Mattan

Så jag försökte klura ut hur jag kunde få till samma resultat som det jag hade sett på bilderna. En kvinna i Australien gav onlinekurser, men de var ju mitt i natten för mig, så det funkade inte. Till slut hittade jag en bok; Braided-in Rugs av Diana Blake Gray som hjälpte mig på traven. Det är den enda bok jag hittat om den här tekniken som jag kallar inflätad trasmatta, men det begreppet har jag hittat på själv. Jag har inte läst eller hört något om det här på svenska så jag vet inte om det är helt rätt.

Principen är tuskaftsflätning och många tror att mattan består av flätor som man syr ihop. Men så är det inte.

I princip utgår jag från en fyrfläta som jag gör till en rundel på ett specifikt vis och sedan flätar jag runt, runt. Det svåraste är faktiskt att få till början. Det tog ett bra tag innan jag förstod hur man skulle göra.

När jag fått till mitten börjar jag med fyra trasor i exempelvis två färger och flätar utifrån kanten och in mot mitten i tuskaft. Det är varannan över, varannan under och sedan fäster jag tampen genom att dra den igenom det tidigare varvet med en virknål. Det går att fläta helt runt eller göra en oval, det är det lättaste. Det går även att göra en fyrkant, fast det är ganska svårt att få till nittiogradiga hörn.

Tygerna man använder kan vara rejält slitna. Jättetunna lakan, spill och avfall som man inte tror duger till något alls, går fint att fläta med.

Eftersom jag har jobbat med textil i hela mitt liv är händerna trötta och jag kan inte klippa så mycket längre. Därför tar jag gärna lakan som kan rivas till trasor. Både trikå och vävda tyger går bra och de kan även användas tillsammans.

Till vardags är jag lärare i design på Linnéuniversitetet och har ansvar för en textilverkstad. Under covidpandemin fick studenterna vara själva i verkstäderna eftersom ingen undervisning pågick. När jag kom tillbaka till skolan hade det blivit så otroligt mycket avfall. Det var så mycket tyg överallt att det var helt övermäktigt. Jag tänkte kasta det men hejdade mig och testade att fläta in spillet i mattorna. Det var enormt tillfredsställande att provtryckstygerna, som verkligen kan se ganska tråkiga ut, kunde ge ett så fint, melerat uttryck.

Det roligaste är att skapa mönster. Jag höll på mycket med vävning förut och då jobbade jag ofta med färgeffekter. De vävkunskaperna har jag haft nytta av. Genom att lägga trasorna i en viss ordning kan jag få fram ränder, rutor och spetsiga former.

Jag gillar också enkelheten. Man behöver bara en sax och en virknål. Och trasor förstås. Mer behövs inte.  Det är helt otroligt tycker jag! Arbetet behöver dessutom inte ta så stor plats. Jag har det på ett bord med en tyngd på när jag flätar. Kanske är det därför jag inte får ont i händerna. Jag behöver inte hålla i själva arbetet.

För två år sedan sökte jag och fick pengar från Nämnden för hemslöjdsfrågor för att fördjupa mig i den här tekniken. Då började jag fläta mer systematiskt, fotograferade min process och gjorde mönster, instruktioner och några pilotkurser. Sen dess har jag hållit kurser via Hemslöjden i Skånes, Gävleborgs och Kronobergs län.

Många kursdeltagare kommer för att de vill prova något nytt, andra har många trasor som de vill göra något med, vissa tycker att mattorna är snygga och vill lära sig göra egna. Hittills har jag inte träffat en enda som provat det här förut. Det är både roligt och lite frustrerande att det är så okänt.

Historien bakom vet jag inte så mycket om. Det har varit väldigt svårt att hitta information. Men jag tror att tekniken kommer från USA. Som många andra slöjdtekniker uppstod den ur fattigdom och nödvändigheten av att ta vara på allt. Jag har sett att den ibland kallas Swedish weaving men det tror jag är en sammanblandning med våra vanliga, vävda trasmattor. Jag hade ju tänkt att jag skulle fördjupa mig i bakgrunden när jag fick medel från Nämnden för Hemslöjdsfrågor, men jag flätade istället…

Jag kan inte säga exakt vad det är som gör att jag gillar det så mycket …men jag har ju blivit besatt. Det är det ingen tvekan om.«

Lena Håkanson är designer och universitetslärare. Hon leder kurser i den i Sverige så gott som okända tekniken inflätade trasmattor.