Mirjam Korn är jäktad men förväntansfull. På måndag börjar höstterminen och en ny kull studenter anländer snart till Kulturmålarlinjen på Dacapo i Mariestad där hon är huvudlärare.
Är färgen farlig?
Allergier, mikroplaster och luftvägsirritation. Att sätta färg på världen kan ha en baksida. Men måste man välja mellan fossil olja och flyktiga lösningsmedel när man vill måla om hemma? Hemslöjd går på jakt efter alternativen.
Hej!
Läs vidare för 1 krona!
Köp prenumeration här
Under det kommande året kommer de få lära sig att måla med linoljefärg, slamfärg, limfärg, kaseinfärg, äggoljetempera och kalkfärg. De kommer få öva dekormåleri och lära sig att blanda egen färg. Kulturmålare är en YH-utbildning, vilket betyder att den endast får bedrivas om det finns ett dokumenterat behov på arbetsmarknaden.
– Det gör det! Många hamnar i byggnadsvårdssammanhang, men jag tycker det är jätteviktigt att vi når ut även till moderna miljöer och människor som vill tänka mer miljömässigt. Konventionella färger anses ju vara en stor källa till mikroplaster i haven, påpekar Mirjam Korn.
Med undantag för Falu rödfärg, som är den enda traditionella färgen som fortsätter att användas i stor skala i Sverige, utgör färger med naturliga bindemedel en pytteliten bråkdel av all den färg som hamnar på väggar och möbler här i landet varje år. Istället är det plast som totalt dominerar.
Uppskattningsvis använder mer än 90 procent av all färg som säljs i Sverige syntetiska polymerer som bindemedel. I praktiken kan en vanlig hink väggfärg innehålla runt 30–40 procent ren plast.
Cathrine Bülow är journalist och biolog specialiserad på miljöfrågor och byggekologi. När Hemslöjd når henne lägger hon just sista handen vid en rapport om naturmaterial i våtrum, men tar en paus för att prata färger och hållbarhet.
– Man kan tänka att färg bara är ett ytskikt. Det har inte samma kritiska funktion i ett hus som till exempel den bärande stommen. Men det är så komplext. Det är en hel värld att utforska.
Färgbranschen själv använder sällan ordet plastfärg, påpekar hon. Där talar man istället om alkyd-, akrylat- och latexfärger.
– Men oavsett namn så är råvaran i slutändan fossil olja. Den belastar miljön under hela livscykeln, från utvinning till produktion, spill och slitage.
Polymerer har använts som bindemedel i färg i runda slängar i 100 år. Men det var först på 1950-talet som de slog igenom på allvar i Sverige. De nya färgerna var lösningsmedelsbaserade och ansågs lätthanterliga. De torkade snabbt och kunde målas på tjockt, till skillnad från den saktmodiga linoljan som helst stryks på i flera tunna lager.
I takt med att plastfärgerna tog över förändrades målerihantverket när rollers och färgsprutor blev standard. Stockholms läns museum har sammanfattat utvecklingen i en text: »Under miljonprogrammets forcerade snabba byggperiod förlorade målarkåren mycket av sin traditionella mångsidighet. (…) Måleri ansågs inte längre vara ett hantverk.«
Än värre var det med arbetsmiljön. Kontaktallergi och eksem var vanliga yrkesskador och målare som stod i lösningsmedelsångor dagarna i ända kunde drabbas av en mängd symptom, som i sin allvarligaste form fick samlingsnamnet »Målarhjärna«.
Idag är de flesta lösningsmedelsbaserade färger sedan länge utfasade. Tittar man på de mest sålda väggfärgerna i Sverige just nu så är alla vattenburna, och inga av dem klassificeras som hälsofarliga. I princip alla är miljömärkta och det förekommer inga dödskallar och varningstrianglar på burkarna. Slutet gott, allting gott, eller?
Cathrine Bülow skakar bestämt på huvudet.
– Som jag ser det borde en plastfärg inte kvala in för någon miljömärkning överhuvudtaget. Det är i grunden en ohållbar produkt. Men jag tror inte normalkonsumenten alls är medveten om det. Det är märkligt att vi pratar så lite om färg som källa till mikroplast. Det är en stor och väldigt underbelyst miljöfråga som har gått under radarn i Sverige, säger hon.
År 2023 kom en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet som uppskattade mängden utsläpp av mikroplaster från husfärg till mellan 209 och 3 700 ton per år. Sett till studiens värsta scenario kan färg vara den näst största källan till utsläpp av mikroplast, efter bildäck.
Sara Brännström är en av huvudförfattarna till rapporten. Hon har tidigare jobbat med miljöfrågor på ett stort färgföretag och dessutom disputerat på fossilfria biobaserade bindemedel i färg. Hon poängterar att det finns stora osäkerheter i siffrorna eftersom de bygger på uppskattningar snarare än faktiska mätningar. Men studier i andra länder har kommit fram till liknande resultat.
– En stor del av problemet med mikroplaster är att vi inte heller vet exakt vad de kommer ha för långtidseffekt på vår hälsa och natur.
Mikroplaster i fasadfärg och båtfärg antas framför allt avges när färgen åldras och slits, men också vid spill och slipning, om dammet inte tas om hand på rätt sätt.
– Under samma period som jag arbetade med rapporten renoverades ett hus här i mitt kvarter. När det regnade såg jag en massa gegg på marken som hade samma färg som fasaden. Det är nog inte alla som tar hand om slipvattnet som man ska. Där skulle jag verkligen vilja uppmana till större noggrannhet.
Även i inomhusmiljö kan målarfärger avge mikroplaster, påpekar Cathrine Bülow.
– Dels när man sköljer penslar och spolar ut färgrester i avloppet – men laboratorietester har visat att mikroplaster från väggfärg faktiskt kan avges till inomhusluften. Om än i betydligt mindre mängder än när det gäller fasadfärg, säger hon.
Dessutom innehåller alla de mest sålda färgerna konserveringsmedel – biocider, ofta isothiazolinoner – som vid upprepad hudkontakt kan orsaka livslång allergi. Även flyktiga organiska föreningar (VOC) avges från torkande väggfärg, och
i ännu högre utsträckning vid sprutmålning.
»Vädra« och »använd alltid handskar«, skriver Kemikalieinspektionen under rubriken »Skydda dig när du målar« på sin hemsida. »Tvätta av stänk som kommit på huden. Du ska inte torka bort färgstänk, för då gnuggar du in färgen i huden«.
År 2024 presenterade Teknologisk institut i Danmark resultaten från ett större forskningsprojekt kallat Problematic chemicals in paint. Där jämförde man 30 olika vita väggfärger på den danska marknaden och mätte emissioner från dessa, både vid målning, under torktiden och efter att färgen härdats och utsattes för mekaniskt slitage.
I vissa färger kunde man identifiera upp till 91 kemikalier som avgick till luften i samband med målningen. Även tre dagar efter målning uppmättes halter av till exempel isothiazolinone i luften.
Men att något finns i luften vi andas betyder inte automatiskt att det är skadligt. I en vanlig bostad är färg bara en av många källor till partiklar. Exakt vilka kemikalier och i vilken mängd som kan riskera att orsaka hälsoproblem är svårt att leda i bevis.
År 2010 kunde forskare vid Karlstads universitet visa på ett tydligt samband mellan halter av propylenglykoletrar (PGE) i barns sovrumsluft och en ökad risk för astma, hösnuva och eksem. Samtidigt visade sig användningen av vissa inomhusfärger och rengöringsmedel vara direkt kopplade till högre halter av just dessa ämnen i inomhusluften.
Men korrelation är inte kausalitet. Det går inte att säga att det är förekomsten av ämnena i luften som orsakat barnens besvär. Och eftersom det finns många potentiella
källor till PGE i våra hem går det inte heller att avgöra hur stor del av deras exponering som kom från just väggfärgen.
Men det kan faktiskt finnas helt andra skäl att välja bort plastfärg. Det menar iallafall Isabelle McAllister, som nyss bytt om från målarbyxorna när Hemslöjd når henne.
För många är hon kanske mest känd från hemmafixarprogram på teve, men sedan tio år tillbaka jobbar hon med klimatomställning, just nu som nyanställd på Greenpeace. Och sommarsemestern har hon ägnat åt att måla nästan varenda vägg i ett 1950-talshus utanför Leksand. Plastfärg har hon inte använt på flera år.
– Jag började använda traditionella färger för att de är bättre för miljön, men sen blev jag bara totalt kär. Det är som när man stickar en tröja eller lär sig baka själv – man börjar för att man vill åt brödet, men sen fortsätter man för att man älskar processen, säger hon.
– Att blanda en äggoljetempera från scratch… att se pigmenten och förstå hur färgen byggs upp. Det gör mig både mer närvarande och mer förlåtande. Det kanske inte gör
nånting om inte alla köksluckor matchar perfekt.
Trots att hon målat mer med konventionella färger än de allra flesta var övergången till naturliga bindemedel lättare än hon trodde.
– Det enda svåra är acceptansen. Att vissa saker måste få ta tid. När man väl kommit till ro med det är det kanske inte heller en nackdel. Som att åka tåg – man får ställa in sig på att vi kommer sitta här ett tag. Om du inte köper det kommer du bli frustrerad hela tiden.
Acceptansen som Isabelle McAllister talar om kan vara ännu svårare att hitta på samhällsnivå. Att låta renoveringen av en offentlig byggnad dra ut på tiden en aning. Eller att som målarfirma inte kunna lova sina kunder ett fullständigt enhetligt resultat.
– Vi måste börja prata om det! Jag tror att det finns jättemånga kunder som skulle vilja ha det här om de bara visste att valet fanns. Vi måste börja leva den framtid vi vill ha. Vill vi premiera petrokemi-industrin, eller vill vi premiera småföretagare som försöker göra något bättre?
Äggoljetemperan har blivit hennes favorit. Den som kan vispas ihop hemma i köket av ägg, olja, vatten och pigment.
– Den är oslagbar. Den kan du ju måla på allt! Och det blir en helt annan känsla att vara i de rummen. Det blir katedraliskt på något sätt…
Mirjam Korn på Da Capo nickar.
– Det blir en annan yta när man använder äkta pigment. Tekniskt handlar det om hur de reflekterar ljuset. I ett syntetiskt pigment är alla pigmentkorn lika stora. I traditionella mineral- och jordpigment är de olika stora och det gör att ytan upplevs som mer levande. I limfärg och emulsionsfärger som tempera upplever man det ännu starkare, för där ligger ligger pigmenten väldigt nära ytan. Vi brukar säga att de står som på champagneglasfötter.
Att börja måla med naturliga färger behöver inte vara så svårt, säger Isabelle McAllister.
– Börja i liten skala. Köp en burk linoljefärg och måla om en pall. Vi blir ständigt itutade att vi inte är nog och att vi inte kan – att vi måste köpa färdig pesto istället för att blanda egen. Men testa och se hur det känns! Det är faktiskt inte knepigare än något annat.



