Till hemslöjdsbutikens försvar

Centrumdöd vill ingen tala om, men många är småbutikerna som dukat under sedan Ikea slog sig ner söder om stan med storgalleria i anslutning, sedan stadens rådhustorg och busstorg revs upp för omgestaltning och förvandlade centrum till en spångförsedd krater. Även för hemslöjdsbutiken såg det mörkt ut en period, men sex slöjdentusiaster slöt sig samman i en räddningsaktion och har drivit den i ett halvår nu.

Butiken är ett undantag i Umeås stadsbild – men också ett undantag i en trend av hemslöjdsbutiksdöd. Den är den enda som i dag finns kvar norr om Mora sedan butiken i Härnösand efter 88 år nyligen lagts ned. En smärtsam bild av den tomhet som breder ut sig i norr, där flera hemslöjdsbutiker i varje län tidigare ritat en tät infrastruktur genom landet. Umeåbutiken gynnas av de villkor som staden som ett urbant undantag i norr ställer upp, med universitet och regionsjukhus som kräver sina konferens- och högtidsgåvor och ett fördelaktigt kundunderlag i form av en ung befolkning med stort intresse för hantverk och hållbarhet.

Men ändå handlar överlevnaden ytterst om eldsjälars insatser.

E-handeln sveper med sin lie över de fysiska affärslokalerna – och för slöjden går hotet ner i djupen av ett kulturarv. Visst, det revolutionerande, även för slöjden i det digitala samhället måste naturligtvis framhållas – som de möjligheter nätet ger den enskilda slöjdaren att driva affärsverksamhet i glesbygd, för att inte tala om de digitala forumens potential att bära hantverkets sociala dimensioner och kunskap. Samtidigt ligger i andra vågskålen tunga argument till försvar för den fysiska hemslöjdsbutiken.

De som bäst klarar en digital affärsverksamhet är toppslöjdarna med starka varumärken, medan hemslöjdsbutiken för det bredare skiktet utövare är en oundgänglig arena. Ytterst handlar det om mötet med levande material och unika föremål – och, inte minst, med människor som kan förmedla den hantverkskunskap och kulturhistoria objekten bär: för en krympburk är inte en spelkonsol eller en collegetröja.

Halva tiden i butiken går åt till rådgivning, säger också delägaren Ulrika Hedlind Berggren, som i Umeålokalen berättar om möten med unga entusiaster, om kurser och kvällsöppet. Besked som tecknar en hoppfull vision om en hemslöjdsbutik som en social arena, i sin tur hoppingivande för fortsatt stabila affärer.

Mina personliga behov av återhämtning medelst svepaskar och linolja åt sidan: i stadskärnor som domineras av glasfasader och butikskedjor framträder hemslöjdsbutikerna som akut skyddsvärda utposter för en hållbar stad.

Sara Meidell är kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren, med bas i Umeå. Skriver gärna själv på kultursidan om konst, kulturarv och demokratifrågor.