Tabea Dürr har många kopplingar till det textila hantverket. Alla är inte positiva men trots allt är det vävning och broderi som fyller hennes liv. Kanske skulle hon ägnat sig åt något annat om hon haft större möjligheter att välja, troligen biologi, men uppväxten bakom Berlinmuren satte snäva gränser för Tabea och hennes familj. Två år efter murens fall reste hon till Sverige och idag kombinerar hon intresset för naturen med textil konst. Fåglar har en central plats i bilderna hon skapar, med nål och tråd, i vävstolen eller med kamera.
Med nål och tråd i en bevingad värld
Tabea Dürr är med i två ornitologiska föreningar – och broderar fåglar. Ibland blir det fåglar i frånvaro, bakgrunden och själva tomrummet som blivit kvar när de flugit sin väg. Men fågelnamnen, orden och språket är hennes verkliga fokus. Som underlag använder hon ofta begagnade textilier. Inte bara för återbrukets skull, utan för att de bidrar med egna budskap. Det var gammelfaster Lenka som öppnade världen för henne, med sin broderiinspiration och alla berättelser från andra sidan muren.
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Tabea Dürr
Född: 1967 i Templin i forna Östtyskland.
Kom till Sverige: 1991.
Utbildning: Lärling i Tyskland, på Stenebyskolan i Dals Långed och på HDK i Göteborg.
Bor: I Göteborg.
Arbetete: Undervisar i vävning på Nyckelviksskolan i Stockholm.
Läser: Mycket! Senast lingvisten Guy Deutscher, om språk och färg.
Lyssnar på: Mest hörböcker men går gärna på konsert, med Göteborgs kammarkör.
Motto: Inget. Hon fick nog av diakonissornas »Min lön är att jag får« som missbrukades grundligt.
Är medlem i: Lady Birds – kvinnliga ornitologer i Göteborg och Rapphönorna – Stockholms motsvarighet.
Hemsida: www.haendewerk.de.
Tabeas bilder förmedlar både humor och allvar.
– Egentligen jobbar jag inte med fåglar. Jag jobbar utifrån fågelnamn, säger hon.
Fåglarna är alltid tvåspråkiga. En lappsparv på svenska blir en Flickenammer på tyska. Hon »undersätter« (ett danskt ord för att medvetet översätta fel) för att få en annan vinkling i bilden. Effekten kan bli komisk.
– När jag kom till Sverige kunde jag bara enstaka fraser på svenska. Mina studiekamrater hjälpte mig hitta mitt nya språk men på vägen uppstod dråpliga situationer. Det kan bli både komiskt och pinsamt när man försöker översätta rakt av – en spännande effekt att arbeta med i det textila hantverket.
Fågelbroderierna är en sorts emblem – en bildform som förmedlar ett budskap genom en text, ett motiv och ett motto. Mottot har hon ersatt med fågelns namn. Hon skapar bilderna av tyger som har en historia, gärna lite slitna, med en fläck, ett monogram, spår av tiden. Det ger henne något att utgå ifrån. Hon för ett samtal med materialet och ser det som ett sätt att befinna sig i ett större sammanhang.
»Goldammer/gulsparv – guldsparv/Gelbammer«, så heter ett av broderierna nedan. Texten i bilden är en ramsa som man använder i en tysk barnlek: »Ich sehe was, was du nicht siehst und das ist…« (Jag ser någonting som inte du ser och det är…) Här ska man fylla i en färg. Den som säger ramsan avser något i rummet och alla andra skall gissa vad man tänker på. Den som gissar rätt får fortsätta.
– På bilden är det två fåglar som leker denna lek. Fågeln österut ser guld kring fågeln mittemot – guldet är dock broderat i fuskguld. Fågeln västerut ser på en fågel i ett gult fält. Men fågeln vet inte att det gula silkesgarnet är färgat med saffran.
Så här arbetar Tabea. Nyfiket följer hon fåglarna med nål och tråd och några tygbitar. Resultatet visar hon på utställningar, både i Sverige och utomlands. I våras kunde man se hennes Broderade lockrop och varningsläten på Galleri Inger Molin, Stockholm. Hon berikar broderierna med utställningstexter, till exempel:
»Ibland kräver de en viss färg av mig för att jag ska få vara med. Men så en dag flyger de iväg. Lämnar ett tomrum efter sig med konturerna till en fågel. Ett tomrum som jag bara kan fylla med längtan – eller med täta stygn.«
– När jag börjar har jag en enkel skiss och under arbetet finner jag min rytm och rörelsen ger lösningen. Jag kan förstå vad jag håller på med och hinner upptäcka vad som behöver göras annorlunda och ändra riktning.
Oftast syr hon med silkesgarn på linne. Hon växtfärgar gärna garnet själv – saffransgult, purpurrött… men broderar sällan själva fågeln, utan det som är runtomkring.
– Det är så många som broderar fåglar så jag försöker ringa in dem istället, säger Tabea.

Ibland fångar hon fåglarna med kameran – ett slags stilleben där hon gestaltar en »Beutelmeise/påsmes« eller en »Seidenreiher/silkeshäger« genom attribut som hon samlar, hittar eller lånar. Fotona exponeras i digitala ramar, i ett ganska raskt tempo bläddras de fram – indigofinken, bandagekorsnäbben och spetsbergsgåsen. Effekten uteblir inte. Betraktaren får ett roat drag över ansiktet och försöker hänga med i de snabba växlingarna.
– Jag arbetar med de här bilderna som en kontrast till det långsamma broderiet.
Vi är så fixerade vid att broderande är en konstform som tar lång tid men jag tycker tiden är ganska oväsentlig. Fotograferandet är inte alls så snabbt som det kan te sig, men genom att ägna mig åt båda delarna så kanske jag kan hjälpa till att komma bort från tidsfixeringen.
Fåglarna har följt Tabea genom livet.
– Mamma hade ett stort fågelintresse och pappa blev också fågelnörd med tiden. Jag tror till och med att vi hade fågelböcker som bilderböcker när jag var barn, berättar Tabea som allt sedan dess har haft fåglar i sinnet.
Intresset för naturen gav Tabea nya vänner. Att man inventerade fåglar och växter var något som det övervakande politiska systemet kunde acceptera och familjen gjorde utflykter tillsammans med likasinnade. Politiken lämnades åt sidan till förmån för biologin.
Att ifrågasätta de rådande reglerna var riskfyllt. Skolan präglades av katederundervisning ända upp till gymnasieskolan och hela utbildningssystemet var antiintellektuellt. Kritiskt tänkande fick inte nå offentligheten men det ledde till att man lärde sig att läsa mellan raderna.
– Flyttfåglar var intressanta för oss. De kom hela vägen till Sverige. Det gjorde inte vi. Inte heller till Italien eller längre bort. Våra kajor sträckte till Paris. De ryska kajorna sträckte bara till Berlin. Bara en sån sak! Men vår äldre släkting kunde faktiskt ta sig över den där gränsen i väst, säger Tabea.
Lenka var mammans västtyska faster och hon betydde mycket för Tabea. Hon var handarbetslärarinna och den första yrkesutbildade kvinnan i släkten. När hon blev pensionär fick hon tillåtelse att passera gränsen och kom på veckolånga besök som Tabea och hennes syskon uppskattade. Det var inte handarbetandet som var mest spännande, utan skvallret från världen utanför. Men villkoret att få sitta med och lyssna var att man handarbetade.
– Lenka var en begåvad berättare och skvallerstunderna var så attraktiva så till och med mina bröder lärde sig att sticka och sy korsstygn för att få vara med, berättar Tabea.
– Hon skickade mönster med posten och uppmuntrade mitt broderande på olika sätt. Som tioåring tyckte jag att det var en rolig utmaning att få alla stygn raka på baksidan och räkna ut hur man skulle få upp tråden på rätt ställe, berättar Tabea.
Lenkas lustfyllda pedagogik står i skarp kontrast till den utbildning som Tabea gick efter gymnasiet – ett strängt lärlingssystem med äldre diakonissor som handledare. Det handlade om att göra som man blev tillsagd och berömmande ord förekom aldrig.
Tabea Dürrs broderitips
- Du som vill brodera – ta nål och tråd och börja. Stygn och tekniker är inte så viktigt. Gör som du vill och prova dig fram.
- Det är bra att spänna upp tyget i en sybåge eller träram om man inte är så van. Annars är det lätt att tyget drar ihop sig.
- Hur man får tag i bra broderigarn? Fråga dina släktingar. Be dem dra ut sina lådor, ofta hittar man fint material den vägen.
- Akta dig för ordet »inte«. Det ska inte finnas i din tankevärd. Känn dig fri att göra som du vill.
- Om man behöver stryka sitt broderi när man är klar ska man först lägga en yllefilt på strykbrädan som man täcker över med ett lakan. Man lägger broderiet med rätsidan ner, tar en fuktig trasa och lägger ovanpå och pressar sedan försiktigt. Då blir arbetet slätt och de broderade partierna framträder ur tyget.
- Tabea monterar ofta sina broderier på en skena i överkanten. Hon syr fast kardborreband på baksidan (klistrar aldrig) och fäster det mot skenans kardborreband.
Idag arbetar hon själv som lärare och är överraskad av att undervisandet fungerar så bra. Hon har aldrig strävat efter att bli lärare men läste pedagogik i Mölndal och sökte ett jobb på Nyckelviksskolan i Stockholm.
– Jag har upplevt en helt annan typ av undervisning och vet att i den lärarrollen vill jag aldrig vara. Därför provar jag andra sätt, arbetar med gruppen och tycker det är intressant att se vad som händer när samspelet mellan eleverna fungerar – hur mycket de har att ge varandra.
Hon trivs med att undervisa i vävning. Varje elevgrupp har 18 dagars vävning på schemat och det är en utmaning både för eleverna och Tabea att hinna prestera något på så kort tid.
– De flesta kan ingenting om vävning när de kommer och det är fördel. Jag frågar dem vad de vill göra och då har de inga hämningar. Vi undviker ordet »inte« och eleverna ger sig hän, hoppar över tuskaft och annat grundläggande och går direkt på svårigheterna. De gör väldigt avancerade saker utan att veta om det.
– Jag trivs också gott med mina kollegor. De flesta som undervisar på skolan är både lärare och utövande konstnärer och på det sättet blir vi dubbelkollegor. Jag lär mig mycket av dem.
Men hon pusslar mycket för att få det att gå ihop. Pendlandet mellan lärararbetet i Stockholm och det konstnärliga arbetet i Göteborg tar på krafterna, och när jag frågar vad hon önskar sig av framtiden så svarar hon med ett skratt:
– Att Nyckelviksskolan flyttar till Göteborg.