Våga sticka ut

Chattgrupper och kommentarsfält går varma – vad har han hittat på den här gången? Ingen vet hur den färdiga sjalen kommer att se ut – men alla vet att den kommer att vara tekniskt avancerad, uppfinningsrik och färgstark. I Stephen Wests värld råder inga vanliga smakregler. Det är extra allt, överallt, alltid.
– Målet är att alla deltagare ska komma ut på andra sidan med en riktigt episk stickning. Något de inte själva visste att de kunde göra, förklarar huvudpersonen själv, över videosamtal från sin studio i Amsterdam.

Årets mysterietema är musik. Men noga räknat anser Stephen West, själv utbildad dansare, att alla hans stickningar är musikaliska.
– För mig fungerar både dans och stickning som en visuell representation av ett musikstycke. Varje sjal är som en låt. Som dansare var improvisation min största passion och jag tycker att jag jobbar på precis samma sätt med stickningen. Jag rör mig fritt till musiken, säger han sveper med armarna över huvudet som en av Tjajkovkijs svanar.

Stephen West växte upp i Tulsa, Oklahoma i USA. Hans mamma var sångerska och hans pappa pianist. Själv sökte han sig tidigt till dansen och flyttade till Amsterdam som 21-åring för att studera koreografi. Bara något år tidigare hade han börjat designa egna stickmönster och på dansskolan var han killen med stickorna – hela tiden.
– All min fritid fylldes av stickning, och efterhand tog den även över tiden jag borde lagt på dansen. Handarbete är tidskrävande, och så passionerad som jag var fanns det snart inte utrymme för något annat.

Hantverket gav honom fokus och sinnesro – samtidigt som det också kunde göra honom euforisk. Varje avslutat projekt tände små livgivande fyrverkerier i hjärnans belöningscentrum, som han snart inte kunde vara utan. Dansaren hade blivit stickare.

I dag är Stephen West en av den samtida stickningens globala fixstjärnor med hundratusentals följare i sina sociala kanaler. Medan andra storheter vunnit sin position genom att göra nedtonade, diskreta basplagg som ofta skulle kunna passera som köpta i en vanlig modebutik gör Stephen West i princip tvärtom. Hans stil är sprudlande, maximalistisk och omisskännligt handstickad. Skrikig, utan att be om ursäkt för det.

Det är framför allt hans sätt att utforska tekniken och hitta nya och överraskande sätt att sätta samman maskor på som blivit hans signum, och som får rutinerade stickare att gång på gång kasta sig ut i hans vindlande vilda mysteriestickningar. Men själv ser han sig mer som expressionist än tekniker.
– Jag älskar geometriska mönster och krispiga, arkitektoniska linjer – men däremellan vill jag också ha frihet, rörlighet och kaos. Det är en våg som hela tiden balanserar, säger han och håller ut händerna som vippande vågskålar.

Han använder ofta hela kroppen när han pratar. Axlarna och armarna ända ut i fingerspetsarna följer med och betonar hans poänger. Känslan är att han när som helst kan spritta upp i en plié eller piruett. Även många av hans stickningar är dansanta och dramatiska. Stora sjalar som påminner om flamboyanta fåglars fjäderdräkter är som gjorda för att fungera som scenkläder. De inbjuder till rörelse, redo att flaxa, snurra eller gömma sig i. 

Sedan ett tiotal år driver Stephen en hantverksbutik i centrala Amsterdam tillsammans med väninnan Malia Mae Joseph som också är butikens grundare. Ofta är det i de garnhyllorna som han hittar inspiration till nya projekt.
– Nästan allt jag gör utgår från ett garn, säger han och plockar fram några exempel – tre små sjalar som alla kommer att släppas som mönster under våren.

Den första är syrenlila och rinner mellan hans fingrar, mjuk som ett moln. Den är stickad i bruten resår på tvären och med flätor längs kanterna.
– Jag ville göra något enfärgat och med en riktigt krispig struktur för att verkligen lyfta fram det här underbara garnet, säger han.

Nästa är en helt annan sort, stickad i fyra färger i en avancerad struktur som byggs upp av lyfta maskor.
– Det här är obehandlad ull från Spanien. Det är mjukt men lite rustikt. Ganska luftigt och voluminöst. En ny bekantskap för mig så det fick mig verkligen att gå igång.

Den tredje sjalen är silvergrå och rålyxig – garnet är handfärgat i London och består av jakull, borstad alpacka och silke. Stephen West är märkbart förtjust när han draperar den runt halsen och visar hur följsamt den faller men ändå håller formen – tack vare den speciella strukturen:
– Det här är nytt för mig – att kombinera patent med flätor, men jag känner att det kan vara början på något stort. Det blir säkert en större sjal också, och kanske en tröja… Eller… En filt!

Han har gjort ett par patentstickade filtar förut.
– Jag vet att det är ett enormt projekt, tillägger han lite urskuldande.
– Men jag älskar att ha något riktigt maffigt på stickorna.

Idag har hans företag Westknits flera anställda. Det frigör tid för Stephen att skapa ännu fler mönster och bredda sitt utbud av beskrivningar, som nu innefattar allt från strumpor till hundtröjor. Men det innebär också ett stort ansvar. Som ansvarig för flera personers levebröd är det svårare att kasta sig ut i månadslånga projekt som knappt går att omvandla till begripliga mönster. Mysteriesjalarna är i det sammanhanget ett lufthål som tillåter honom att fortsätta spåra ur men inom rimliga gränser.

Mycket har hänt i stickningsvärlden under det tjugotal år som Stephen varit en del av den. Även om grundkunskapen säkert på många håll var mer utbredd för hundra år sedan än vad den är idag, så har vår tids stickningsvåg fört med sig helt nya möjligheter. Världens stickare är sammanlänkade. Inspiration och innovation sprids blixtsnabbt. Det laddar hantverket med en slags svärmintelligens som får det att utvecklas fortare än någonsin.
Stephen West har bidragit till den utvecklingen. Genom sin nyfikenhet på tekniken och talang för att bygga gemenskap har han fått tusentals stickare att vässa sina förmågor.
– Jag är naturligt nyfiken och lekfull. Jag älskar att experimentera och det har tjänat mig väl i det här yrket. Min verktygslåda växer hela tiden. Idag har jag tillgång till massor av tekniker som jag inte hade för tio år sedan.

Det föll sig tidigt naturligt för Stephen West att börja skapa sina egna mönster. Som nybörjare fann han att de plagg som han drogs till sällan fanns tillgängliga i herrstorlek. Han hade inget annat val än att börja rita om och komponera.

Själv marknadsför han aldrig sina mönster som herr, dam eller unisex.
– För mig är stickning ett sätt att uttrycka mig själv och min identitet utan reservationer. Att ta plats i världen och visa stolthet över den jag är. Det finns en politisk dimension i det, inte bara för mig som homosexuell man, utan för oss alla, säger han.

Att våga sticka ut och inte låta sig pressas in i en norm kan vara ett sätt att göra motstånd mot en samtid där mångfald plötsligt börjat betraktas som ett skällsord. Och där globala jättar bidrar till en likriktning i allt från mode till mat och musik.
– Jag tror att det var därför jag drogs till stickningen från början. Ofta i vår vardag är det någon annan som presenterar valmöjligheterna för oss. Men i stickningen är vi fria. Det är det som gör den så meningsfull, säger han.

Om hans stickning har ett högre syfte så är det just detta – att uppmuntra andra att uttrycka sig fullt ut.
– Jag upplever att det är inbyggt i stickningen redan från början. Jag skapar min version och delar med mig av mönstret – men tanken är alltid att du ska anpassa det efter ditt sätt att sticka, din kropp och dina estetiska preferenser. Om du uppfattar min stickning som ett genuint uttryck för vem jag är så kommer det att uppmuntra dig att göra samma sak på ditt sätt. Jag har själv aldrig känt mig superbekväm med att uttrycka mig i ord. I dansen och stickningen är jag betydligt mer vältalig.

För Stephen West är god smak lika med modet att sticka ut. Om han har tre nystan i harmonierande blåa nyanser vill han kasta in en limegrön eller lavendelfärgad tråd ibland dem.
– Något som säger: »Okej, jag kanske inte smälter in här men jag kan också vara vacker!«

Att han ömmar för tråden som avviker är ingen slump. Under uppväxten i Oklahoma var utbudet av möjliga mansroller minst sagt snävt. Den unga dansarkillen med påfågel-stilen passade inte in i någon av dem. I Amsterdam däremot, har han alltid känt sig välkommen. Det är den känslan som låtit honom gå loss i sitt kreativa uttryck.

Det är en konfliktfylld tid i omvärlden när Hemslöjd träffar Stephen West. Det är lätt att känna skuld över att ägna sig åt något så till synes oviktigt som stickning.
– Men stickningen är både en tröst och en motvikt mot mörkret. Den är till sin natur en delningskultur som uppmuntrar gemenskap och samverkan. Jag vill fortsätta att bygga
på det, säger Stephen West.
– Jag älskar stickning. Det är den ständiga röda tråden i mitt liv. Det är lika delar trösterikt och utmanande och det finns alltid något nytt att lära sig.