»Syslöjden i skolan var en mardröm för mig, trådarna skruvade sig och tyget blev kladdigt. Kökshanddukarna med monogram blev med tiden skurtrasor. Traditionen är ju att det ska bli något. Något till nytta. Något färdigt. Så jag slutade sy. Det var inget för mig. Tills en kväll för mer än tio år sen. Då tog jag upp en tygbit och blå tråd ur farmors syhurts.
»Jag syr för att sy, inget annat«
Elisabet Skoglund, @broderioella, berättar om sitt evighetsbroderi. Det ska aldrig bli färdigt. Jonas Gratzer fotograferade.
14 augusti 2023
Hej!
Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information
Vill du läsa hela artikeln?
Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!
Köp prenumeration här
Jag testade att göra det jag trodde var korsstygn men la sen tillbaka tyget i hurtsen. Ett år senare såg jag en korg full av glittrande brandgula och röda trådar i en secondhandaffär och köpte dem för fem kronor. När jag kom hem tog jag upp tyget med de blå stygnen och satte dit några till med de nya trådarna. Det blev fint med rött och brandgult tillsammans med det blå. Jag fortsatte att sy. Och sedan dess har jag fortsatt.
När trådarna är slut letar jag upp nya. Ibland får jag tips av vänner som sett billigt broderigarn någonstans. Det är olika sorters trådar – tjocka, tunna, bomull, ylle, syntet, lin. Färgerna är huvudsaken. Jag syr för att sy, inget annat. Oftast korsstygn, ibland hursomhelststygn. Jag fyller alla tomrum med färg. När tyget är fullt skarvar jag fast en ny bit tyg så jag kan fortsätta. Utan plan, utan mall, utan mål. Det pågår. När jag inte kan sy små stygn längre får någon annan ta över.«
14 augusti 2023
Från
Hemslöjd 4/2023
