Springa ut!

Nora Åhman tog studenten från naturprogrammet i fjol, och fick löften om att elevkåren skulle ändra rutinerna till i år. Hur det gått vet hon inte, men hon minns att mössföretaget använde sig av en väldigt säljande retorik som spelade på känslor.
– Säljaren sa att man måste ha vattentätt skydd till mössan, annars kunde hela studenten bli förstörd. De matade på med extraval och hur viktigt allt var. Visst kunde man köpa en billigare mössa, men nio av tio köpte den dyrare, säger Nora Åhman.

När hon kom hem surfade hon runt på företagets hemsida. Innan hon avbeställde testade hon först att maxa alla tillbehör på skoj, såsom velourbox, mössförsäkring, visselpipa och tillhörande champagneglas. Prislappen landade på 8 000 kronor.

Nora Åhmans flickvän Alma Salgado var sjuk när det ordnades mössprovning på skolan. I stället tog företaget hennes kontaktuppgifter och skickade ett sms samma dag. I det uppmanades hon att göra sin beställning före midnatt för att inte missa rabatter och garantier.
– Det kändes fel att bli bombarderad av specialerbjudanden och inte ens ha en dag till deadline, dessutom från en plats som var vår skattebetalda skola, säger Alma Salgado.

Båda bestämde sig snabbt för att tillverka egna studentmössor.

Alma Salgado köpte en begagnad mössa från Vinted för någon hundralapp, klistrade ett nytt band ovanpå det gamla och broderade dit sitt namn. Kokarden i mitten tog hon från ett halsband. Hon konstaterar att hennes mössa såg ut som andras.
– Det enda var väl att det stod »restaurang och servering« inne i min mössa när klasskompisarna skulle skriva sina autografer. Jag gick ju humanistiska programmet. Men det tycker jag mest var lite charmigt. Jag ville bara att mössan skulle kännas som min egen och inte vara så dyr. Det fina med studentmössor är ju själva symboliken i att stå där som grupp tillsammans, säger hon.

Nora Åhman använde istället skärmen från en skämtmössa som hon köpt för 79 kronor och sydde sedan resten av mössan från grunden. Det vita tyget kom från en vit bebisbody och sammetskudde som hon hittat på loppis. Innertyget fick hon från en kavaj som en kompis skulle göra sig av med. Kokarden var också ett loppisfynd för fem kronor.
– Det var inte så svårt. Jag sydde stommen runt en plastbit, så mössan blev rätt stabil. En mormor hörde av sig i somras och frågade om hon kunde få mönstret, säger Nora Åhman.

Allt som allt kostade mössan en dryg hundralapp.

Också Elsa Lindfors tog studenten i fjol, från estetprogrammet på Midgårdsskolan i Umeå.

Från början hade hon inga planer på att sy sin egen studentmössa, inte förrän hon började designa en via det företag som skolan hade rekommenderat och prislappen landade på 3500 kronor. Även när hon försökte göra mössan billigare gick den fortfarande på 2800 kronor. Det blev droppen.
– Jag slöjdar och syr ganska mycket, så jag tänkte att jag kunde slakta en gammal mössa och använda stommen, säger hon.

Eftersom hon är same ville hon också passa på att sätta lite samisk touch på mössan.
– Jag var väldigt stolt över att få ha en samisk mössa och hade inget emot att ha en som avvek från andras. Den kommer att gå i arv till min lillasyster sen, säger Elsa Lindfors.

Hon började med att sprätta upp ursprungsmössan för att se hur den satt ihop. Med de gamla bitarna som mall sydde hon sedan en ny variant av ett vitt tyg som hon hittade hemma i källaren. Den hårda stommen tämjde hon med en vass nål och sentråd. Skärmen klädde hon i renskinn som hon dekorerade med tenntrådsbroderi. Istället för kokard valde hon en samisk brosch.
– Jag gick en sykurs på gymnasiet under den här tiden och min lärare lät mig sy mössan där. Det hade så klart varit ännu enklare om det funnits färdiga mönster att utgå från.
Då tror jag fler hade vågat prova. Men det är bara fem-sex bitar, så det är inte så svårt om man kan sy, säger Elsa Lindfors.

Hon beskriver studentmösseföretagen som »uttänkt business« och berättar att de fick hjälp av säljare att logga in i appen för att titta på olika alternativ. Sedan lades automatiskt en beställning. Hon trodde ändå att hon lyckats radera den.
– Men jag fick ett mejl om att min beställning var gjord. Det gick att ta bort den, men det kändes lite läskigt och ganska taskigt, säger Elsa Lindfors.
– Studentmössor är en fin tradition, men det är inte rimligt att företag kan tjäna så mycket pengar på en mössa som man använder en enda dag.

I Sverige är ABC-gruppen den största studentmösseleverantören. Bolaget omsatte över 100 miljoner kronor det senaste räkenskapsåret och gjorde en vinst på nästan 20
miljoner kronor. Tillsammans med Crownstudent och C.L Steifert dominerar de marknaden. Samtliga tre företag ingår i den danska koncernen Ajat group som i sin tur ägs av det svenska riskkapitalbolaget Röko. Oavsett vilket bolag man väljer är sannolikheten alltså stor att pengarna går till samma personer.

Snart tar också Teodor Stiernholm studenten. Han springer ut från teknikprogrammet på Mimers hus gymnasium i Kungälv, även han med en egengjord mössa på huvudet.

För hans del har tillverkningen inte handlat om pengar, utan snarare om hantverket i sig, förklarar han. Han lockades av tanken på att göra mössan från grunden.

Vägen dit gick via sju prototyper. Utgångspunkt var ett kepsmönster som han tillverkade av en gammal rullgardin och för varje prototyp antog mössan mer och mer formen av studentmössa. För att få till stadgan använde han skumgummi och tre lager cornflakespaket.
– Eftersom jag misstänkte att det skulle ta tid, började jag redan i september. Jag ville göra en klassisk studentmössa, väldigt lik den man köper. Jag har använt vit sammet och läderband. Kokarden har jag smitt själv av Damaskusstål. Nu håller jag på att göra en Youtubevideo där jag går igenom hur jag gjorde, säger Teodor Stiernholm.

Han uppskattar att han lagt ner mellan 15 och 20 timmar på sin mössa, och då är inte prototyperna inkluderade. Längst tid tog det att brodera sitt namn och smida kokarden. Efteråt har han fått ett par beställningar, men tackat nej till att göra fler.
– Jag brukar få lite galna idéer. Jag är knivmakare i grunden och har börjat med skomakeri, så jag har precis gjort ett par oxfordsskor som jag också ska ha på studenten. För mig är det bara kul att få lära mig nya hantverk, säger Teodor Stiernholm.

På Sundsvalls gymnasium får mössföretagen inte längre hålla mössprovningar i skolornas lokaler. I stället hålls de på ett närliggande hotell. Det tycker matematikläraren Marie Aksnes är bra, även om hon inte gillar att provningarna fortfarande sker på skoltid.
– Mössorna är dessutom svindyra, det har antagit helt sanslösa proportioner. Sist när ABC-gruppen kallade till möte på lektionstid gick jag faktiskt dit och ifrågasatte dem och berättade för alla att de kunde komma på vår workshop i stället, säger Marie Aksnes.

Utöver att vara lärare är hon styrelsemedlem i Medelpads hemslöjdsförening, som under våren ordnar workshops där blivande studenter kan få hjälp att pimpa begagnade studentmössor med olika slöjdtekniker. Som en motreaktion.

Även om själva mössprovningarna inte längre får hållas på skolan brukar ABC-gruppen göra reklam där, genom att sätta upp affischer med mössprovningsscheman. Marie Aksnes sätter upp egna lappar bredvid. »Vill du ha en billig studentmössa? Det finns enkla studentmössor utan namn att köpa på nätet och man kan också ärva, köpa begagnat eller göra sin egen.« Hon skriver också ned sina kontaktuppgifter.
– Vi får se hur det går! Jag hörde att en skola i Hudiksvall erbjöd elever gratis mössor utan namn i fjol, men att det nästan inte var någon som ville ha dem. Alla verkar måna om att vara mainstream och det tjänar företagen stora pengar på, säger Marie Aksnes.
– Det känns i alla fall bra att försöka påverka lite.