»Som barn i brytningen mellan 1940- och 50-talet har jag haft den stora förmånen att få uppleva bland annat ånglok och ardennerhästar.
Jag hade fyra kilometer till Framnäs skola och cyklade. När jag en dag trampade hemåt efter skolan upptäckte jag att luffaren Soto satt under en gran vid vägkanten strax före skogvaktare Ringströms hundgård.
Vår lärare tant Greta hade samma morgon sett Soto gå förbi Vala där hon bodde. Han sov i lador och andra uthus när han vandrade runt i Mellansverige.
– Ni måste akta er för Soto, han är lömsk, varnade oss tant Greta.
Jag var ett ängsligt barn men Soto såg snäll ut där han satt och åt en smörgås, så jag blev inte skrämd.
– Stanna te lite så får du en bit smörgås för du ä väl hungrig, kan jag tro.
Jag visste att det var fel och skulle göra mor vansinnigt arg om hon fick veta att jag stannat, men jag gjorde det och satte mig bredvid Soto och åt smörgåsen. Det var gott.
– När du blir vuxen ska du ge dej i väg te Amerika för där ä livet bättre för människan.
– Varför går farbror Soto omkring som luffare?
– Jag har fördärvat axlar å ryggen å den som ä ledbruten vill ingen ha i arbete, så vi ä fredlösa å folk ä rädda för oss även om jag själv aldrig hotat nån eller stulit någe.
Så tog han fram ett litet dragspel ur den slitna ryggsäcken och framförde något väldigt vackert som liknade Inbjudan till Bohuslän av Taube. Den fanns väl inte då, men i mitt minne vill jag att det ska vara det som luffaren spelade för mig.
Jag tackade Soto i hand för smörgås och underhållning och när jag bockade mig snyftade han och det föll tårar utmed kinderna.
När jag kom hem undrade mor varför jag var sen.
– Jag stannade och tittade på en älg i gläntan nära skogvaktarens hus.
– Dä va förståndigt av dej för dä kan va dej te nytta, om ödet styr om så att du blir veterinär.
Dagen efter stannade jag till där Soto och jag hade suttit och hittade då hans snusdosa som jag tog vara på för att lämna till honom när vi träffades. Det blev inte aktuellt, för ett modernt och effektivt samhälle rullade bort så väl ånglok, ardennerhästar och luffare ur landskapet.«
