Projekt: Hembygd

Att skapa sin egen plats

En hjälper andra att bli stolta över sin närmiljö. Två djupdyker i sin nya omgivning. Ytterligare tre skapar möbler av hemtraktens material. Möt sex ideologer som på olika sätt förhåller sig till sin hembygd. Alla gör det genom görandet.

Text Malin Vessby
Foto Alexander Mahmoud
27 mars 2013

Saadia Hussain

På hemslöjdsrörelsens stora jubileumsutställning på Liljevalchs i somras visade Saadia Hussain en bönematta gjord av gräsgrön plastmatta prydd med decimeterhöga plastgranar och små hus. Träd och stugor hade hon fäst så att de bildade ett mönster som påminde både om islamisk ornamentik, med stjärna efter stjärna, och ett landskap med glest utspridda bostäder, vidder och granskog. Avsikten var att göra »ett nytt landskap«, där hon själv kunde känna sig hemma. En slöjdad bild av en hembygd.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Saadia Hussain
Titeln på trycket som Saadia håller i är Players in the Playground. Tekniken: Kartongtryck.

Till utställningen hade hon dessutom fått i uppdrag att kommentera slöjdens och slöjdrörelsens möjligheter och problem.
– Att kunna göra själv, tänka kreativt och ta tillvara material som finns runtomkring oss, är slöjdkunskap som vi behöver för framtiden. Men varför detta fokus på vissa material, på en allmogeanstruken estetik, och på »hur det alltid varit«? frågar hon och konstaterar att om slöjdrörelsen menar allvar med talet om att rikta sig till alla, måste det framöver bli en självklarhet att alla inte delar samma arv.
– Min familj flydde hit när jag var barn. Jag har aldrig ärvt några gamla saker och allmogeestetiken är inte min, men jag är ändå trygg och hemma här. Min materiella omvärld är från här och nu. Mina rötter är lite här och därifrån.

Och det syns, menar hon, också i det hon gör.

Hon har en examen i konst från konsthögskolan i Lahore, Pakistan, dit hon åkte tillbaka som vuxen för att utbilda sig, och hon har gått bildlärarprogrammet på Konstfack i Stockholm. Som konstnär jobbar hon mest med kartongtryck, en teknik som hon gillar dels för att den inte gör henne beroende av stora verktyg, dels för att hon kan trycka om och om igen, tills det ser ut som hon vill. Hon beskriver sitt uttryck med ord som »symboler och mönster«, »globalt och lokalt«, »tilltalande bilder med allvarliga budskap«.

Men till vardags arbetar hon som konstnärlig ledare för Förorten i centrum, en ideell organisation med syfte att stärka ungdomar genom att uppmuntra deras kreativitet.
– Om man får göra konkreta avtryck i sitt samhälle känner man att man tas på allvar. Idag finns det få forum där unga människor får synas. Många har heller aldrig fått förutsättningarna för att bli stolta, skapande människor. Men jag tror att kreativitet är viktig kunskap för framtiden. Som kreativ blir man bra på att lösa problem, säger hon.

Förorten i centrums största projekt hittills är en kollektivt målad utomhusvägg i Husby, i norra Stockholm. Saadia Hussain ledde projektet som utfördes av 260 personer med pensel i hand. Förenklat uttryckt visar motivet händer mot en blå himmel. Titeln är Mitt hem, min bild. Alltså Husbybornas tolkning av hembygden Husby.
– Jag tror att man kan reflektera över sitt hem och liv genom skapande. Och den offentliga miljön behöver fler berättelser, fler slags uttryck och perspektiv än den rymmer idag när de som syns och ges utrymme oftast kommer från en viss högutbildad grupp i samhället. Om fler fick ta plats, skulle det främmande inte förbli främmande, konstaterar Saadia Hussain. Och fler skulle känna att de hörde till, här.

Men hennes jobb är angeläget också på ett personligt plan.
– Om jag nu bor i Stockholm, vill jag höja blicken och känna hela staden, inte bara den innerstad där jag bor.

27 mars 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy