»Modeindustrin har kört i diket«

Det finns en kraft i att kunna säga att ›det här plagget har jag gjort själv‹.

Hon är kostymdesignern med 30 års erfarenhet från film, teater, dans och opera. Vid det här laget har hon gjort överdådiga kostymer till allt från Fanny & Alexander på Dramaten till Carmen på Kungliga Operan och Hamlet på Folkteatern i Göteborg. Hållbarhet går som en röd tråd genom allt hon gör, ett fläckat förkläde kan till exempel omvandlas  till en kjol. På teatrarna finns också digra kostymförråd och en lång tradition av att sy om och att
ta till vara på textilier. Precis det tänket vill Nina Sandström överföra till våra privata garderober.
– Äldre textilier har ofta bättre kvalitet än vad dagens tyger har. En sekelskiftesrock kan ha använts av tolv skådespelare. För varje gång ett plagg används skriver man i vilken uppsättning, vem som spelade rollen och vilket år. En ung skådespelare kan få bära en kappa eller rock från Margareta Krook eller Jarl Kulle. Det är ju inte bara något gammalt dammigt, det blir något exklusivt. Ett sätt att inte bara återbruka ett plagg, utan också de expressioner som samlats i sömmarna.

Så ofta hon kan håller hon kurser och workshops där hon visar hur hantverk kan vara nyckeln till hållbart mode. På en av arbetsbänkarna i Nina Sandströms ateljé ligger en vit herrskjorta. När hon köpte den i en second hand-butik var den som en blank canvas, men vid det här laget har den smyckats med paljetter och ett 50-tal blommor i regnbågens färger. De vita pärlemorknapparna har flyttats upp till övre halvan i ett asymmetriskt mönster för en mer intressant silhuett.
– Det känns som en premiärskjorta, eller kanske en midsommaraftonsskjorta. Uppe i Ammarnäs, där jag tillbringat stora delar av min uppväxt, hålls varje år en pärfestival för att fira att första potatisen tas upp ur backen. Det är kanske det perfekta tillfället att bära den? säger Nina Sandström.

Hon beskriver den vita skjortan som en jättebra utgångspunkt. För att alla ska komma i gång på hennes kurser brukar hon köpa in ett gäng vita eller ljusa second hand-skjortor i bomull eller linne som hon tvättar och hänger upp på galgar. Hon är också noga med att sprätta bort alla varumärken och storlekslappar. Hon vill inte att de stirrar sig blinda på om det är en skjorta från Hope, Filippa K eller H&M. Hon kräver också att deltagarna använder måttband och mäter sig till rätt storlek.
– Hur långa är mina armar och vilket ryggmått har jag? Det är inte svårare än så. Det är ett sätt att backa tillbaka till tiden före massproduktionen, säger Nina Sandström.

Hon brukar lära ut kedjesöm, stjälkstygn och langettsöm. Deltagarna får sedan smycka sina skjortor efter tycke och smak. Själv tänker hon ofta på det som modedesignern Vivienne Westwood en gång sagt – »buy less, choose well, make it last«. Det behöver inte vara så svårt, menar hon. Nina Sandström tipsar om att välja medvetet och att bara skaffa plagg du älskar. Om du har en kavaj som passar dig perfekt behöver du inte fler. Komfort är ett annat nyckelord, för dina favoritplagg måste vara sköna. Du måste också kunna ta hand om det du har.
– En gång i tiden hade vi ett bra förhållningssätt till kläder. Vi behöver bara titta lite bakåt och hitta tillbaka till det. I grunden handlar det egentligen om att lära sig att sy, och att laga när det behövs, säger Nina Sandström.

Hennes morfar var skräddare och farmor sömmerska. Tio år gammal gick hon sin första textilkurs via Västerbottens museum, och sedan har hon inte haft ögon för något annat. Hon berättar att det fortfarande spritter i fingrarna när hon ska få förvandla en kostymskiss till något konkret.

Själv klär hon sig ofta i bekväma ylletröjor vintertid, samtidigt gillar hon också att få ta ut svängarna. Den blommiga vita premiärskjortan som ligger på arbetsbordet är vad hon kallar för ett skrytplagg.
– Det finns en kraft i att kunna säga att »det här plagget har jag gjort själv«. Och då kanske det kan få vara okej att behöva handtvätta några enstaka plagg för att de ska hålla extra länge, säger Nina Sandström.

Hon ser äldre hantverkskunskaper som nyckeln till en hållbar livsstil. Förutom broderi är patchwork och applikation favorittekniker. På en annan arbetsbänk har hon spridit ut ett gäng fyrkanter i guld och lila toner. Så fort hon pusslat färdigt ska hon sy ihop hela kalaset till en kjol som ingår i en kollektion som hyllar Sara Lidmans bokserie Jernbanan, om hur järnvägen befolkade Västerbottens inland. Färgerna är hämtade från myrmark, hjortron och rallarros.
– En del tycker att jag är galen som klipper sönder en drällduk, men den hade annars bara legat på hyllan i en garderob! Nu ska den få komma ut på museer. Och om något år kanske jag sprättar upp kjolen och gör om den till något helt annat, säger Nina Sandström.

Bara några dagar senare fotas skrytskjortan och Sara Lidman-kjolen i marmorfoajén på Dramaten. Nu är båda plaggen färdigsydda och redo att visas upp. Den vita skjortan pryds nu av ännu fler blommor och paljetter än tidigare.
– På Dramaten sitter 770 personer och kollar varje kväll. Det är världens chans att jobba så hållbart som möjligt när man har spotlighten på sig, säger Nina Sandström.

Hon upplever att hållbarhetsintresset inom scenkonstvärlden är stort. Nu gäller det bara att få den privata konsumtionen att hänga med. Hon berättar att hon var försiktigt positiv till lagändringen som infördes vid årsskiftet och som krävde att kommunerna samlade in allt textilavfall för materialåtervinning. Det dröjde dock inte länge förrän återvinningsanläggningarna översköljdes av fläckiga och trasiga kläder som inte kunde säljas. Sedan i höstas är det fritt fram att slänga viss textil i soppåsen igen.
– Det var som att diskussionen fastnade vid hur vi ska hantera våra trasiga strumpor. Vi kom inte längre än så, säger Nina Sandström.

Själv är hon just hemkommen från en fjällvandring där hon bar en mörkblå anorak som hon sydde från grunden när hon gick i högstadiet. Mitt på bröstet har hon broderat sitt namn med korsstygn i vita versaler.
– Med e-handeln ser alla kläder bara mer och mer likadana ut, och det är för enkelt att köpa på sig plagg bara för att det är rea. Vi måste hitta ett sätt att sluta. Modeindustrin har kört i diket.