Jag hörde göken i morse.
Fågeln var påstridig och verkade ha något viktigt att berätta, men jag lyssnade inte så noga. Framför allt lät jag bli att tänka på vilket väderstreck som den ropade från.
Södergök är ju dödergök, den skrämmer mig lite. Men hade det varit en tröstergök som hörts från öster, hade jag gärna vetat om det. Mest som en uppmuntrande början på dagen.
Än idag finns ju skrock och magi lite var stans, även om just gökens story kanske är på utdöende. När jag döptes till exempel (för hundra år sedan i och för sig), fick jag en silversked. Den låg så prålig i sin ask, mjukt vilande på rosa bomull. Givaren följde nog mest traditionen, utan koll på nedärvd folktro, för sked skulle det vara. Men hade hon känt till silverbestickets potentiella gammelbetydelse, hade hon nog också anat en besvärjelse i presenten; en förhoppning om att jag skulle få äta mig mätt genom livet. Och metallen sedan! Silver står sig bra mot ondska. Sades det en gång i tiden.
Också slöjdvärlden har varit full av magi och skrock. Vi kommer in på det i det här numret. Tänk till exempel på hur man förr skulle så sitt lin för att få en så bra skörd som möjligt. Det skulle gärna vara en vitklädd flicka som sådde, med riktigt långt och linblont hår, och långt namn till på köpet. Även dagens namnsdagsnamn skulle gärna ha många stavelser, Karolina kanske. Om man riktigt tjatade in budskapet skulle resultatet förhoppningsvis bli just långt och ljust: finlin.
På redaktionshyllan står en hel bok som bara handlar om gammal vävskrock. Nyss såg jag att man kan förbättra sina odds som slöjdare om man vid tolvslaget en nyårsafton håller i det verktyg eller redskap som man vill bli en fena på. Se det som ett tips från coachen.
Egentligen är väl skapande överlag lite av ett trolleri? Något uppstår som inte fanns innan. Drömmar förverkligas. Världen förändras.
Välkommen till ett nummer där en hel del är magiskt.
Malin Vessby,
chefredaktör
