»Efter gymnasiet började jag på textillinjen på en folkhögskola för att jag ville lära mig att sy. Där ingick lite vävning. Och plötsligt klickade det bara till. Det bara funkade. Det var det här jag skulle hålla på med! Jag hade aldrig något tålamod vid symaskinen. Vid vävstolen däremot kunde jag jobba i timmar. Men jag kan fortfarande inte sy bra.
Tova Wibrant – Väverskans ord
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Det ledde till två års fortsatt utbildning och idag varvar jag arbete som väverska med andra jobb, för försörjningens skull. Multitasking.
Vävningen är så mångsidig. Det finns hela tiden nytt att lära. Nya tekniker, nya material, nya färger, former och angreppssätt. Jag hoppar in som väverska på Alice Lunds textilier i Borlänge vid produktionstoppar. Som nu senast, när jag blev inringd i sista minuten för att vi skulle hinna bli klara med en matta av konstnären Toyine Sellers. Vi klippte ner den i fredags.
Jag trivs verkligen med att väva andras grejer. De jag väver privat vill jag ju behålla, så dem kan jag ju inte försörja mig på.
Att arbeta med erfarna väverskor är dessutom ett fantastiskt sätt att lära sig yrket på, att få stå bredvid någon som jobbat med det här i flera decennier, som har det i händerna, i kroppen, som kan det utan och innan.
Som när jag blev inbjuden att praktisera hos Helena Hernmarck i Connecticut, USA, i höstas; det är Alice Lunds textilier som brukar väva hennes monumentala, jättegobelänger.
Eller när jag är i Borlänge och arbetar parallellt med min kollega konstväverskan Ebba Bergström.
Vi får se vad som händer framöver. Förhoppningsvis kan jag göra det här på heltid så småningom.«