»Egentligen behöver jag ingen verkstad. Det här är min första. Men det är enklare att ösa på så här än i en etta med kokvrå. Ett gammalt fabriksgolv är perfekt, jag slipper oroa mig för att tappa en yxa eller göra märken. Och jag kan ha huggkubbe inomhus. Det är stort, ljust och torrt. Jag behöver inte plocka undan hela tiden, bara sopa ihop lite när det blir för mycket spån eller trådar.
Välkommen till verkstan
Kerstin Neumüller, 33 år
Slöjdare och slöjdboksförfattare
28 mars 2022
Hej!
Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information
Vill du läsa hela artikeln?
Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!
Köp prenumeration här
Men jag har aldrig behövt många grejer. Täljknivar, nån yxa och trä. En slända, ull, synålar och tyg. Allt utöver det är lyx. Fast nu har jag lånat en täljhäst, köpt en knivslipningsmaskin och tagit hit en stor bordsvävstol. Det finns plats. Tur att jag vill bo på landet, i stan hade jag inte haft råd.
Det har blivit mycket trä för mig på sistone. I 20-årsåldern tappade jag lusten att sälja textilhantverk, det är så svårt att ta ordentligt betalt. Jag utbildade mig till herrskräddare och har varit anställd och så, men jag har alltid slöjdat parallellt. Just nu gör jag bandgrindar för fulla muggar. Jag började tälja dem när coronan kom. Då sprängdes instagram av amerikanska köpare. Nu är bandgrindar en av mina födkrokar. Jag har också kurser i att göra egna och att väva i dem.
Men det är ljuvligt med en verkstad. Med ett fredat rum för kreativiteten. Once you go verkstad, kan det nog vara svårt att gå tillbaka.«
Aktuell med: Boken Simple Weave – Väv utan vävstol (Natur&Kultur).
28 mars 2022
Från
Hemslöjd 2/2022
