Jo, jag svarar att det kommer att gå åt allt mer textila fibrer i framtiden, om dagens utveckling håller i sig. Till 2050 beräknas jordens befolkning att göra av med mer än dubbelt så mycket som idag. Det beror bland annat på befolkningsökning men också på att standarden höjs i många fattiga länder. Även om vi i västvärlden minskar vår konsumtion, så kommer den totala efterfrågan på textila fibrer att öka.
Jan Carlsson: Framtidens tråd
Om jag säger framtidens tråd, vad säger du då? Malin Vessby ställde frågan till Amica Sundström på Konstfack och Jan Carlsson på Textilhögskolan i Borås.
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Numera produceras ungefär 90 miljoner ton per år i världen. Det handlar dels om cellulosabaserade fibrer som bomull (26 miljoner ton) och skogsråvara (5–6 miljoner ton). Dels handlar det om animaliska fibrer som ull (1 miljon ton). Resten, det vill säga huvuddelen av alla textila fibrer, är oljebaserade. Polyester, till exempel, görs av olja.
Om efterfrågan på textilier fortsätter att öka i samma takt som nu, räknar man med att det om 34 år kommer behövas 250 miljoner ton textila fibrer per år.
Men fibersorterna kommer att förändras framöver. Idag produceras inte längre mer och mer bomull. I och med det kommer tillgången på bomull, procentuellt sett, att minska och efterfrågan att ersättas med något annat. Sannolikt blir det med oljebaserade fibrer, som polyester. När vi drar ner på oljeförbrukningen på andra plan i samhället, kommer det att uppstå ett enormt oljeöverskott. Tänk på att till ett helt års tillverkning av polyester idag, går det åt olja som motsvarar en enda dag av världsproduktionen.
Ska man tänka på miljön däremot, är naturbaserade fibrer naturligtvis bättre än oljebaserade. Som ullen. Det är en fantastiskt bra fiber! Men eftersom den kommer från djur, finns en naturlig begränsning i hur stor tillgången kan vara. I synnerhet om man vill föda upp djuren på ett etiskt hållbart vis. Men ullfibern i sig, är fantastisk! Då ser det bättre ut för cellulosabaserade fibrer från skogsbranschen, och tyger som viskos, lyocell och modal. Det är där den stora ökningen kommer ske framöver, tror jag. De tygerna kan få likartade egenskaper som bomull, vara absorberande och sköna mot kroppen. Lyocell är i så fall ett bättre miljöval än viskos, som kräver kolsvavla, eller koldisulfid, vid tillverkning, ett giftigt och flyktigt ämne. Lyocell görs i ett slutet system, utan kolsvavla.
Dessutom kommer återvinningen sannolikt att öka. De cirkulära flödena. Återvinning är inte minst ett bra sätt att ta tillvara redan processad bomull. Redan idag pågår mekanisk återvinning på flera håll, att man river sönder tyger och gör fibrer av dem. Ibland blir de kläder på nytt. Kemisk återvinning däremot, är fortfarande på forskningsstadiet. Den går ut på att bryta ner tygerna med kemikalier och göra en viskosliknande fiber av dem. Men redan idag återvinns polyester i liten skala, bland annat i Japan.
Det forskas ju också på andra material, sådana som ofta väcker uppmärksamhet i media för att de låter spektakulära, som fibrer av potatismjöl, krossade musslor eller slemålsslem. Men sådan tillverkning i större skala ligger långt fram i tiden. Och det blir ingen fart på forskningen förrän det finns en stark efterfrågan. Däremot används redan idag en kombination av tång och skogsråvara till fibrer och för visst kommersiellt bruk. Den blandningen är intressant. Slutresultatet blir både fuktavstötande och behagligt mot kroppen. Men forskningen på alternativa och miljövänliga fibrer är viktig. Det är viktigt att ligga i framkant där!
Jan Carlsson, projektledare på Textilhögskolan i Borås, inriktad på forskningsområdet »re-textile«.