Paradisets blommor i Östergötland

Detta kulturmöte uppstod när den iranska konstnären Hasti Radpour sökte en produkt att måla på och träffade den östgötske slöjdaren Ulf Törnqvist, som kände att han ville gå ett steg vidare med sina askar.

Hasti Radpour hade en gedigen konstnärlig utbildning bakom sig när hon för drygt fyra år sedan beslöt att lämna Iran för Sverige. Khatami, som var president under de sju år hon gick på Konstakademin i Teheran, tillät studenterna att ställa ut i stort sett vad de ville och ha sina festivaler. Men sedan Mahmoud Ahmadinejad tillträtt 2005 blev situationen för konstnärer efter hand allt mer pressad. Hasti visste att hon snart inte skulle kunna visa sitt måleri, det kunde bli farligt för en ensam ung kvinna och konstnär. De flesta konstnärsvännerna hade redan gett sig iväg åt olika håll. Föräldrarna fanns redan i Sverige och Hasti valde att också komma hit.
– Jag ville ha en trygg plats, och det har jag fått. Det har varit avgörande för mitt arbete, säger hon på så gott som felfri svenska.

Språket var också det första hon satsade på här. Snart gick hon kursen slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings universitet.
– Där fick jag arbeta med nya material. Jag försökte förena måleriet med olika saker jag tillverkat, som skärmar. Jag valde äggoljetempera för det går så bra ihop med trä. Man kan täcka ytan helt eller måla tunnare och låta träets struktur synas och bli en del i uttrycket.

Bildkonstnären Hasti tyckte inte att det gick så bra med slöjdandet och var lite ledsen för det. Hade hon bara haft en perfekt produkt, skulle hon kunna måla på den.
Nu har hon den perfekta produkten i Ulf Törnqvists svepaskar. Han, som under tio års tid lärt sig hantverket av Mats Sjöberg, var redan inne på att någon borde måla hans askar.
– Båda ville göra något nytt. Vi satt och pratade, jag skissade lite. Han lämnade kvar ett par burkar och jag började måla.

Hasti säger att det kändes direkt att de litade på varandra. Det bekräftar Ulf, när han berättar om samarbetet. Han är glad över det. Måleriet höjer det estetiska värdet på askarna, menar han.

De första svepaskarna, varav en med rosor på heltäckande blått, var med på utställningen Slow Craft i Rejmyre sommaren 2011. På vernissagen hörde Hasti en betraktare säga något om utländskt motiv.
– Det är ju riktigt. Jag är inte svensk. Jag vill ha kvar min kultur och dela med mig av den. Men samtidigt som mina blommor kan upplevas annorlunda, finns där också en universell känsla. Många tycker sig ha sett något liknande förut, kanske som kurbitsrosor, men i nya färger.

Hastis rosor har sina förmödrar i antika persiska mattor, som till exempel Ardabilmattan från 1500-talet, vilken idag finns på Victoria and Albert Museum i London. Den skildrar en paradisisk trädgård med blommor, träd och dammar. Detta kulturarv är Hastis inspiration, men hon gör sina egna rosor:
– Om jag skulle följa det traditionella mönstret vore det ju bara en kopia. Jag har förenklat på mitt sätt.

Hasti Radpour har sin ateljé i konstnärsföreningen Alkas lokaler i Linköping. Hon deltar i utställningar flera gånger per år. Nu målar hon också persisk kurbits på svepaskar till Hemslöjdens jubileum. Då är det fest och därför ger hon rosorna ett extra gyllene skimmer.

Bulle Davidsson är frilansjournalist i Linköping. Hemslöjdsvän sedan barndomen i Skåne då dunket från vävstolen ingick i ljudmiljön.
Håkan Ahldén, frilansfotograf i Linköping, plåtar gärna människor i miljö.