Mitt verktyg

Motorsågen

När Susanne Demåne gör sina skulpturer börjar hon med motorsågen. Här berättar hon för Maria Diedrichs om känslan när sågen vrålar igång.

Text Maria Diedrichs
Foto Hans-Peter Bloom
26 januari 2012

Mina skulpturer påminner inte alls om ljudet av en motorsåg. Snarare tvärtom. De har ingenting av det där manliga, känslan av adrenalin, det farliga, vassa som en motorsåg är. Jag gör kvinnogestalter. De största är runt två och en halv meter långa.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

Jag gör dem alltid i ett stycke. Det är lite av en princip. Inne i stocken väntar någon på att komma ut. Jag ser på stocken och ser vad som finns i, sedan släpper jag loss det.
Det började faktiskt med en dröm. Jag drömde att jag såg en gigantisk catwalk. En jättestor här av kvinnor med massor av olika utstyrslar och huvudbonader, hattar och kronor. Lite som terrakottaarmén. Efter det satte jag igång. Det var en jättetydlig dröm.
Det är egentligen bara det yttersta som jag gör med motorsåg. Sedan jobbar jag som alla andra med stämjärn och skölp. Jag är en människa som gillar när det går undan. Jag vill att det ska gå snabbt. Motorsågen gör att jag kan lägga mer tid på detaljerna.

En riktigt bra såg ska vara lätt, med litet svärd och välfilad. Jag har prövat säkert tio olika sågar. Nu har jag en kvistsåg som jag tycker är väldigt bra. En damsåg kan man väl säga. Men bensindriven såklart. Jag har testat elektriska men det är bara bluff. Det är ingen power i dem.

Första gången jag använde motorsåg var när jag flyttade till huset där jag bor nu. Det var ett riktigt ruckel och jag hade ingen annan möjlighet att värma upp det än att köpa stockar och såga upp till ved. Att såga 60 kubikmeter ved för att försöka värma ett hus på 450 kvadrat, det för respekt med sig. Jag hatar att såga ved. Det gör jag aldrig mer i mitt liv. Nu har jag bergvärme.

Att såga ut stockar att skulptera i är något helt annat. Att göra skulpturer som är bestående för all framtid och ha ett verktyg som går snabbt det är ju en dröm egentligen. Det är en särskild känsla när man startar motorsågen. Man vet att det är någonting farligt men det är ju en del av tjusningen. Kraften när den går in i träet… Man vet att man inte får göra bort sig. Det är lite fräckt på något sätt.

26 januari 2012

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy