Ljud i garderoben

I Vidmina Stasiulytes ljudbibliotek finns 400 upptagningar av hur kläder och modeaccessoarer låter. Biblioteket ingår  i den konstnärliga doktorsavhandling som hon lade fram vid Textilhögskolan i Borås i slutet av förra året.
– Jag har lyssnat till kläder istället för att titta på dem, säger hon om ljudupptagningarna från sidenklänningar, nylonblusar, dragkedjor, regnjackor och promenadkäppar.

I avhandlingen har hon undersökt hur ljud skulle kunna ta större plats i modet.
– Jag vill omfatta fler sinnen än synen, säger hon.

Utöver avhandlingstexten består doktorsarbetet av en utställning med 33 föremål. Hon kallar dem ljudverktyg.
– Det är redskap som du kan ta hjälp av för att antingen lyssna eller låta.

Dit hör saker som aktiverar hörselsinnet och skärper hörseln. Hon beskriver stora trattar, orangea vägkonor, lampskärmar och rör, som man kan sätta på sig. Ljudverktygen filtrerar, dämpar eller riktarom ljudet.
– De ger dig en ny slags ljudupplevelse. Det är ganska subtilt, så du behöver vara väldigt uppmärksam och närvarande för att uppfatta förändringarna, förklarar Vidmina Stasiulyte som menar att vi i dag kan behöva hjälp att fokusera på andra sinnen än synen.

Dessutom har hon gjort plagg som skapar ljud. Dit hör de tights som hon försett med sandpapper på insidan av benen, och som raspar när man går. Hon har också bytt ut klackarna på ett par skor mot stora sugproppar, sådana som man rensar avloppet med, och med ens har det vanliga klickandet från klackar bytts mot ett tjippande steg. Även ett par huvudbonader ger ljud ifrån sig, exempelvis kepsen med långa hängen som rasslar när bäraren vrider på huvudet.
– Ljudverktygen tydliggör sambandet mellan ljud och kroppars rörelser. Ljud skulle ju överhuvudtaget inte förekomma i en väld utan rörelser eller beröring. Det taktila och kinestetiska är en förutsättning för det auditiva, säger Vidmina Stasiulyte som numera använder sina ljudverktyg när hon undervisar studenter i design på Textilhögskolan.

– Jag har märkt att det är väldigt utmanande för mina textil- och modestudenter att tänka på design som något som talar till flera sinnen. De är så vana vid att enbart arbeta visuellt orienterat. De har också svårt att stanna i ögonblicket, vilket man måste göra för att uppleva ljud, säger hon och kommer in på begreppet sensorisk design.
– Jag skapade mina ljudverktyg som en övning i att skifta fokus från seende till hörande och kännande.

Under arbetet med avhandlingen intervjuade Vidmina Stasiulytes blinda personer om deras förhållande till mode och identitet.
– Det förändrade mig. Jag insåg hur präglad också jag själv är av ett visuellt förhållningssätt. Det har gjort mig övertygad om att designprocessen behöver starta med att vi inkluderar alla slags människor redan från början.

Men hon har fått en del undrande kommentarer.
– I början tyckte en del att jag var knäpp som skulle skriva om ljud och mode. Vad ska det bara bra för?

Själv ser hon det som meningsfullt.
– Vi behöver löpande omdefiniera vad ett fält innebär eller anses vara.

Att se fashion som ljud gör det möjligt att dels skapa ett mer inkluderande mode, dels utveckla metoder och idéer som kan föra hela fältet framåt. ­