Projekt: Hembygd

Grannar med medeltiden

En hjälper andra att bli stolta över sin närmiljö. Två djupdyker i sin nya omgivning. Ytterligare tre skapar möbler av hemtraktens material. Möt sex ideologer som på olika sätt förhåller sig till sin hembygd. Alla gör det genom görandet.

Text Maria Diedrichs
Foto Alexander Mahmoud
27 mars 2013

Mia Lindgren & Elina Holmgren

Mia Lindgren och Elina Holmgren har flera hembygder. Mia är uppvuxen i Värmland och Elina i Norrbotten och de har hunnit bo på flera ställen än så, men den senaste hembygden ligger i Varnhem. Efter ett knappt år på platsen har de redan hunnit plantera sina rötter djupt.
– Vi tänker på hembygd som en metod att göra en plats till sin, förklarar Elina.
– Genom att vi lyfter alla berättelser som hör till den här platsen, känns den viktig och meningsfull för oss. Då blir också vi som bor här viktiga och vår vardag meningsfull.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Mia Lindgren & Elina Holmgren
Centralt i periferin, så beskriver Mia och Elina läget mitt i Varnhem där den gula villan står.

– Vi vill skriva in oss i en större historia. Men det är också ett sätt att se de där sakerna i vardagen som lätt går en förbi. Nässlor i rabatten, en byggnad eller en granne. Genom att avgränsa sig, till exempel geografiskt, kan man få syn på allt det, säger Mia.

Till skillnad från många hembygdsföreningar så är Mias och Elinas metod att undersöka hembygden genom görandet. Mia är hemslöjdskonsulent och Elina gästadjunkt i slöjd och formgivning vid Linköpings universitet. Men deras utforskande av hembygden går också bortom slöjden. Ett exempel handlar om kålsoppa.

På 1200-talet, innan klostret på andra sidan tomtgränsen blev ruin, fanns där ett ganska avancerat samhälle med flera hundra munkar. De skulle leva kärvt och hedra Gud. De fick till exempel inte äta för god mat. Mest åt de kålsoppa, berättar Mia och Elina. Kål var i det fallet gröna bladväxter, som mangold och spenat. Därför äter Mia och Elina mangoldsoppa, väldigt mycket mangoldsoppa, för att känna samhörighet med munkarna som levt här före dem.
– Men det handlar inte bara om mat. Och allt behöver inte komma från just den här hembygden. Vi kan också ta med oss saker från våra andra hembygder, genom görandet, säger Elina.

För ett litet tag satte de upp en vävstol hemma. Då passade Elina på att ta reda på alla nederlulebondska ord kopplade till vävning, genom en Facebook-grupp där hon håller kontakt med en annan av sina hembygder i Norrbotten. För att följa i Mias farfars fotspår har de precis gått med i Svenska frisksportförbundet och börjat öva på handstående. Och i sommar ska de slipa sina liar och yxor på en stor slipsten som finns i Mias mammas barndomshem.
– Det här med slipstenen som en person vevar medan en annan slipar sin lie är en sådan schablon av kulturarvet och hembygden. Jag har längtat ända sedan jag var liten efter att iscensätta och själv vara en del av den bilden. Då blir jag kulturarv, säger Elina.

Mia och Elina hade tidigare ingen koppling till Varnhem men nu utgår det mesta de gör från den här platsen. Trots att de grävt ned sina rötter så djupt i Varnhem skulle det inte bekymra dem att flytta härifrån.
– Alla platser där det har bott människor har många berättelser, mer eller mindre synliga. Om vi flyttar till en ny plats så har vi ju redan gått igenom det här en gång. Då kan vi ju ta med oss det som vi har lärt oss här till nästa plats, säger Mia.

27 mars 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy