Trasmattedrottningen

Gullvi Heed är industriformgivaren som blev väverska som blev trasmattedrottning. I sammanhang när man frågar efter skickliga trasmatteväverskor, i synnerhet om man efterlyser slarvtjäll, dyker hennes namn alltid upp förr eller senare. Hon är en mästare på denna plockvävsteknik, där man i en tuskaftsbotten plockar in små tygremsor (eller garn), som inte fästs utan får spreta lösa och bilda ett yvigt mönster ovanpå inslaget. Kombinationen av den rediga och enkla tuskaften och de ostyriga trasorna är säregen och tenderar att antingen väcka intensiv kärlek – eller ointresse.

Gullvi Heed drabbades av det förra och tecknar numera gärna rött blommande rosor eller tulpaner med sina trasremsor. Hon använder dessutom ofta olikfärgad varp, dels för att föra in ytterligare färger i mattorna, dels för att till fullo dra nytta av varpens vertikala linjer i de mönster som hon bygger upp.
– Jag förbereder mig länge innan jag börjar väva, skissar, delar upp trasorna och avväger färger. Det är roligt att man kan använda mönstrade tyger, men ändå uppnå en helhet. Det jobbar jag mycket med, säger hon.

Dessutom betonar hon trasmattans tillvaratagande karaktär.
– Jag tycker om att använda det jag har. Jag färgar inte eller köper nytt. Återbruk ligger mig varmt om hjärtat. Numera vet dessutom många att jag väver och det betyder att jag får överblivna trasor, skjortor, dukar och lakan…

Hon pratar varmt om alla kvinnliga föregångare, som under ibland enkla förhållanden kunnat väva de mest fantastiska mattor. Men själv blickar hon både bakåt och framåt.
– Jag strävar efter att göra mattor som går att använda både i gammaldags och moderna miljöer. Och idéerna är fler än tiden, om jag säger så. ­