Svinga staven!

Visste J K Rowling något om träslag när hon försåg karaktärerna i sina Harry Potter-böcker med trollstavar? Kanske det.

Text Liv Blomberg
Illustration Robert Vallmark
15 augusti 2022

– Folk tar med sig en pinne och sen skapar vi våra trollstavar med hjälp av täljkniv, färg och glödpennor, säger Johnny Elmér, kassör i studentföreningen Liute Magiskt vid Linköpings universitet. Föreningen samlar ett femtiotal Harry Potterfantaster och arrangerar bland annat återkommande trollstavsträffar. Medlemskapet handlar till viss del om glädjen i att få stiga in i en annan värld, tror Johnny.
– Egentligen vill man ju vara en trollkarl själv, säger han med ett skratt.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Redan prenumerant?



Köp prenumeration

Berättelsen om Harry Potter, den föräldralöse pojken med oanade magiska krafter, gjorde succé när den första boken kom ut 1997. De idag sammanlagt sju böckerna är skrivna av den brittiska författaren J K Rowling och har översatts till
73 språk, sålt i över 450 miljoner exemplar och älskas av både barn och vuxna.

Över boksidorna svingar karaktärerna sina trätrollstavar som alla är tillverkade av noggrant utvalda träslag.

I en nyckelscen väljer Harry Potter ett trollspö av järnek. Johnny Elmér protesterar lite.
– Det är snarare staven som väljer Harry. Enligt böckerna dras olika träslag till olika personligheter. Vissa träslag som hassel lyssnar mer på känsliga personer, andra som kastanj dras till dem som har ett starkt förhållande till djur och natur. Trollstaven har en stark koppling till den egna personligheten, förklarar han med glimten i ögat.

Harry Potters järnek är en vintergrön buske med röda bär som ofta fått symbolisera fest och livets återkomst. I Storbritannien hör också kvistarna julen till, vilket kanske kan passa en världsräddare som Potter. Virket är hårt, tungt och vitt utan tydliga årsringar.

Harry Potters onda dödsfiende, Lord Voldemort har istället en stav av idegran. Också den är grön året om med röda bär. Både järnek och idegran är giftiga men den senare förknippas i Storbritannien med döden, eftersom den ofta planterats på kyrkogårdar, även om den vinken från författaren kanske går många svenska läsare förbi.
– Vi har ju varken idegran eller järnek i någon större utsträckning här, konstaterar Helena Åberg, träslöjdare och före detta hemslöjdskonsulent som jobbat med de flesta svenska träslag. Hon har också både läst och skrivit om de myter och den folktro som omgivit träd under tider då människor uppfattat det mesta i tillvaron som besjälat. Men inför frågan om hon kan kommentera den magiska kvaliteten på Harry Potters trollstav förtydligar hon:
– Jag är ju ingen magiker. Det jag kan något om är träslag och deras olika egenskaper. Just idegran, påpekar hon sedan, är ett hårt och segt virke som länge använts till pilbågar. Men ska hon prata magi, tänker hon snarare på ett annat träd.
– I ett svenskt sammanhang har flygrönnen ansetts vara ett förtrollat träslag. Den har aldrig vidrört jorden och får aldrig göra det, för då är magin körd.

Vissa träslag som hassel lyssnar mer på känsliga personer.

En epifytisk rönn växer i kronan på ett annat träd. Fröet har hamnat där via en fågel och börjat växa i en klyka där det funnits grogrund i form av barkfragment, vissnade löv och damm. Förr ansågs flygrönnen skydda mot trolldom och häxor, och den sades vara särskilt bra till slagrutor, som kunde användas för att söka efter vatten eller dolda skatter.

– Också flädern är mytomspunnen, säger Helena Åberg.

I Harry Potterböckerna är det den goda trollkarlen Dumbledore, legendarisk rektor på magiskolan Hogwarts, som har en trollstav av det träslaget.

Fläder kallades i södra Sverige förr för hylle och enligt folktron skulle man niga eller lyfta på hatten för hyllemor innan man tog blommor eller bär från fläderbusken.
Virket skulle däremot helt och hållet lämnas i fred.
– Hos den som har en fläder i trädgården råder det sämja i huset sa min man en gång när han kom hem med en buske. Och vi är fortfarande gifta, trots att busken dog, säger Helena Åberg och skrattar.

Fläder har använts för medicinska ändamål åtminstone sedan romartiden. Enligt svensk folktro ansågs den också vara hem för ett kvinnligt väsen som inte fick förargas och på midsommarafton kunde den som stod nära en fläderbuske få se älvornas rike. Älvor sades älska musik och som av en händelse passar också fläderns grenar bra till blåsinstrument.
– Grejen med fläder är att den har en jättetjock märg, så det är mycket material i mitten som går bort. Det hålrummet har man använt till att göra flöjter, förklarar Helena Åberg som själv dristat sig till att tälja några skedar av fläder utan att drabbas av förbannelse.
– Men jag tycker inte det är konstigt att vi har förmänskligat träden och förbundit dem med både gudar och väsen, eftersom de varit så betydelsefulla för oss genom historien, säger hon.

Människan har levt i symbios med de gröna jättarna i tusentals år. Träd har gett oss skydd, värme och material till allt ifrån bostäder, hushållsföremål och verktyg, till papper, textil och drivmedel.
– Jag tänker att det är naturens gåva till oss, att vi har fått så många olika träslag. Att vi har fått den här mångfalden har gjort att vi faktiskt har kunnat klara oss väldigt bra med trä genom årtusendena, fram till idag då andra material tagit över, säger Helena Åberg och tillägger:
– Men idag är vi väldigt långt ifrån den djupa kunskap och förståelse för träden som vi hade förr. Nu är träd träd, trots att det är stora skillnader mellan låt säga en ek och en sälg.

Hon ger exempel på några artspecifika egenskaper som allt färre känner till idag.
– Al exempelvis, har använts som vattenledningsrör i Sverige eftersom det är rötbeständigt när det ligger helt under vatten. Det är däremot inte rötbeständigt om du använder det som stolpvirke med en del i luften och en del i marken. Men helt under vatten eller i marken funkar det. Många av Venedigs byggnader står på alpålar, säger Helena Åberg och utbrister:
– Det är det som är så fantastiskt, vi har verkligen använt trä till allt. Nu börjar vi också förstå att skogen har stora värden för både klimatet och den biologiska mångfalden. Träden kommer bli viktigare igen och vi kommer behöva mer initierade kunskaper om trä i framtiden.

Magiskt eller inte. Utan tvekan bidrar träd med förtrollande, mångsidiga material, som dessutom har förmågan att förnya sig.­

15 augusti 2022

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Instagram

Följ @hemslojd på Instagram