Haute couture av näversjok

Resultatet av hans ansträngningar kan detaljstuderas på vandrings- och samlingsutställningen Handkraft? Ja tack!, som i skrivande stund visas på Stockholms läns museum i Nacka. ClaesMikael Svensson visar en korsett och ett par platåskor – bägge i näver.

Korsetten har tjugo suturer i ryggen. De ter sig som stora korsstygn och har tagit honom en timme att trä, in och ut genom nävret. Längst ned en dubbelknut med avslutande rosett. När korsetten tas av – från kropp eller docka – måste stygnen klippas upp, för att sedan träs dit igen.

Syftet med utställningen där ClaesMikael Svensson medverkar är att stärka insikten om att vi måste bli bättre på att förena hållbar utveckling, kreativt skapande och sundare konsumtion. Och det är just vad ClaesMikael Svensson gör med sitt verk, där näverns skönhet upplevs som både vild och tämjbar. Korsetten och platåskorna utgör tillsammans med en näverbolero och en cirkelskuren, två och en halv meter lång skinnkjol i lapptäcksteknik examensarbetet Motstånd, från Konstskolan Idun Lovén.

Jag ser hemslöjden som en extremt intressant plattform men jag tror att den måste närma sig konsten för att överleva. Uttrycken och gestaltningarna måste bli skarpare.

Kallar han det han gör för att slöjda? Nja, han föredrar att beskriva sitt görande som »ett skapande i gränslandet mellan slöjd och konst«.
– Jag ser hemslöjden som en extremt intressant plattform men jag tror att den måste närma sig konsten för att överleva. Uttrycken och gestaltningarna måste bli skarpare.

Men nördighet kan vara en tillgång i det här gränslandet, menar han och berättar att han fascineras av handarbeten och tidlösa tekniker. Utifrån en ofta textil grund använder han flitigt traditionella slöjdmaterial som skinn, hår, trasor och näver. Ofta återbrukat och infogat i nya koncept och sammanhang. Gips, stearin, tidningspapper, plast, blommor och blad, räknar han upp som andra erfarenheter. Och att lära sig hantera och arbeta i plåt och metall står högt på önskelistan.

När vi träffas är han svartklädd från topp till tå, krönt av en keps på det kortklippta håret som han själv beskriver som jordgubbsblont. Han kommer direkt från Stockholms dramatiska högskolas linje för kostymteckning där han började hösten 2012. Från början är han emellertid utbildad till makeup-artist och maskör, därefter till hår-, mode- och reklamstylist. Och så har han studerat mönsterkonstruktion på Tillskärarakademien.

Vad kallar han sig?
– Oftast kreatör, kort och gott.

Och näver, varför fastnade han för det materialet?

Det började med att hans föräldrar köpte en gård från sent 1800-tal i småländska Huluboda. När boningshusets plåttak skulle bytas ut upptäcktes lager av näversjok i fina välpressade rader som legat under det ursprungliga taket. Bra att tända brasan med, tänkte föräldrarna som sparade allt i stora sopsäckar på loftet där ClaesMikael upptäckte dem för några år sedan.
– Jag blev helt hänförd av innehållet. Gammalt, dammigt, knöligt och kärvt men samtidigt fantastiskt vackert. Vad det skulle resultera i visste jag inte men hem till Stockholm skulle säckarna. Jag började läsa in mig på materialet, talade med en granne som gör näverkorgar och började sedan ett slags kamp. Nävern gjorde extremt motstånd. Alla lavar på den fina, krispiga sidan ville liksom rulla upp sig.
Men jag ville göra något.

Så under några veckor hade han konstant »en hemsk lukt av blötlagd näver« i ateljén.
– Jag började med korsetten – sydde fast nävern på en tygstomme, fäst på en docka. Jag hade en idé om en klassisk snörning i ryggen och tidigare hade jag i vår lada hittat några rullar gammalt balsnöre, ett vackert och starkt material vilket kändes som en given kombination med nävern. Till snörningen gjorde jag hål med syl, hammare och hål-tagare. Axelpartierna fick jag till genom att forma och torka nävern med en varmluftspistol. Det skulle säkert gått lika bra med en locktång, skrattar ClaesMikael som anser en av sina styrkor vara just att han skapar med hjälp av sin breda och spretiga bakgrund.

Att han inte alltid behärskar hantverket ur en yrkesmässig synvinkel är ingen begränsning, menar han, som ständigt närmar sig nya medier och kallar det utmaningar. Som när han skulle hitta en bekväm läst till platåskorna. De är bit för bit uppbyggda av vedklampar som han sen klätt med näver.
– De är väldigt tunga.

Även hans modeintresse syns i utföranden och i detaljer som stygn och axelpartier, liksom i valet av modell när han låtit plåta helheten.
– Jag ville främst skapa ett slags väsen, en skulptural varelse med en inneboende naturkraft, kanske sprungen ur John Bauers sagovärld som inspirerat mig mycket under arbetsprocessen. Framför allt ville jag koppla ihop nävern och traditionell materialhantering med vad jag alltid arbetar med – kropp och rörelse, berättar han.
Parallellt med sin utbildning arbetar han just nu med en konstdansfilm…

Sannolikt får vi se mer av kreatören ClaesMikael Svensson framöver.

Susanne Helgeson är journalist och författare, inriktad på design och hållbar konsumtion.
Jonas Tetzlaff känner sig trygg i sina rutiga skjortor och blir orolig bara av tanken på att gå omkring i näverkorsett.