Cosplaymästaren

Cosplay kan vara en sport men är ingen idrott. Det går att tävla. När jag vann SM i våras, precis innan världen stängdes ner, cosplayade jag amazonkvinnan Urbosa i tevespelet The legend of Zelda: Breath of the Wild. Jag tycker både om spelet och karaktären, hon är cool.

Själva dräkten började jag göra våren 2019. Eftersom jag jobbar heltid om dagarna fick det bli på kvällar och helger, säkert heltid det också, i flera månader.

En digital förlaga är utmanande, den kräver mycket ingenjörskap. Den som gör dräkter som synts i teveprogram och filmer, som alltså funnits i verkligheten, kan ofta hitta information om vilket tyg som använts, vilken tråd, och så vidare. När en vän till mig gjorde en karaktär från Game of Thrones till exempel, hörde hon av sig till de som gjort originalkläderna och fick de besked hon behövde. Men att jobba med tevespel innebär att alla beslut måste fattas av en själv. Jag får värdera, tolka och analysera.

Enbart peruken gjorde jag om tre gånger. I min första variant hade jag tuperat håret jättemycket och sytt in ett stort garnnystan under stråna för att få rätt volym. Men först tredje versionen blev bra. Jag sydde ihop två och en halv peruk och kompletterade med ett block med cellplast, en frigolitboll, bubbelplast och filt. Dessutom gjorde jag den i två delar, dels själva peruken, som jag har på huvudet, dels en separat ställning som ger rätt form på tofsen och som går att lyfta av.

›Vadå, det är ju bara en topp, en kjol och ett svärd‹, kanske nån tycker, men vissa grejer som ser enkla ut har varit väldigt svåra att få till.

Den här gången fick jag testa många nya sätt att jobba på, som att använda ett 3D-formgivningsprogram i datorn. Det var när jag modellerade ädelstenarna till svärdet och skölden. Modellerna skrev jag ut med en 3D-skrivare och gjöt av dem i silikon för att slutligen gjuta de färdiga ädelstenarna i silikonformerna. Jag valde en tvåkomponentsplast som blir hård och genomskinlig, det blev fint. ›Vadå, det är ju bara en topp, en kjol och ett svärd‹, kanske nån tycker, men vissa grejer som ser enkla ut har varit väldigt svåra att få till.

Ta den bastanta näsan och alvöronen. Det är special effect-smink. Mina egna kroppsdelar ser inte ut på de viset, så jag gjorde silikonformar som jag sen gjöt gelatinöron och -näsa i, samma metod som användes till de spetsiga öronen i Star trek-filmerna. Jag lärde mig genom Youtube, som så ofta annars. Jag har fått så mycket därifrån. Numera gör jag egna tutorials och lägger ut, för att ge tillbaka någonting till min community.

Men överlag blir det mycket trial and error, med fokus på error. Jag lär mig allteftersom.

Att det är upp till en själv att bestämma allt är både det svåra och roliga.

Till just den här dräkten har jag jobbat i en massa olika material och tekniker. Svärdet, till exempel, har jag sågat ut i björkplywood och fästet är gjort av en plast som går att forma i uppvärmt tillstånd, samma som jag använt till smyckena. Svärdsskidan i läder har jag målat med guldfärg och så har jag sytt blommönstret i siden, flera lager. Till toppen valde jag siden och läder, och kjolen är broderad sammet. Andra personer skulle sannolikt ha gjort andra materialval. Så är det att jobba med en förlaga från tevespel. Att det är upp till en själv att bestämma allt är både det svåra och roliga.

På SM fick jag bra poäng för silhuetten och för hur jag fick till känslan av Urbosa. Men cosplayevent är mycket av en social aktivitet också. Att klä upp sig, fika, mingla och ge varandra positiv feedback. Att gå på föreläsningar och se utställningar. Jag har mött större delen av min umgängeskrets genom min hobby. Till vardags är de lärare, systemutvecklare och själv är jag civilekonom, men vi har gemensamma intressen.

Men sen corona har det varit svårt med motivationen. Det mesta är inställt. Jag har börjat med flera dräkter men inte fullföljt någon. Den jag jobbar mest på är från tevespelet Fire Emblem: Three Houses. Vanligtvis gör jag kvinnor som har en edge eller power och som ibland är rätt otrevliga, men det här är en timid karaktär. Det blir en utmaning. För tillfället håller jag på med en mockup, eller toille som det väl heter på sömnadsspråk, ett provplagg i bomullstyg. Sen ska jag sy dräkten i sammet.

Jag ser fram emot det. Den kommer att bli väldigt tjusig.«