»Helt klart värt besväret!«

Själva tekniken är väldigt enkel. Man börjar med att lägga ett grundgaller, antingen med vågräta och lodräta eller med diagonala linjer. Principen är densamma, men det visuella uttrycket skiljer sig åt. Sedan börjar man dekorera. Det enklaste är att sätta korsstygn där rutorna möts. Det gör att nätet dras ihop och skapar intressanta mönster.
Att lägga gallret går snabbt och lätt och därför är bottensömmar väldigt tacksamma att experimentera med. Jag har testat att använda olika färgkombinationer och garnsorter för att se hur det påverkar helheten. Använder man ull till grundgallret så kan man använda ett glansigare material, till exempel lin, till dekorationerna. Då framträder roliga kontraster. Eller så använder jag samma material men med en dämpad färg i gallret. Om man sätter korsstygn i hörnen där gallertrådarna möts och sedan broderar ett stort kors över varannan ruta och drar åt lite extra så böjer sig gallertrådarna till rundlar. Det kan bli väldigt häftiga mönster.

Dekorationerna kan vara vad som helst: tofsar, plattsömsprickar, knutar… Jag tycker om att testa mig fram förutsättningslöst. Vad händer om man gör ett större galler eller byter ut materialet? Jag testade att virka en rad luftmaskor som jag sedan använde som galler. Jag använde en grövre nål, och sedan var det lite pill med att få det på plats eftersom jag gärna ville ha den räta sidan uppåt. Men det var helt klart värt besväret. Gallret stod ut mer och gav broderiet en tredimensionell effekt, och det var precis vad jag ville. Jag tycker om när ett mönster känns under fingrarna.

När jag håller kurser märker jag att mina elever gärna sätter gallret alldeles för tätt. Då blir det svårt att få plats med dekorationer. Många vill också få rutorna exakt lika stora,
men det är inte så noga tycker jag, eftersom det inte syns så väl när man drar ihop rutorna och sätter dekorationerna.

Nu har jag skrivit ett häfte om bottensömmar för Hemslöjdens förlag. Där presenteras tjugo olika prover. Det mesta är provlappar, men det finns också andra grejer. Bland annat en kudde som är helt täckt i bottensöm. I mitten av den använder jag rutor på sju gånger sju millimeter, och runtomkring en ram med bredare rutor på två gånger två centimeter. Jag hoppas att de som läser häftet ska få inspiration att våga testa och experimentera sig fram. Inte bara på små provlappar utan också lite större projekt.

Nu verkar det som om bottensömmar har blivit trendigt i broderivärlden och börjar tas upp allt mer i utbildningarna. Det är jättekul. De förtjänar att få lite uppmärksamhet.«