Den gamla sågen sågar igen

Den hamnade på ›projektväggen‹ bland andra gamla verktyg som väntar på att renoveras. Jag driver ett litet slöjdföretag, och det är svårt att få tiden att räcka till. Men sambon hade hört talas om Nämnden för hemslöjdsfrågors projektbidrag. Jag sökte ett sådant och fick möjlighet att satsa på sågen.

Förr i tiden använde man kransågar för att såga bräder. Kranen var ställningen som stocken lades på. Det går att se på gamla foton och i medeltida manuskript att den byggdes av timmerstockar på plats ute i skogen. Två personer sågade. En person stod ovanpå och en nedanför, så höll man i varsitt handtag och drog sågen emellan sig.

Ganska ofta har man också tagit bort det främre handtaget och använt sågen för att såga isblock på vintern. Det är nog det som hänt med min. För att ta reda på hur det försvunna handtaget kan ha sett ut åkte jag på studieresa till Daretorps Bygdegård utanför Tidaholm. Där fanns en såg med två handtag i behåll. Jag tog ordentligt med bilder och vände hem till verkstaden igen. 

Det var mycket jobb för att få ordning på sågbladet. Jag började med att ta bort all rost. Tandraden var bågformad, så jag fick skära av en hel del tänder, fila till nya och räta upp dem. Jag skränkte också tänderna, alltså vinklade ut dem en aning för att inte klingan ska nypa fast i träet. Det finns särskilda skränktänger och jag fick nytta av specialverktyg som jag samlat på mig genom åren. Klingan var dessutom böjd, antagligen har det legat saker ovanpå den i flera år. Jag fick ömsom vara försiktig och ömsom våldsam när jag hamrade den rak. Det hjälpte att jag är smed och träslöjdare. Jag smidde om handtaget och bytte ut det maskätna träet. Jag svarvade ett skaft och täljde ett nytt främre handtag. Inspirationen kom från det jag sett i Daretorp. 

Kranen byggde jag så att den går att plocka isär, så att den kan bli en hög med plankor att slänga upp på taket på bilen. Den består av två stora sågbockar som man lägger upp stocken över.

Man måste inte vara två som sågar. Jag har provat att såga ensam också, men det är tungt. Det är en konstig rörelse och går betydligt lättare och fortare om man är två. Sågtänderna är stora, så det blir grova spån och man kommer väl en centimeter på varje tag.  

Jag skulle inte säga att kransågen alltid är ett alternativ till moderna metoder. Den är inget jag använder till vardags precis. Men ska man bygga någonting långt ifrån en väg eller om man inte har möjlighet att dra en stock ut ur skogen, så är det ju väldigt smidigt att kunna såga på plats. Håller man på med byggnadsvård eller kanske båtbyggen och behöver konstiga dimensioner, så är kransågen också perfekt.

Jag använder min till riktiga specialprojekt, men kanske främst för att visa upp. Folk blir väldigt nyfikna när de ser den. Det blir en riktig historielektion; ›så här mycket fysiskt arbete krävdes för att få raka plank‹. Längre tillbaka klöv man ju ut brädor med kil och klubba. Det går fortare, men kräver mycket efterarbete för att få raka, släta plankor. Att förstå gamla tiders hantverk ger respekt för arbetet. Har man sågat en bräda för hand och hyvlat den, då chansar man inte. Nej, jäklar vad man räknar för att få ut mesta möjliga av den plankan!«

Bobbie Hermansson är snickare och smed. Tillsammans med sambon Kajsa Skarheden driver han företaget Sytt och Smitt.