Sömmar och drömmar

När jag var liten flyttade min familj från Kandahar i Afghanistan till Quetta i Pakistan. Där hade jag en granne som jag jämt brukade leka med. Det var hon som lärde mig att brodera. Hon var jätteduktig och hennes mamma brukade hjälpa oss om det blev för svårt.

Spegelbroderier tycker jag är allra roligast. Det går snabbt och blir väldigt fint. Förra året broderade jag en klänning till mig själv. Kanten är dekorerad med köpta band och framsidan och ryggen är fulla av runda speglar fästa med silkestråd i olika färger. Jag gillar hur stygnen står ut mot den svarta bakgrunden. Det tog bara två veckor att blir klar med den och jag använder den ofta. Speglarna lossnar aldrig även om man tvättar den i maskin.

När mina döttrar var små sydde jag mycket till dem. Men nu är de stora och vill inte ha mina broderade klänningar längre. Jag kan ju inte tvinga dem… Det är olika vad man är intresserad av. Min mellandotter tycker i alla fall också mycket om att brodera. Det gör mig väldigt glad! Ibland när vi går på fest ser jag vackra mönster på andras kläder. Då får jag direkt en idé om hur jag skulle vilja göra själv. Det räcker oftast med att jag kastar en snabb blick för att förstå hur det är gjort.

Jag broderar helst med silke. Tråden riktigt lyser. Jag vet inte var man får tag på bra silkestråd i Sverige. Jag brukar köpa ett ordentligt lager när jag är i mitt hemland. Senast jag var i Afghanistan var för fem år sedan. Mina systrar bor i Kabul men det är ett svårt liv där. Man känner sig inte trygg. Man är orolig hela tiden. När barnen går till skolan, när man går ut och handlar… man är aldrig säker.

Spegelbroderier är populära i hela Afghanistan, och i grannländerna också. Staden som jag kommer ifrån, Kandahar, är också känd för en viss sorts symmetriska vitbroderier. De är särskilt vanliga på manskläder. Efter att jag och min man förlovat oss broderade jag en kaftan till honom som han hade på sig på vårt bröllop. Det tog en hel månad. Jag jobbade jättemycket med den. Det är som matematik – man måste räkna trådarna väldigt noga. Det gäller att koncentrera sig hela tiden. Man använder tunn, tunn silkestråd och en tunn, tunn nål så man måste ha väldigt bra ljus. Jag satt aldrig inomhus när jag gjorde den. Alltid utomhus i solljuset.

Den skjortan är det finaste jag gjort. Jag var väldigt glad och stolt när den var klar. Den har hållit i 20 år och han använder den fortfarande när vi går på fest. Jag handtvättar den försiktigt. När jag tittar på den idag kan jag knappt fatta att det är jag som har gjort den.

Förra året var jag på ett museum i Lund och fick syn på några dräkter med mönster som såg ut exakt som broderierna från Kandahar. Det var så roligt att se att precis samma
teknik finns här i Skåne, som i min hemstad!

Ibland är det svårt att få tid att brodera. Det är min dröm att kunna ägna mig mer åt det och helst lära ut teknikerna till både barn och vuxna. Jag har haft några kurser tillsammans med Hemslöjden här i Malmö. Det är väldigt roligt. Deltagarna är duktiga och lär sig snabbt.

När jag broderar så känner jag mig glad. Det gör mig pigg. Ibland när det tar tid blir jag otålig för att jag så gärna vill se hur det ska bli. Det är så spännande och roligt. Broderiet betyder jättemycket för mig. Det är därför jag så gärna vill lära ut det. Så att fler ska få upp ögonen för det.«­