Med insidan ut

Men tarmar delar faktiskt åtskilliga egenskaper just med high-techmaterial i moderna friluftskläder, de är fjäderlätta, rivstarka, genomsiktliga, vind- och vattentäta – men till skillnad mot de kläder man ser på gatan i Sverige, kan de dessutom sluta på komposten.
– De håller vatten borta, men släpper samtidigt ut fukt från kroppen, säger Aaron Leggett.

Tarmplagg gjorda om sommaren beskrivs som gulaktiga till tonen. Vintertarmplagg däremot kan vara vita som snö, efter att tarmarna blekts i vatten, vind och kyla. Men innan dess har de tömts, sköljts igenom ett otal gånger och bearbetats från utsidan för att befrias från olika hinnor. Tätheten har kontrollerats på samma vis som man letar efter punkahål på cykelslangar, uppblåsta, nedsänkta i vattenbad. Därpå har tarmarna torkats, skurits upp till långa remsor och bearbetats igen till önskad kvalitet. Slutligen har remsorna fogats samman med en vattentät söm, sydd med en tråd av senor eller gräs. Sådan tråd sväller när den blir fuktig. Så tätas sömmar utan silikon eller svetsning. Insidan av tarmen blir utsidan på jackan.
– Kvaliteten upplevs som någonstans mellan kräppapper och vaxat papper, men med en lite plastigare känsla. Upplevelsen beror också på vilket djur tarmarna kommer från. Brunbjörnstarmar är tunna, svartbjörnens lite tjockare och sälens ännu kraftigare, säger Aaron Leggett utifrån de tarmplagg han själv har erfarenhet av. Svenska garvningsexperten Lotta Rahme har i sin tur testat ko-tarmar, och beskriver kvaliteten på slutprodukten som »ett fantastiskt krämfärgat tygliknande, starkt material«.

Möjligen kan man klaga just på hållbarheten. Plaggen ska helst inte torka ut. Då blir de sköra.