Allt börjar med mitt tecknande, säger Anna Karlsson om sin konst. Men hon har också alltid varit intresserad av textil och har letat efter sätt att kombinera de två. Hon testade att kvilta, trycka och brodera men ingenting kändes riktigt rätt. Sedan hittade hon finnväven.
Det var på en utställning med Elsa Pärs-Berglunds stora 1970-talsvävar som poletten föll ned.
– Jag blev väldigt tagen av dem. De är grafiska och politiska – som propagandaaffischer. Jag hade aldrig sett någon använda finnväv på det sättet. Jag insåg vilken fantastisk teknik det är.
Finnväv är en dubbelvävsteknik. Den vävs i vanlig vävstol genom att man gör ett unikt skäl för varje inslag. På baksidan blir det en inverterad bild. Den har sitt ursprung i Kina men kom hit via Finland. På 1700-talet fick den fäste i Bohuslän.
– Jag har mycket kopplingar till Bohuslän genom min familj. Plötsligt började jag se finnvävar överallt. Och jag tyckte att de traditionella motiven hade mycket gemensamt med mitt eget uttryck.
Tankarna grodde inför hennes exjobb på HDK i våras och snart började hon väva.
– Jag gillar att tekniken är ganska pillig och krävande. Det är inget man gör i en handvändning, säger hon.
Tre vävda bilder i norskt ullgarn och oblekt lin blev det. Den första heter Innergården. Där syns en kattfigur inramad av en bård.
– Det är så det brukar se ut i gamla finnvävstäcken. Så jag tog den layouten fast med mina egna motiv.
I de andra två vävarna syns samma katt först sitta och deppa i ett kök, innan den till slut tar sitt hus på ryggen och går.
Idag går Anna Karlsson masterprogrammet i textil konst vid HDK och fortsätter att experimentera med finnväv.
– Nu har jag släppt det traditionella och vill fokusera mer på teckningarna. Hur man kan översätta spontana streck till en planerad väv.
