Varmpressad, kallpressad, kokt eller rå?

För Anna-Carin Åsbrink, målerikonservator i Järvsö, är linoljan vardagsmat, en oumbärlig ingrediens i linoljefärgen som hon använder till dekormålade korgar eller vid restaurering av snickerier.  För att inte tala om äggoljetemperan till schablonmålade rullgardiner.

Men så vidare hemgjord är linoljefärgen sällan.

Här handlar det ofta mer om en känsla för vad man ska köpa, än om att göra själv. Linoljefärg blir nämligen aldrig lika bra hemmablandad, som när färgfabrikanterna river färgen i sina processer, förklarar Anna-Carin Åsbrink. Själv köper hon den färdig. Äggoljetemperan däremot händer det att hon blandar på egen hand, av en del ägg, en del linolja, två delar vatten och pigment. Hon förklarar:
– I äggoljetemperan sväller många pigment som lera i vatten, den är mycket lättare att få till.

Och hon är förtjust i den. Äggoljetemperan väljer hon inte minst till schablonmåleri på nyproduktion, istället för den limfärg som användes förr. Just schablonmåleri är hennes stora grej; mönsterrikedomen och det kluriga tänkande som krävs för att rekonstruera eller skapa nya mönster är det roligaste hon vet.
– Temperan är både billig, lätt att arbeta med och fäster på allt.

Dessutom är äggoljetemperan stark och diffusionsöppen, vilket betyder fuktgenomsläpplig. Penslarna låter sig också tvättas med såpa och vatten, det görs däremot svårligen med linoljefärgspenslar. Visst går det, men för en yrkesverksam tar det för mycket tid och penselns livslängd är i fara. Därför använder Anna-Carin Åsbrink numera en magisk »penselbox«, där någon sorts förgasad petroleum håller varje pensel – en för varje färg – mjuk. Dem tvättar hon alltså inte alls längre.

I linoljevärlden är det också skillnad på varmpressad, kallpressad, kokt och rå olja.

Anna-Carin Åsbrink förklarar:
– Varmpressad håller sämre kvalitet och innehåller många orenheter, den rekommenderar jag inte. Kallpressad är den renaste, i princip ätbar. Och jag tycker man ska köpa svensk linolja, som anses hålla hög kvalitet. Dessutom har man större chans att ta reda på hur den framställts, än om man köper oljan utomlands ifrån.

Rå respektive kokt olja föredrar hon i olika sammanhang. Den råa tränger bra in i trä och lämpar sig bäst till grundstrykning. Den kokta som hon använder är upphettad till 140 grader och oxiderar fort. Det gör att färgen torkar snabbare.
– Den har jag till allt måleri.

Den råa linoljan är alltid ljusast i tonen, men ju ljusare en kokt linolja är desto bättre, förklarar hon.

Både rå och kokt olja ska vara klar och utan bottensats. Det är tyvärr ofta omöjligt att bedöma före köp, eftersom det är vanligt att linolja hos färghandlare är förpackad i vita flaskor.

Men i en värld där det finns så många olika slags färger, kanske linolja som bindemedel mest handlar om nostalgi? Nej, säger Anna-Carin Åsbrink bestämt.
– Linolja och linoljefärg passar så bra ihop med trä, och de slits på ett så fint sätt. Modern färg åldras ofta fult eller faller av i stora flagor.