Drickamålning

Traditionella färgtyper görs av ingredienser som har sitt ursprung i naturen. Det är så kul att gå till skafferiet och hämta ägg, mjölk, öl, kikärtslag, potatis eller honung och blanda sin egen färg. På självhushållets tid tog man det man hade och hittade på fantastiskt många intressanta tillämpningar för det. Moderna färger kan innehålla till exempel mikroplaster, allergiframkallande konserveringsmedel och hormonstörande mjukgörare. De gamla färgerna är ärliga: det går att förstå vad de innehåller. Vi vet hur de åldras, hur de ska underhållas. De är beprövade. De kan användas utvändigt för att måla hus, eller invändigt på snickerier, väggar, golv och möbler. Allt du vill kan du måla med traditionella färger. De lockar mig till kreativitet och lek. Att göra sin egen färg är frihet för mig – och kanske lite rebelliskt också; att inte oreflekterat godta de alternativ som presenteras för oss. Att istället se sig om och fundera på vilka färgtyper vi omges av och varför. Kanske också reflektera över hur vi ser på våra omgivningar. Måste allt se splitternytt ut eller kan det få finnas spår av händer och patina? Kan vi tvätta, laga och restaurera istället för att byta ut?

Drickamålning kan vara ett roligt sätt att börja experimentera! Det är ett samlingsnamn för olika typer av laserande dekormåleri, alltså med delvis genomskinliga färger. Ofta med en vattenlöslig färg ovan-på en opak och sugande grund, till exempel en mager linoljefärg. Tekniken är tacksam vid ådringsmåleri och marmorering, alltså när man vill efterlikna fina träslag eller dyr marmor. Just begreppet drickamålning förknippar jag främst med fantasifullt och ibland ganska vilt bemålade dörrblad, paneler och möbler i det gamla bondesamhället, men uttrycket begränsas inte av tekniken. Man kan till exempel måla, krusa eller stöppla fram mönster med penslar, svamp, trasa – eller med händerna som i nävamålning. Du kan dra fingrarna i färgen, eller klippa en kam av en kartongbit. Det är enkelt och du kan få fram vilket uttryck du vill – man kan verkligen gå loss! Man är fri att dekorera som man önskar, och även barn brukar uppskatta att måla på det här sättet. Om man inte är nöjd så är det lätt att tvätta bort och börja om med det vattenlösliga lasyrlagret. När man är färdig skyddar man den målade ytan med en lack, till exempel linoljefernissa.

Som bindemedel till lasyrlagret användes öl eller svagdricka men även till exempel skummjölk, socker och vinäger. Du kan ta vilken öl som helst, gärna avslagen, och blanda den med pigment i de kulörer du vill ha. Nästan vilket oorganiskt pigment som helst går bra. Ju mer pigment du använder desto mer täckande blir färgen.

Testa på en möbel eller ett dörrblad hemma! Trolla fram ett dörrfoder av mahogny, eller stöppla en bordsskiva och kombinera med schabloner. Eller låt barnen gå loss i barnrummet och måla möbler, sängar och varför inte hela väggar? Även moderna lackade möbler går bra att måla på. Rugga upp ytan med ett sandpapper innan du grundmålar.

Jag skulle vilja att fler fick upp ögonen för traditionella linoljefärger och emulsionsfärger även i moderna sammanhang, som nybyggda hus eller på industritillverkade möbler. Jag hoppas att byggherrar och arkitekter ska se vilka fantastiska möjligheter det finns med traditionella färger och material.«

Arja Källbom är byggnadsantikvarie, målare och fil dr i kulturvård. Aktuell med boken Om konsten att bränna tjära: Småskalig tillverkning av furutjära, författad tillsammans med Linda Lindblad och Niclas Fredriksson.