Vacker viking

Murrigt och macho. Kanske borde den tänka om som har en tvärsäker bild av vikingahövdingars kläder. Ett fynd från en dansk 900-talsgrav bjuder på sirligt broderi, färgglatt och leopardmönstrat.

Text Rasmus Panagiotis Columbus
Foto Roberto Fortuna
7 juni 2021

– Det här är verkligen inte main-stream vikingamode! Han är ju så absurd!

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.

Arkeologen Ulla Mannering, ledare för forskningsprojektet Fashioning the Viking Age, skrattar högt.

Inte som alla andra. Kjorteln som vikingahövdingen i Mammen begravdes med är one of a kind.

Mannen hon pratar om levde på Jylland på 900-talet, tillhörde vikingasamhällets absoluta crème de la crème och kan mycket väl ha umgåtts med kung Harald Blåtand. När han dog vintern 970-971 fick han bland annat med sig dyrbara silkesband, silverdekorerade yxor och en bäverpälskappa i graven.

Men skälet till att Ulla Mannering kallar honom absurd – är kläderna han hade på sig. Hans broderade yllekjortel.

– När jag tidigare återskapat historiska plagg har jag fått en känsla av att jag känner den som burit dem. Men inte den här gången. Jag är helt förvirrad, säger textilhantverkaren Fria Gemynthe som står för broderierna på det rekonstruerade plagget.

Hur det kommer sig att kransar av medelhavsväxten akantus, fåglar och exotiska leoparder fått möta nordiska motiv som varghuvuden och masker är än idag ett mysterium.
– Vår första tanke var att det kanske var ett importerat tyg, där de nordiska motiven lagts till efteråt. Men när Fria undersökte vartenda stygn insåg vi att allt sannolikt hade broderats samtidigt. Varghuvudena, som vi tror kan vara Fenrisulven, biter liksom i kransarna, säger Ulla Mannering.

Nu är teorin snarare att personen som gjorde kjorteln inspirerats av utländska silkestyger och sedan satsat på en egen variant.
– Skandinavien var ju inte isolerat från resten av Europa. Idéer och design kunde färdas långa vägar.

Vikingens gravplats, Mammengraven, upptäcktes när jordbrukare grävde bort en gravkulle 1868. När danska Nationalmuseet fick nys om fyndet hade platsen redan plundrats och textilierna skadats rejält.

Att förstå hur kjortel och motiv hängt ihop har varit ett pusslande med över sextio textilfragment. Bitarna har vänts och vridits i kypertens riktning. Sedan har det nya tyget vävts i två/ett-kypert innan Fria Gemynthe kunnat börja brodera.

Hon har använt ett tvåtrådigt, växtfärgat ullgarn i tio nyanser – och en modern synål.
– Nålar av horn eller brons hade nog varit mer korrekt, men jag var rädd för att skada tyget. Dessutom använde jag en sybåge med fot. Det gjorde nog inte vikingarna, men det var skönare för mina axlar och händer, säger hon och berättar vad som förvånat henne mest.
– Allt är sytt med stjälkstygn! På den tiden tog man annars mest till det stygnet för att göra konturer. I kristna broderier från samma tid användes istället bland annat kedjestygn för att fylla ut en yta, det går ju mycket snabbare. Men kanske var stjälkstygnet det enda som de kände till. Eller så var det berättelsen, vad den nu handlar om, som var det viktiga och inte tekniken, säger hon.

Hur det kommer sig att kransar av medelhavsväxten akantus, fåglar och exotiska leoparder fått möta nordiska motiv som varghuvuden och masker är än idag ett mysterium.

Det resultat som nu presenteras är en tolkning av många möjliga, det är Ulla Mannering noga med att poängtera. Efter att tyget vävts har det också uppdagats att originalkjorteln sannolikt var gul och inte naturfärgad. Dessutom har många fler nålstick hittats, som kan tyda på att hela ytan varit broderad. Och växtfärgerna som använts är något av chansning.
– I början trodde vi att det skulle vara lätt som en plätt, vi skulle bara göra några analyser och nå fram till ett svar. Men det har varit så fascinerande komplicerat. Ju djupare vi kommer desto fler frågor uppstår. Man skulle nog behöva göra om det här en sju-åtta gånger för att närma sig någon slags vikingatida verklighet, suckar Ulla Mannering och skrattar.

Och kanske har vår viking inte ens gått omkring i sitt sirligt broderade plagg. I alla fall inte i jordelivet.
– Enligt vissa källor gjorde man snabbt en ny dräkt till döda krigare, kanske är det just det vi ser här. Motivet är avbrutet här och var. Det kan tyda på att det har varit något annat, kanske en bordsduk, ett täcke eller väggbonad, som hastigt sytts om till en inte helt funktionell dräkt som fått följa med i graven.­

Sy
7 juni 2021

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!