Emmy Karlsson: Hårdrocksstickare

VM hölls på en innergård i finska Joensuu, i norra Karelen. Det var faktiskt inte enbart en plojgrej, för arrangörerna är engagerade i både hantverk, stickning och musik. Och alla tävlingsdeltagare var passionerade stickare och hårdrocksälskare. Enda undantaget var vinnaren, en japansk influencer som hade fått sina följare att betala resa och omkostnader mot att han skulle ställa upp i tävlingen. Det var både sumobrottare och geishor på scenen och han snabblärde sig lite slätstickning innan han drog igång. Låtarna som vi skulle uppträda till lottades ut en timme före start. Jag fick ›Silent night, holy night‹ med finska Children of Bodom. Det var bara att köra! Först stickade jag på en islandströja men efter en stund slängde jag ut den i publikhavet och bytte till ståltrådsstickning. Heavy metal, tänkte jag. Och vilket adrenalinpåslag jag fick. Det var kanske 1000 personer i publiken och ett jättestort mediauppbåd, ett fyrtiotal journalister och fotografer. Men ändå var den största be-hållningen alla möten med stickare och hårdrockare från hela världen, från USA, Skottland, Danmark, Ryssland, Grekland, Litauen…

I år gör corona att VM blir digitalt. Jag söker med en video som jag spelade in på en scen i Linköping i vårvintras. Musiken är The Surface av det finska bandet Nevicate, en av tre låtar som man fick välja mellan.

Framöver funderar jag och en kompis på att dra igång SM i heavy metal knitting. I så fall blir det på hårdrocksfestivalen Muskelrock i Småland 2022 och planen är att hålla workshops både i hårdrocksposer, som headbanging, och grundkurs i stickning.

Att VM blev en sådan succé har nog med PR-teamet bakom att göra. De lyckades skapa en viral grej. Men sen spelar fördomar roll också. ›Vadå stickning och hårdrock? Hur kan det passa ihop!‹ Kombinationen överraskar helt enkelt. Som att man inte både kan dricka öl och sticka, eller som att man måste vara gammal och sitta hemma för att gilla garn och maskor.

Hårdrock och stickning passar bra ihop. Musiken har en tydlig rytm, den är perfekt.

Hårdrock och stickning passar bra ihop. Musiken har en tydlig rytm, den är perfekt när man har ett långt parti med monoton slätstickning framför sig, den hjälper en att få upp tempot. Sen går det undan. Tänk dig ett finskt band, typ Stratovarius, eller tysk power metal, som Helloween. Egentligen passar det ofta bättre att sticka till hårdrock än att sitta framför en teveserie som så många gör. Enkla mönsterrapporter fungerar också bra, högst två färger, inget där man behöver tänka, inte som de flerfärgsstickade strumpor som jag håller på med nu.

Med hårdrocksstickning kan man nå ut till nya grupper, tror jag. Allt fler kollegor i eventbranschen har börjat handarbeta på senare tid, ›istället för att bara skrolla på telefonen‹, som de säger. Och att sticka kan verkligen vara avkopplande. Som ett alternativ till yoga. Att ta en maska i taget och räkna lite. Mindfulness. Många är så uppkopplade och uppe i varv hela tiden. Det ser jag också på mina skolelever. Jag har varit slöjdlärare i tio år och på de åren har barnens finmotorik försämrats radikalt. Idag klämmer de på fidget toys och snurrar på fidget spinners för att hålla händerna upptagna och lugna sinnet. Men de skulle lika gärna kunna sticka. Det behöver inte vara så seriöst. Man kan göra det bara för att det är skönt, för flowets skull. Om man tappar några maskor här eller där är faktiskt inte hela världen. För när eleverna väl kommer in i det monotona med att sticka eller brodera, då tycker de om det. Det behövs i dagens samhälle. Att våga komma ner i varv. Precis som man kan göra med musik.«­