Anneli Tegelberg, 26, är passionerat intresserad av textila ytor. Mattor, säger hon, är den perfekta utmaningen. Hon ser dem som fält där mönster och färg kan få breda ut sig. Gör hon sådana får hon både väva och färga, dessutom blir slutresultatet en konkret produkt.
Anneli Tegelberg – Vill bli överraskad
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Hon har just börjat arbeta med sitt bidrag till utställningen Väv på Nordiska museet i sommar. Där deltar dels hennes Konstfacksklass och elever från Sätergläntan, dels elever från hennes tidigare utbildning på HV Skola. Anneli Tegelbergs plan är att satsa på rölakan.
– Det är något med tidlösheten i den tekniken. Det är något med texturen, sicksackmönstret och den släta ytan.
På grund av tidsbristen tänker hon vrida upp proportionerna. Istället för tunt garn använder hon grova remsor av ullfilt som inslag. Hon hoppas på att bli överraskad. Och just så jobbar hon gärna. Hon sätter ett par gränser för sig själv – väljer kanske en viss färg och ett visst slags material – och istället för att först göra en detaljerad skiss som hon sen följer slaviskt, skissar hon direkt i materialet när hon väver. Men teorier har hon så klart.
– Jag tror att de grova filtremsorna kanske kommer att göra att mötet mellan färgerna
upplevs på ett ovanligt markant vis. Och i och med att väven inte blir lika kompakt
som med tunt garn, hoppas jag att vävtekniken kommer att framgå extra tydligt.
Men… vi får se.
Nyfikenhet leder ofta vidare.