»Du är en virkare«

Jag började sticka när jag flyttade till Sverige 2010. Jag kom från ett hektiskt liv i Wien, där jag jobbade som bandbokare på en klubb och var ute jämt. Min flickvän bodde i Kalix. Det blev verkligen en helomvändning. Jag började åka längd, fotografera norrsken, som man gör. Och det fanns en garnaffär! Stickning blev ett perfekt sätt att tackla min rastlöshet. Jag utbildade mig till undersköterska och hade praktik på en daglig verksamhet för äldre med psykisk ohälsa. En dag skrattade en dam åt mig och min stickning. Det där kommer inte funka för dig, sade hon, för du är en virkare. Och hon hade rätt. Virkning är roligare. Rörelserna är mer behagliga och själva hantverket är mer spännande för mig.

Jag upptäckte skamusiken tidigt, genom skateboardscenen, och har alltid velat göra en filt inspirerad därifrån. Svart och vitt är den musikgenrens färger och jag funderade länge på hur jag skulle få till något bra. Att jobba i svartvitt kan vara svårt, för det kan uppfattas som ganska tråkigt och kännas utmanande att göra klart. Det skapar också mer uppmärksamhet med färgglada saker. När Terry Hall, sångaren i det brittiska skabandet The Specials, dog i december 2022 satte jag igång.

En rutig filt skulle vara för enkel, så, jag letade bland vävda mönster. Jag ville få till ett rutmönster som både är fint att se på, som representerar musiken och som är roligt att virka. Det är alltid min målsättning. Det måste vara kul. Det tog ett tag att experimentera fram det här optiska mönstret och att matcha det mot rätt virkteknik.

Jag använder framför allt två tekniker; mosaikvirkning och tunisisk virkning, eller krokning som det också kallas. Den här är gjord i tunisisk. Inte många jobbar med den tekniken och det sägs att den är långsam, men den passar bra för att skapa grafiska mönster och olika figurer. Jag skulle säga att den är underskattad. I den klassiska tekniken virkar du maska på maska, i den tunisiska plockar du flera maskor och virkar dem sedan bakåt, enkelt förklarat. Det går åt mer garn, men resultatet blir lite tjockare och det passar bra till varma filtar. Den här tog ungefär fyra månader att göra. Det är den största jag gjort, om man ser till maskantal och tid.

Länge kallade jag filten för Rat race, efter just en The Specials-låt. Jag tänkte mig den som en kommentar till hur virkvärlden har utvecklats de senaste åren. Det är fortfarande ett fint community, men pandemin förändrade mycket. Det är större konkurrens idag, många vill synas och ta plats. Ibland känns det som att marknadsföringen tränger ut skaparglädjen. Och eftersom hantverket har fått högre status finns det plötsligt mer pengar i både stickning och virkning. Idag är folk beredda att betala för mönster och det går att tjäna bra på det om man är duktig. Det skapar en hårdare atmosfär.

Jag upplevde precis samma utveckling i skateboardscenen på 1980- och 90-talen, hur en gemenskap plötsligt blev mindre generös och mer cynisk. Det är lite frustrerande och en sorts sorg. Samtidigt är det en balansgång även för mig, som ju också delvis lever på mina virkningar. Jag frågar mig ofta; för vems skull skapar jag egentligen? För min egen eller för publikens?

Men den här filten var rolig att göra, även om den inte blev den käftsmäll som jag tänkt. Därför döpte jag om den till Enjoy yourself, efter en annan låt av The Specials. Jag ville att den skulle andas mindre kritik, mer glädje. Kanske som en liten uppmaning till mig själv. Att inte alltid tänka så mycket, bara njuta av hantverket.«­