Makten över orden

Alltihop började hösten efter gymnasiet. Hon hade flyttat till Stockholm, fått ett eftertraktat jobb, livet låg framför henne. Men istället rasade allt.
– Du kan kalla det utbränd, utmattad… För mig är de där orden inte så viktiga. Jag brukar oftast bara referera till det som Sjukan.

Det första halvåret var hon ofta för trött för att sitta upp. För många i hennes omgivning var det svårt att ta in. De kom med välmenande råd och tips. Kanske skulle en promenad hjälpa? Kanske blev hon trött av att sova för mycket? Men ingenting hjälpte. Hon blev bara tröttare och tröttare. Och mer och mer frustrerad över kommentarerna om promenader, när hon knappt kunde släpa sig ett varv runt huset.
– Den första tiden var jag så sjuk att jag inte orkade någonting. Men efter några månader började jag måla. Det var det enda jag kunde göra som inte tog energi, säger hon.

Så småningom bytte hon målarfärgerna mot lera, och sedan leran mot en bildvävram. Ungefär ett år in i sjukdomen började hon brodera. Hon hade aldrig gjort det förut men nu hände plötsligt något. Hon spände upp en gammal kökshandduk i en sybåge. Spretiga versaler tog form på tyget. Men ta bara en promenad. Ytan runt om fylldes med rosa blommor och blad. Hon pausade för att googla stygn mellan varven. Det kändes som att hon hade hittat nånting. Hon plockade upp ännu en handduk och trädde nålen med odelat DMC-garn. Ryck upp dig. Den här gången var det små myrsteg till stygn som formade bokstäverna. Hon såg Youtubeklipp om franska knutar och plattsöm. Hon gjorde en till. Ryck upp dig. Och en till. Ryck upp dig.

Enligt en undersökning av Novus kände mer än hälften av svenskarna oro för att stress skulle kunna skada deras hälsa under 2017. I februari samma år var 36 552 svenskar sjukskrivna på grund av stress. Knappt sex gånger så många som 2010, enligt Försäkringskassans statistik.

Agneta Sandström är specialist i neuropsykologi och medicine doktor som bland annat forskat om stress. I sin avhandling från Umeå universitet 2010 visade hon att utmattningssyndrom leder till mätbara förändringar i hjärnan – bland annat nedsatt aktivitet i pannloberna och förändrad reglering av stresshormonet kortisol. Hon säger att den största missuppfattningen kring utmattningssyndrom är att de som drabbas skulle bli friska om de bara kunde skärpa sig. I själva verket ser deras rehabilitering i princip likadan ut som för patienter med hjärnskador.
– Många har en enorm hjärntrötthet och väldigt begränsade resurser. De behöver återhämta sig och lära sig att sova innan de kan bli bättre, säger hon.

En annan missuppfattning är att det bara är jobbet som gör oss sjuka. Men faktum är att ju mer belastning man har i sitt liv totalt, desto större är risken att insjukna i utmattning. Idag är det fyra gånger fler kvinnor än män som drabbas av utmattning.
– Det är det gamla vanliga: Kvinnor tar mer ansvar i hemmet, tar ut mer föräldraledighet och är projektledare hemma. Samtidigt måste de jobba heltid för att tjäna ihop till pensionen. Var tredje småbarnsmamma uppfyller kriterierna för en sömnstörning och det är under djupsömnen som hjärnan återhämtar sig. Får vi inte tillräckligt så blir vi sjuka. Så superenkelt är det, säger Agneta Sandström.

Samtidigt kryper sjukdomen allt längre ned i åldrarna. Vissa går in i väggen innan de ens gått ut gymnasiet. När Maja Delborn började lägga ut bilder av sina broderier på nätet märkte hon snabbt att hon inte var ensam om det hon gick igenom.

– Många av citaten är ganska hårda och taskiga. Det är nog därför de passar att broderas i rosa och pyntas med blommor. Jag kände att de hade hittat sin plats i broderiet. Och det var många som skrev att de kände igen sig.

Själv blir hon inte ledsen av klumpiga kommentarer längre. Hon bara noterar dem utan att ta åt sig.
– Att brodera har blivit min försvarsstrategi. Ett sätt för mig att äga de här orden, säger hon.

Hon hoppas att många kan känna igen kommentarer de själva sagt och kanske biter sig i tungan nästa gång de möter en utmattad person. Men hon är inte arg.
– Jag vet att alla bara menar väl. Och jag har också själv sagt de här grejerna. Dels till andra, men framför allt till mig själv, hela tiden.

En gång skulle hon visa broderierna i hemstaden Skellefteå, på ett aktivitetscenter för folk som står långt från arbetsmarknaden. En av de anställda hjälpte henne att hänga upp dem. Vad du ser pigg ut!, stod det på ett av dem. Just den meningen hade den anställda sagt till Maja bara några minuter tidigare.
– Att se pigg ut kan jag ju göra fast jag är jättetrött. Eller för att jag har smink. När man är ute bland folk har man ofta just ansträngt sig för att se frisk ut, för att inte vara den som går till Ica i pyjamas igen, säger Maja Delborn.

För två somrar sedan ställde hon ut broderierna på Trästocksfestivalen i Skellefteå. Efter det drabbades hon av en svacka och broderade ingenting på ett helt år. Nu är lusten tillbaka men hon har lärt sig var hennes gränser går.
– Till en början blev jag så glad och smickrad när folk hörde av sig och ville köpa broderier att jag inte ville säga nej. Men ganska snart började folk ställa krav. Kan du skriva så här istället? Kan du skicka inom tre dagar? I början försökte jag göra som de ville. Men då föll hela grejen. Idag säger jag nej. Jag gör det här bara för min egen skull.

Ingenting känns jobbigt med broderierna. De har blivit som en fristad. Det enda som jag faktiskt mår bra av.

Maja Delborn har aldrig gått någon broderikurs utan gör allt på sitt eget sätt. Hon började med handvävda gamla kökshanddukar men idag tar hon vilka lagom stumma tyger som helst som hon hittar på second hand. Hon gör allt på fri hand och börjar alltid med orden. Alla raka streck i bokstäverna utgörs av hela stygn. Sedan fortsätter hon med de större kvistarna och bladen och avlutar med de mindre. Vid det här laget vet hon vad hon tycker bäst om. Hon behöver aldrig skissa. Hon pekar på en lila stjälk omgiven av klasar med franska knutar.
– Det där är ganska skönt att göra. För när grenarna väl är på plats behöver jag inte tänka. Då är det bara att sitta och sy knutar så länge jag har lust. Annars måste jag ha feeling och känna mig kreativ hela tiden eftersom jag inte bestämmer någonting i förväg.

Agneta Sandström, hjärnspecialisten, förklarar att när man handarbetar kan hjärnan gå in ett slags viloläge, på samma sätt som när man dagdrömmer. Systemet kallas default mode network och är en del av hjärnans återhämtning.
– Jag tror att handarbete är en otroligt gammal metod för kvinnor att ägna sig åt återhämtande beteende. Vi måste bli bättre på att prioritera sånt, säger hon.

Maja säger att hon alltid har ställt höga krav på sig själv. Hennes vilja att alltid prestera har ofta lett till stress och ångest. Men inte när hon broderar.
– Ingenting känns jobbigt med broderierna. De har blivit som en fristad. Det enda som jag faktiskt mår bra av. Och jag är stolt över mina broderier. Jag tycker de är fina och jag tycker det jag gör är viktigt och bra.

Fyra år efter att hon fick diagnosen utmattningssyndrom är Maja fortfarande inte frisk nog att kunna jobba. Hon har arbetstränat i omgångar men hittills har det varit mer än hon klarat av. Hon säger att en av de svåraste sakerna med att stå långt ifrån arbetsmarknaden är att inte ha något sammanhang. Ingen skolklass, inga jobbarkompisar. Hennes Instagramkonto har blivit en slags ersättning för det.
– Visserligen är det ett sammanhang där Sjukan hela tiden står i centrum. Jag kan hata att den har blivit en så stor del av min identitet. Men jag har också fått kompisar genom den, och jag får så många som hör av sig, som tycker att jag kan sätta ord på saker som de själva känner.

En dag plingar det till i telefonen. En ny kommentar på en av Majas bilder. Det är en mamma som skriver: »Efter att ha läst dina inlägg tror jag att jag förstår hur mitt barn mår«.
– Det var nog det finaste jag hört. Det är läskigt att lämna ut sig själv på nätet på det sättet som jag har gjort. Men en sån kommentar gör att allt känns värt det. Det är så viktigt att de runt omkring en förstår. Det är det viktigaste av allt.