»Det är härligt att gå ner i verkstaden. Jag jobbar varje dag. Leran och jag, vi hänger ihop. Jag brukar sitta en stund och titta mig runt, sen vet jag precis vad jag ska göra. Jag har hållit på med keramik i över 70 år nu. Jag var 17 när jag började på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Sen undrade Stig Lindberg om jag ville komma till Gustavsberg och jobba. Det var när jag slutade där, 1975, som vi flyttade till det här huset.
Utrustningen i verkstaden är egentligen enkel, det värsta är att man måste ha en ugn. Jag har en liten toppmatad men bränner mycket på Keramikstudion i Gustavsberg.
När min man var väldigt sjuk, bodde jag ett tag med honom på ett äldreboende. Jag tog med en träskiva dit, en bra lampa, en gipsplatta, skärtråd, bordskavalett – och lera. Det fungerade. Mer behöver jag egentligen inte.
Jag brukar kavla ut ett sjok lera, vika ihop det, modellera och skära. Utgångspunkten är en skiss. Jobbar jag för produktion brukar Keramikstudion ta en form på lermodellen. Sen får jag en gipsmodell tillbaka att finjustera. Den leder till en slutgiltig form. Det är en lång process. Men ibland har jag också gjort egna gipsformar eller gjutit i sand. På skolan drejade jag mycket. Det föds ju alltid nya idéer när man jobbar i ett material. Och jag har haft sådan tur i livet. Med allt.«
