Tråckla texten!

Broderier är mjuka, böcker är hårda. Kombinationen är oemotståndlig. Nu ger fler och fler förlag ut broderad litteratur.

Text Anna Liljemalm
Foto Anders Qwarnström
4 februari 2021

Åsa Grennvall var känd som en av Sveriges mest produktiva serietecknare. Hon hade släppt tio seriealbum, det första redan 1999. Flera gånger hade hon också pekats ut som en av föregångarna till den stora våg av kvinnliga serietecknare som kommit efter henne.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

– Men jag kände att jag hade ett visst manér i mitt berättande. Jag var trött på Åsa Grennvall och hennes sätt att arbeta. Jag behövde komma vidare.

Hon hade hetat Åsa Schagerström ända sedan hon gifte sig, men hade fortsatt att jobba under det gamla namnet eftersom det var så etablerat.

– Nu när jag gjorde något helt annat passade jag på att byta till mitt riktiga namn. Trots att jag hade gjort tio böcker, kändes det här på ett sätt som min första, säger Åsa Schagerström.

När boken Urmodern släpptes i slutet av 2019 syntes inte ett spår av de karaktäristiska svartvita serierna som hon hade gjort sig känd för. Den nya boken var helt och hållet broderad, ända in i minsta lilla bokstav. Såväl bilder som texter, baksidestexter och kolofon var omsorgsfullt tillverkade med nål och tråd. Allt utom streckkod och förlagslogga.

Broderiet är långsamt på ett positivt sätt. Det tillför en eftertänksamhet till berättelsen. Man gör inget i onödan, man skalar ner just för att allt tar sådan tid.

Att det blev broderi var ingen slump. Åsa Schagerström är utbildad vid Konstfack i Stockholm och har stickat och broderat sedan barnsben. På senare år har broderiet varit ett fritidsintresse, även om hon också har broderat ett och annat bokomslag genom åren. Nu tyckte hon att det var dags att ge tekniken ännu mer luft.

– Att göra serier är mitt åtta till fem-jobb och något som måste bli gjort. Broderierna är skapade ur lust. Det är klart att det tog längre tid, men det kändes inte så eftersom det var så kul. Broderiet är långsamt på ett positivt sätt. Det tillför en eftertänksamhet till berättelsen. Man gör inget i onödan, man skalar ner just för att allt tar sådan tid, säger hon.

Boken består av 78 bilder som är broderade på återanvända tyglappar från trasiga dukar och annat. Det var inga problem att få med sig förlaget på tåget. Åsa Schagerström är själv en av delägarna i Syster förlag.

– Det sägs ibland att boken är död i och med att folk läser på läsplattor och annat nuförtiden, men jag tror på att göra vackra böcker. Böcker som inte »bara« är text. En bok kan vara lika vacker som andra föremål, säger hon.

Kruxet var fotograferingen. Hennes vanliga serieteckningar görs också för hand, men de kan enkelt skannas in i datorn. Med broderierna var det svårare. De behövde fotograferas. Hon tog hjälp av en gammal kursare från Konstfack, Sara Appelgren, numera fotokonstnär.

– Jag var jätteorolig först. Broderierna är så levande med färg och textur och allt. Hur förmedlar man tyg i bokform? Men fotografierna blev jättebra. Tryckeriet i Ungern var också engagerade. De la ner mycket tid, det här var nytt för dem också. Jag tror att de tyckte att det var roligt, säger Åsa Schagerström.

Själv tänkte hon att Urmodern var en engångsgrej. När hon skissade på nästa serieromanmanus insåg hon dock att även den boken skulle göra sig bra i broderad form. Den här gången är planen att närma sig serieberättandet lite mer, med fler rutor och mer text. Hur det kommer att se ut återstår att se.

Också textilkonstnären Ida-Lovisa Rudolfsson har broderat en bok. Hon hade arbetat med textil i tio år när förläggaren Jenny Franke från Mirando förlag frågade om hon var intresserad av att göra en sådan. I höstas debuterade hon som bilderbokskapare med Efter stormen. Rekommenderad läsålder? 3 till 100 år.

– Mina verk är annars stora bilder som hängs upp på konsthallar och gallerier. De hänger på platser dit inte alla kommer. Det var befriande och härligt att öppna en annan dörr och samtidigt nå en ny publik. En bok kostar inte så mycket och kan dessutom lånas. Ibland får jag bilder på när folk sitter och läser den i sängen. Det är kul att min bok bor hemma hos dem, säger Ida-Lovisa Rudolfsson.

Hon beskriver Efter stormen som en broderad saga som utspelar sig någonstans mellan drömvärlden och vakenvärlden. Boken kan läsas på olika sätt beroende på om man är barn eller vuxen och vilka erfarenheter man bär på. Sammanlagt tog den två år att göra, men då har hon också haft andra projekt parallellt.

– I grunden använder jag en slags kollageteknik där jag klipper och syr fast olika tygbitar. Jag har hela ateljén full av lappar och stumpar från ärvda lakan som jag färgar med textilfärg. Häller man på en kanna med gult ändras hela intrycket. I min värld är broderiet en självklar berättarteknik eftersom det är något som jag har arbetat länge med. Broderiet bidrar med långsamhet och kontroll, säger Ida-Lovisa Rudolfsson.

Hennes bok är både lekfull, färgglad och detaljerad. Hon beskriver dramaturgin som det allra svåraste. Själva hantverket behärskade hon redan, men det var desto svårare att hitta passade övergångar mellan de olika uppslagen och en röd tråd som följde genom hela berättelsen.

– Det har varit jättespännande att jobba med boken och jag har lärt mig otroligt mycket. Jag tycker det är modigt av förläggare att våga sjösätta nyskapande projekt som tar så lång tid, säger hon.

Faktum är att broderiet har börjat ta allt större plats i bokhyllorna. Helbroderade böcker är fortfarande förhållandevis ovanliga, men allt fler förlag använder broderande bokomslag i marknadsföringssyfte. Till Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman Rich Boy har textilkonstnären My Zachrisson broderat olika ingredienser från bokens handling på siden. Ett mer känt exempel är den broderade nyutgåvan av Vilhelm Mobergs klassiska Utvandrarna-serie som kom redan 2013.

Det är extra kul att få ge just pocketutgåvor den här omsorgen. Det är böcker som annars uppfattas som billighetsutgåvor.

Klara Johansson är produktansvarig för Bonnierförlagens pocketutgivning. Hon berättar att hon hade sett fina broderade omslag hos det brittiska bokförlaget Penguin och blivit inspirerad. I satsningen på klassikersläpp med konstnärlig utformning hade turen då kommit till Utvandrarsviten. När Klara Johansson letade efter brodöser på nätet fann hon Karin Holmberg.

– Karins broderier följer samma resa som Kristina och Karl-Oskar gör. Mitt favoritomslag är Sista brevet till Sverige där man ser rötterna på Astrakanträdet. En extra fin dimension är att broderiernas avigsidor fick synas på insidan av omslaget och att även baksidestexten är broderad, säger Klara Johansson.

På tryckeriet fick de skapa en särskild kopparplåt för att framhäva stygnen i präglingen. Det var värt besväret. De fyra böckerna prisades och har sålt i stora upplagor.

– Det är extra kul att få ge just pocketutgåvor den här omsorgen. Det är böcker som annars uppfattas som billighetsutgåvor och lite av en slit- och slängprodukt, säger Klara Johansson.

En tredje författare som experimenterat med broderi är Sara Granér, en av Sveriges mest välkända satiriker och konstnärer. Boken Allas lika mellangärde släpptes i våras och består av en blandning av tekniker, från oljemålningar till enkla teckningar, linoleumtryck och broderi. Varje sida innehåller en ordlek där hon vränger på ord och uttryck.

– Konceptet med ordlekarna är ganska stramt så då ville jag ha en bredd och en spretighet med teknikerna. Jag tycker att det finns ett tätt släktskap mellan att teckna streck med penna och att göra stygn med tråd, säger Sara Granér.

När jag har velat symbolisera civilisationens bräcklighet har jag jobbat med tunn bomullstråd.

När Hemslöjden fyllde 100 år bjöd man in bildkonstnärer som inte vanligtvis jobbar med textila material att prova. Sara Granér fick gå en kurs i yllebroderi och fastnade direkt. Trådarna är ganska grova, vilket gör det svårt att vara allt för exakt.

– Det passar min lite naivistiska stil med grövre linjer, men när jag har velat symbolisera civilisationens bräcklighet har jag jobbat med tunn bomullstråd i stället. Det blir något skört över det.

Sara Granér hittade en klassisk handbok i broderi hemma i bokhyllan som förklarade tillvägagångssättet för olika stygn, men hon konstaterade snart att hon lärde sig bättre genom att titta på tutorials på Youtube. Med tiden har det blivit fler och fler.

– Texten i min bok är i sig kanske enkel och ibland tramsig. Att någon lagt jättemycket tid på att brodera en bild, det blir en intressant kontrast, säger Sara Granér.

I Åsa Schagerströms Urmodern ställs en fråga i baksidestexten. Samma fråga upprepas sedan på nytt en bit in i boken. Hörs orden bättre om de broderas? Kanske är det precis vad de gör.

4 februari 2021

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy