Kattuner och konst

Vad menar du?
– Jag är van vid att ha kontroll när jag trycker. Nu har jag inte det. Men det spelar faktiskt inte så stor roll, för jag är egentligen mer intresserad av att utforska tekniken än att skapa det perfekta trycket.

Varför har du velat inspireras av kattun (de oftast småmönstrade tryck på bomullstyg som var så populära i Sverige under 1800- och slutet av 1700-talet och som ofta syns i folk- och bygdedräkter än idag)?
– Egentligen är det konstigt att jag fick upp ögonen för kattun så sent, eftersom jag är så intresserad av mönster. Det var för några år sedan. Jag skulle göra en utställning för Judiska museet och de ville att jag skulle ta avstamp i judisk historia. Det var då jag lärde mig att ungefär nittio procent av alla kattunmanufakturer i Sverige på 1700- och 1800-talet drevs av judiska migranter.

Efteråt blev jag sugen på att lära mig trycka på deras vis, så som de gjorde före industrialismen och de revolutionerande syntetiska färgerna. Att testa betmedel och naturlig färgning.

Vad är betmedel?
– Det är olika mineraler och salter som dels påverkar hur färgen fäster i tyget, dels hur färgerna blir. Jag har använt järnsulfat, titanoxalat och aluminiumsulfat. Genom de tre betmedlen går det att få en lång rad färgnyanser i ett enda färgbad. Det är fascinerande. Och svårt. Man måste tänka i flera led. Den största utmaningen har varit att lyckas tvätta bort färgen där jag, efter att ha färgat in hela tyget, vill att det ska bli vitt igen. Kattuntryckarna behärskade det till perfektion. För mig har tyget blivit ljusare, men inte helvitt.

Naturlig färgning då?
– På svenska kallar man det ofta för växtfärgning. Men det kan bli missvisande eftersom man inte alltid använder växter. Jag har ju till exempel jobbat med koschenill-lusens
karminröda färg.

Har du också blocktryckt som förr?
– Jag har tillverkat block i 3D-printern och testat några från Indien. Men, ja, tiden. Den fick jag verkligen syn på den här gången. Vår tids tidsfixering. Att allt ska effektiviseras och gå snabbt. Att vi försöker runda saker som tar tid. Blocktryckandet är en konst i sig, och för mig går det så mycket snabbare att screentrycka. Men å andra sidan: Kattuntillverkning ansågs svår redan på sin tid.

Hur vet du det?
– Jag har läst texter av flera gamla tryckare, bland annat av Delormois, en fransk 1700-talsförfattare, färgexpert och »kunglig tecknare«, som skrev om kattuntryck under Ludvig XVI:s tid eftersom han tyckte att många gjorde ett så dåligt jobb. Han ville fortbilda och kom med råd och tips. Som att man gärna ska trycka på ett stabilt marmorbord. Eller vilka bunkar som är lämpliga för färgbaden – det här var ju långt före plasten. Det blev rätt uppenbart att de flesta av oss kan jobba som kungar idag i jämförelse med på den tiden.

Varför vill du kroka arm med dem som gått före?
– Jag känner sån respekt för de gamla kattuntryckarna och deras kunskap – en kunskap som inte riktigt hållits vid liv. Men att det saknas länkar i kedjan är i och för sig inte så konstigt om man tänker på hur revolutionerande de syntetiska färgerna var när de kom – med sin stabilitet, sina starka nyanser och enklare arbetsprocess.

Du sa att det ofta uppstått svårförutsägbara problem. Vad skulle det kunna vara?
– Till exempel att ett och samma recept kan ge olika resultat beroende på skiftande luftfuktighet eller om jag väntat någon extra dag med att trycka eller om hårdheten i vattnet varierat… Det är så mycket som kan gå fel!

Varifrån kommer ditt blommotiv?
– Det är ett uppförstorat utsnitt av ett mönster från Isak Pineus kattuntryckeri i Göteborg, ett av de mest framgångsrika i Sverige i början av 1800-talet. De hade fingertoppskänsla för vad som skulle bli populärt. Men det är bara lånat. Mitt eget uttryck är egentligen ett annat. Snart ska ni få se.