hål rakt igenom kärnan på stammen. Så länge man prickar rätt från början är det bara att vrida på, för borren följer virket och kommer ut precis där den ska på motsatt sida. Detsamma gäller när man börjar hugga ur resterande material med en skölp. Man behöver inte vara rädd för att damma på ordentligt, eftersom träet spricker efter fibrerna, och de följer årsringarna.
Sist skärs insidan ordentligt ren. Det ska man vara noga med. Antingen fortsätter man med skölpen eller så tar man en smal kniv och låter den glida efter burkens insida. Vill man göra många burkar är en liten rundhyvel himla fin att använda för slätast möjliga yta.
Krympburkens botten behöver en fals att ligga i. Ange hur högt upp botten ska hamna i burken genom att markera med ett ritsmått längs insidan. Om bottenplattan exempelvis är 7 millimeter tjock, skulle jag ritsa linjen 12 millimeter från burkens nedre kant. Då kommer inte burken att vila på botten när den är klar. För mig känns det bättre om det istället blir som en liten sarg längst ned. Men det är en smaksak. Skär ut falsen med kniv. Ungefär så djup som halva tjockleken på burkens väggar
brukar vara lagom.
Bottenplattan hyvlas till i torrt virke och den behöver inte vara värst tjock. Ställ burken ovanpå virket, rita runt kanten på insidan och skär till formen med bandkniv. Eller såga om det känns bättre.
Fasa av kanten på bottens undersida så att den matchar falsen i burken och sätt den på plats. Det lyckas sällan på första försöket så var beredd på att finputsa botten med kniven. Det gör inget om den ligger lite löst och skramlar, den krymper fast ändå.
Låt burken stå ett par dagar, gärna utomhus, men undvik starkt solsken. När den har torkat sitter botten fast och man kan måla krympburken eller skära dekorationer på utsidan.
Nu kan man också tälja ett lock till burken. Det kan vara bra att ge det en liten klack på insidan så att det inte halkar av. I det här läget har ju burken en botten, så man kan inte längre rita från insidan. Om man däremot väter lockämnets yta något, lägger en näve mjöl i burken, lägger på locket och ruskar om så får man en perfekt form att skära efter.
Frej Lonnfors är professionell slöjdare med lång erfarenhet av krympburkar. Han både undervisar och producerar eget.
Här hittar du fler gör det själv-projekt!