Ordlista för stickningsbenägna

Lugn och harmoni? Nja. Avvikande beteenden, brutala beroenden och bultande begär uppstår också i stickningsbranschen. Vi bad stickande författaren Julia Skott att välja ett par ord ur sin vardag.

Text Julia Skott
Illustration Erica Jacobson
1 februari 2017

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Arga skåpet: Lite som ett skyddat boende för ouppfostrade projekt. De får ligga där ett tag och fundera på vad de har gjort. (Det är i och för sig inte alltid projektet som är problemet. Om vi ska vara helt ärliga.) Det kan, men behöver inte vara ett bokstavligt skåp – det finns arga byråar, kistor, påsar och hörn.

Garnfasta: Att inte köpa garn under en viss tid. Kallas på engelska ibland för Cold Sheeping, som parallell till Cold Turkey, alltså att sluta med till exempel knark rakt av och inte trappa ned. Det finns också de som garnbantar, vilket både kan betyda att köpa mycket mindre garn och att göra sig av med en del av det man har. Men både fasta och bantning leder lätt till frosseri före och efter, och ibland även under tiden.

Garnia/Yarnia: Hänvisar till böckerna om Narnia, ett magiskt land som man kommer till genom en garderob. (Eller på andra sätt, om man läser fler av böckerna.) Används ofta om väldigt bra garn-affärer, men kan också vara enskilda stickares garnsamling.

Garnångor: Det som många drabbas av i en Garnia-liknande situation. Kan påverka omdömet, till exempel så att man glömmer hur mycket garn man redan har eller vad man egentligen tänkte köpa, men kan också innebära att man blir sämre på matematik och ofelbart kommer hem med fel mängd garn för det man tänkt göra.
Intressant nog verkar det finnas många som även är känsliga för digitala garnångor, men sådana har oftast inte lika stor effekt och skulle delvis kunna vara psykosomatiska. Kanske frigörs ångorna extra mycket när man faktiskt tar i garner, eller så avger de någon form av nervgift som tas upp effektivt av huden.

Second Sock Syndrome: När man är klar med första strumpan och det absolut sista man vill är att göra precis samma sak en gång till. Man var ju klaaar, åååå vad tråkigt. Ett skov kan hålla i sig upp till flera år. Kan även utlösas av vantar och ärmar.

Stick lit: Chick lit plus stickning. Kan eventuellt också innebära böcker enbart om stickning, men oftast är det romaner där någon använder stickning som en del av sitt självupptäckande eller uppvaktande – eller både och. Rachael Herron skriver till exempel väldigt rara små garnromanser. Vill du läsa mer renodlat om stickning rekommenderar jag (utöver mig själv) Stephanie Pearl McPhee, också känd som Yarn Harlot.

Ta-begär: Att se någons stickade plagg och genast vilja ta på det. Dels för att kunna bedöma mjukhet, tjockhet, jämnhet, och så vidare, men också bara något slags allmänt instinktivt sug. Här är det viktigt att göra en bedömning utifrån sammanhanget: Ibland är det helt OK att fråga om man får klappa, eller kanske till och med att bara göra det på en gång medan man frågar vad det är för garn. Det gäller dock främst på stickkaféer och garnmässor, och även då bör man helst fråga först. Samt se till att klappa på mindre laddade kroppsdelar. I övrigt får man generellt acceptera att koftan går iväg oklappad. (Eller klappa och springa, men det rekommenderas inte och varken författaren eller Hemslöjd tar något ansvar för eventuella konsekvenser.)

Julia Skott är författare till boken Håll käften, jag räknar! En stickares bekännelser.
Erica Jacobson är illustratör och stickade senast för tio år sedan. Det blev en halsduk
i cerise mohairgarn.

1 februari 2017

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy